you have a bandana, I have a banana...

Om man kikar in i vår dusch nu ser det ut som att nån kräkts banan där. Fy, äckligt. Ja det ser rättså äckligt ut. Men lugn, lugn det är ingen som kräkts banan i duschen. Nädå, det är bara Åsa som haft en såndär spontan och kreativ idé igen. En såndär idé som känns så smart och bra innan och inte fullt så smart och bra efter.

För en mer utförlig bakgrundsförklaring kan ni läsa min engelska blogg på foreigninidaho.blogspot.com
Men för att dra en kort version så gjorde jag en hårinpackning modell naturell idag. Banan och olivolja, jag hittade faktiskt tipset på nätet så det var inte helt egenhändigt hopkokat. Men jag mosade alltså en väldigt mogen banan med olivolja och smetade in i håret, gnuggade in det ordentligt, på med plastpåse och en varm handduk och sen fick naturen verka sitt under. Billigt och bra och naturligt.

Men när jag två timmar senare (man ska inte stressa naturen) ställde mig i duschen för att skölja ur härligheten så insåg jag att mosad banan (hur naturligt det än må vara) inte är helt enkelt att skölja ur håret. Det är skitsvårt.
Det tog två rejäla schamponeringar, en handful balsam och en massa ganska smärtfullt kammande innan det mesta av bananmoset var utsplashat över duschen istället för kvar i mitt hår. Då var jag så less att jag inte ides rengöra duschen.

Arbetslivet på en skitpinne

Sitter och letar nytt job, typ. På nätet bara, kollar vad som finns, om det finns nåt. Annat. Min chef är en idiot, det är ju inget nytt. Men nu dom anställt en ny tjej, Cassi’s kompis. Cassi gör schemat. Nästa vecka har hennes polare värsta bra schemat med typ tre lunchpass och två heldagar vilket innebär maximal ekonomisk utdelning utan varken dötid eller stängning och städning. Jag har två kvällar (måndag och torsdag då det i regel är dött) samt lördagsmorgon.

Tack för den.

Nä, jag vet inte. Borde ju helt enkelt prata med Cassi, och det ska jag göra imorgon. Det jobbiga är att det är så djävulskt mycket skitsnack på det där stället att allt hinner gå fem varv runt djungeltrumman och förvrängas till oegentlighet varje gång nån yppar nån form av missnöje.

Känns som att jag pluggat i fem år för att jobba på ett skitställe med dagisfasoner. Vilket jag ju har.
Värt.

Väderleksrapport

Det sägs att svenskar är besatta av väder, att prata om hur det är, har varit och kommer att bli. Det tycker jag är lite överdrivet, jag skulle säga att människor av andra nationaliteter snackar lika mycket om vädret som vi gör. (Förutsatt att de har förändringar i vädret att prata om förstås, i södra Chile sades det inte så mycket om vinden som blåste orkan varenda dag. Eller så gjordes det det, men det hördes inte för vinden…)
I alla fall, nu sitter jag och kollar morgonteve medan det regnar mot alla våra vindsfönster och det är väder på tapeten. Det regnade hela helgen, var faktiskt uppehåll igår, men regnar stadigt nu på morgonen och ska tydligen vräka ner i eftermiddag och kväll. Får vi mer än, jag minns inte hur många inches de sa att det var, så är det ny rekordnotering för tredje dagen på mindre än en vecka. Så här brukar det inte regna i The Pacific North West i Maj/Juni, så mycket har jag förstått. Pacific North Wet.

Annars då. Inte så mycket. Vi hade en mysig helg uppe i Bellingham. Eftersom vädret var pissigt spenderade vi den mesta tiden i stugan som Darryl hyrt och spelade spel, kollade VHS-filmer från sent 80-tal och drack lådvin som blivit över sen Austins show.

Jag missade helt att det var morsdag i Sverige, förstår inte varför de inte kan koordinera det så det är samma över hela världen? Här firades morsdag för två, eller var det tre, veckor sen och då tjuvgrattade jag mamma lite eftersom jag misstänkte att jag skulle missa det senare. Dessutom hade vi ju inget internet i nästan fyra dagar, det var nästan som att åka tillbaka i tiden. Inget IT och videoband som man måste spola tillbaka manuellt. Fattades bara att Bengt Asterlind skulle dyka upp i rutan och ropa Tjipp och välkomna till Hajk!

Nu blir det ett upphåll över långhelgen

Det är ”Drive Nice Day” i Washington idag blev jag just upplyst om av TV:n. Nu bor jag ju inte i Washington, bara väldigt nära gränsen, men undrar verkligen om det kommer märkas nån skillnad i trafiken. Gissar på knappast.
Imorgon ska vi bila till Bellingham, jag, D och hans pappa, och kommer alltså köra i stort sett tvärs genom hela Washington State, men då är ju Drive Nice Day slut så då är det väl bara att gasa på lika aggressivt som vanligt.

Vi ska alltså upp till Bellingham (som ligger nån timme norr om Seattle) för att agera support åt Austin som har sin sista stora utställning innan han tar examen. Måndag är röd dag (Memorial Day) så det blir en långhelg och det ska bli roligt. Skönt att komma iväg och göra nåt kul. Dana är lite putt för att hon inte kan följa med men hon ska till Arizona (eller var det Texas?) och spela riksfinal i en Volleybollturnering för mogna damer över 50.

Det är allmänt regnigt och grått ute och har varit det ett par dar nu. Alla som planerat att campa i helgen, och det är väldigt många, får nog räkna med regnbrallor och sur ved. Jag är rätt glad att vi slipper blöta nätter i tält. Det är det enda jag inte gillar med att campa, att sova i tält. Så länge vi kan sova i Ester kan jag uthärda det mesta vad gäller väder, terräng, pulvermat och insekter, men jag är verkligen inget fan av att sova i tält. Senaste gången jag tyckte det var lite mysigt var när vi campade på Tierra del Fuego och Ljuiba (vår fostervalp) låg och gosade med mig hela natten. Dylans andedräkt luktar visserligen bättre än Ljuibas, men han är inte lika mjuk och fluffig och absolut inte lika ivrigt att följa med mig ut i mörkret om jag behöver kissa.

Jag saknar verkligen ”vår” lilla vovve ibland. Men annars är jag mest sugen på en katt. Dylan vill ha hund, så fort vi ser en hund får han nåt blödigt i blicken och ser ut som en gravid kvinna som gullar med en bebis. Vi får se hur det blir med det där, först och främst måste vi hitta en bostad i Pocatello som tillåter husdjur.

Veganmat Idahostyle

Det var en kvinna inne på restaurangen för ett par dagar sen som undrade vad vi hade att erbjuda i veganväg. Tur för dig att du fick mig som servitris…tänkte jag direkt, det är sannerligen inte alla (i Umeå kanske, men inte i norra Idaho) som vet vad en vegan är och vad de äter. Förutom den uppenbara och inte helt spännande grönsalladen med vineagrette så kan Moondollars faktiskt erbjuda en vegburgare också, den finns inte på menyn men vi har ett gäng bönburgare i frysen och som tur var hade jag hunnit prova en själv bara några dagar tidigare så jag visste att de faktiskt smakade riktigt bra.

Ja, det lät ju bra, tyckte damen också. Med vilka tillbehör serverades med fördel denna veganska burgare, ville hon sedan veta. ”Tja.. det beror ju helt på vad du vill ha till” tyckte jag, ”bröd såklart och antingen pommes frites, pastasallad eller grönsallad precis som alla andra burgare.”
”Jomen alltså” menade damen, ”vad har den för sås på, och kommer den med ost?”
”Mja alltså” tyckte jag, ”veganer äter ju som oftast inte ost, men vill du ha ost kan vi såklart ha ost på den.”

Skit också! Äter veganer inte ost?! såg damen ut att tänka… men sa det inte. Istället sa hon ”nej just det, precis… hm, vad skulle du välja att ha på din bönburgare då?”
”Ja.. jag åt den med svamp, lök, sallad och pestosås”
”Ja, det låter bra! hon viftade med ett finger i solskenet, ”så tar jag den också.”
Okej sa jag, "men tyvärr är vår pestosås en utblandad dressingvariant, så det är majonnäs i den”
”Jaha? Och? fingret kvar i solen, ”det är väl inget problem?”
Hur länge har du varit vegan egentligen? tänkte jag, gissade på sen frukost ungefär, och sa ”Nej, det är ju helt upp till dig, men de flesta veganer äter inte ägg”

Frågande blick

”det är ägg i majonnäs”

Dubbelskit, äter veganer ingenting? såg damen nu ut att tänka, men sa ingenting medan hon verkade genomgå avancerad överläggning med sitt samvete.

Resultat: Dam vs Djurens Samvete 1-0

”det är okej, jag kan äta lite ägg, jag vill gärna ha pestosås på min veganska burgare, mycket sås, tack.”
Och sås fick hon. Jag var väldigt frestad att fråga om vi inte skulle slänga på lite ost också när vi ändå höll på, men avstod.

Och jag som först tänkt att hon hade sån tur som fick mig som servitris tänkte när hon gått att det kanske varit bättre att hon frågat någon annan i personalen vad vi hade för veganmat, blivit rekommenderad en laxpanini, ätit den och lämnat oss än mer mätt och belåten än vad som nu blev fallet. Svårt att veta.

Bröllis ute i skogen

Igår gifte sig alltså Chad Warren (han som vigde mig och D) med sin Luann ute i skogen och vi var där hela eftermiddagen och kvällen och sov i Ester och kom hem nu imorse. Det var ett informellt och mysigt bröllop med ett litet liveband och en brasa som folk som inte dansade satt runt och pratade. För D bjöd kvällen på en massa bekanta ansikten, vissa som han inte sett sen High School. För mig bjöd den mest på hanskakningar och presentationer, men några bekantingar hade jag också. Det roligaste var när en kille jag aldrig sett förut kom fram och klappade mig på axeln och sa ”Tjena, hur e leeget?” med värsta dryga Stockholmsuttalet. Jag kom helt av mig och visste inte om jag skulle prata svenska eller engelska och stammade bara fram ”eh, er, va?”
Det visade sig att killen i fråga har varit i Åre en massa på olika snowboardtävlingar och det där var vad han lärt sig i svenskväg. Sen hade Chad upplyst honom om att jag var svensk. Det var kul, det är alltid roligt att prata med folk som rest lite och vet att alla svenskar inte är blonda, att Italien och Tyskland inte är samma sak som Sverige och har lite världsuppfattning. Det är annars liksom ingenting man kan räkna med i de Idahoianska skogarna, inte.

Nu ser jag fram emot slapp söndag i soffan. Vi ska ta en promenad om en stund och hyra film och prova äta på en liten Vietnamesisk restaurang som vi kör förbi i stort sett varje dag och alltid blir lika sugna på att prova men det har inte blivit av ännu.

Förra veckans jobbvecka sitter fortfarande i axlar och vader. Som tur är blir kommande vecka mycket lindrigare.

Vad hette det där spelet egentligen?

Detta är vad jag drömde natten till idag: Jag var ensam servitris på ett knökfullt Moondollars och sprang mellan borden medan Brittney Spears låt (vet inte vad den heter) som har en refräng som går ”all eyes on me in the center of the ring just like a circus” spelades på hög volym. I verserna var det precis som vanligt förutom att jag var sjukt stressad, men så fort refrängen kom så förvandlades alla gäster till sådana där mekaniska fiskar som gapar efter ett metspö som har en liten magnet på, ni vet som i det där spelet som hade när man var liten. Då var jag tvungen att springa runt med ett bautastort metspö och försöka fånga dem (eller mata dem kanske, drömmen var lite otydlig på den punkten…) och sedan när versen kom igen så slutade alla gapa mot taket och blev vanliga människor igen.
Det var väl inte nån produktiv dröm direkt, det enda den resulterade i var att jag hade Brittan på hjärnan hela förmiddagen.