cykeltjuvar finns överallt

Min cykel, som inte ens är min utan Dylans mosters, blev stulen igår. Eller tja, det vet jag ju inte med bestämdhet, brottet kan ha inträffat när som helst mellan måndag och onsdag morgon eftersom jag lämnade hojen (låst!) vid busshållplatsen. Så nu är jag utan cykel, jävla skit. Får se om jag löser det genom att låna en under de få veckor vi har kvar här eller om jag helt enkelt tar och köper en eftersom jag ändå skulle ha gjort det i Pocatello.

Mycket jobb nu, tio och en halv timma igår och ingenting tyder på att det ska bli kortare idag. Jobbar fredag och lördag också. Vädret är strålande fint och stekhett, kul för dom som får vara ute. Jag hoppas på sol på söndag så att vi kan fara ut till stugan och sola och bada och fira Austins födelsedag.

Den som söker skall finna....ett konstigt namn

Det börjar dra ihop sig, flytten kommer närmare och närmare och vi letar lägenheter och jobb till mig. Dylan letar mest.

Vad gäller lägenheter så är han mer kräsen, eller har rättare sagt en mer bestämd uppfattning om hur och var han vill bo, än mig. Han vill ha egen ingång och bo på bottenplan (och det vill ju jag med, för kattens skull) helst egen bakgård och inga grannar heller, vilket jag inte riktigt förstår vikten av, men det är ju lite den amerikanska mentaliteten att kunna bo så eget som möjligt för grannar bara klagar och stör. Vilket jag inte alls tror behöver vara fallet, man kan väl vara Goda Grannar för helvete….men det uttrycket finns ju inte på engelska.

Och vad gäller jobb åt mig så letar jag också, men inte lika ihärdigt som D. Jag har sökt så många jobb via internet redan och inte fått svar från ett enda, inte ens ett nej tack., att jag tappat sugen och hoppet lite. Inte så att jag inte tror att jag kommer kunna hitta nåt jobb i Pocatello, för det tror jag visst, men jag inser ju själv ur mitt cv måste se ut för en amerikan som levt hela sitt liv i Idaho… Ett konstigt namn, kostiga skolor och från ett land på andra siden planeten. Hur ska dom kunna veta att jag ens kan språket? Jag tror jag förbättrar mina chanser till ett jobb med ungefär 500% om jag kan få ansöka i egen hög person istället för via elektronisk väg.

Idag är jag ledig, enda dagen den här veckan förutom söndag, och jag tror vi ska ta och ge oss ut och leta födelsedagspresent åt Austin som fyller år på lördag.

ooops, det förra inlägget hamnade på fel blogg. svenska ska det ju vara. aja, sånt händer.

Directions and me

There is something missing in my head and it’s the part of the brain that handles directions and information about locations and positions of places I need to go. Seriously, people don’t understand how I can be so bad at taking, giving and basically dealing with directions, but I’m not making this shit up, this how bad I am.

Example, I am supposed to drive somewhere (and right there I’m partly screwed because I know that I’m driving to an unknown place and worrying about that takes up more than half of all my mental capacity) and someone tells me:
- Ok, so you’ll go straight on Boekel and then across 95 and then make a right… unless you want to take Lancaster, which would work too….

And then they keep on talking and I listen and I listen but I don’t hear anything but “right, left, intersection, bottom of hill, second right, house on left, stop lights etc” like it’s a nursery rhyme and they might as well be talking about chain saws; I try to understand but there’s a mental block and I just don’t.

I realize that people get frustrated with me and I don’t blame them at all. If I told someone “this is a hand, and this is a foot, here are the knees and right here on top is a head” and they were like
“what? Oh, I’m sorry, you lost me at foot…” I’d probably think they were retarded too and get annoyed.

But if God ever appeared in front of me and said
“Åsa, if you want to survive, you have to make a right by the big tree and then salvation will be on you left in about 3 miles” I’d be dead for sure. I can’t do directions, I just can’t.

Bäbis och spansk seger

Idag har Spanien vunnit VM och lillasyster Radkvist har äntligen hittat ut. Vaknade till ett sms från mamma med beskdedet att jag nu är moster för fjärde gånge om. Känns som om jag borde ha en viss rutin, men hittills har jag varit med om ett dop, inga födelsedagar och bara en jul. Det är lite skamligt faktiskt. Den här tösen kan nog också hinna bli ganska stor innan hon får träffa moster...tyvärr.

Vi såg finalmatchen på Capones Sports Bar & Grill här i Cd'A, hyfsat mycket folk men det är ju tragiskt att så många amerikaner inte ens kan reglerna. Jaja, det var faktiskt en familj från Holland där och jag hoppades verkligen att Holland skulle vinna också (inte för deras skull, dock) men icke...

Nu tror jag vi ska köra ut till Rathdrum och släppa ut Daisy i trädgården så att hon är lite mindre hyper ikväll. Längtar tills hon blir utekatt, och det verkar hon göra också.

sommaren går fort förbi

Vi har firat USA:s födelsedag hela helgen och haft det riktigt härligt. Vid St Joes River ungefär en och halv timmes körning från Cd’A har vi campat med goda vänner, klättrat uppför höga kullar, kört fyrhjulingar, badat i svinkallt vatten, spelat spel, grillat, sett parader och fyrverkerier och haft oss i dagarna tre. Det har varit helt otroligt härligt, men det är skönt att vara tillbaka i lägenheten och verkligheten också. Daisy har bott hos Dana och Darryl och vi har saknat henne och hon verkar faktiskt ha saknat oss också.

Nu är det bara sex veckor kvar tills vi flyttar till Pocatello, det kommer gå fort har jag en känsla av. Och den riktiga sommarvärmen lyser med sin frånvaro, det är inte kallt, som svensk sommar skulle jag säga, men mycket kallare än det vanligtvis är vid den här tiden på året.

Ingen liten ny systerdotter ännu, vi väntar tålmodigt, nån gång måste hon ju komma ut.
Vad gäller Tyskland-Spanien så hejar jag på Tyskland.

Barrikaden- del 2

Barrikaden ja. Den funkade inte, fast ändå gjorde den det, till slut. Katter kan klämma sig genom vilket hål som helst så länge deras huvud kommer igenom, det visste jag ju… Men ändå, ja jag försökte bygga en barriär av möbler för att stoppa en kattunge. Smart, inte alls dömt att misslyckas…

Jag var bautatrött igår kväll och satte igång bygget redan vid 9-tiden. Tvättkorgar, ryggsäck som kil emellan, sopkorg, till och med en kylväska. Jag byggde och byggde, provade olika konstellationer och varianter och Daisy älskade det. Hon hoppade lyckligt omkring och klättrade och klämde sig igenom min barriär gång på gång, så jag behövde aldrig fundera på om jag lyckats eller tro att jag var klar, hon motbevisade mig ivrigt på direkten.

Vår dörrlösa lägenhet är lång och trång med luftkonditioneringsenheten i ena änden och sovutrymmet i den andra. Det var varmt. Jag byggde och byggde om och svettades och svor och Daisy var yr av lycka och slog nästan knut på sig själv när hon krumbuktade sig igenom hål små som knappnålsögon. Till slut sa jag skit samma åt alltihop och gav upp. Jag somnade utmattad och varm och Daisy däckade, även hon utmattad, på min kudde och sov där tills Dylan kom och la sig, då hon kröp över till hans kudde, för hon gillar hans hår bättre. Men hon blev inte alls vild förrän lite vid halv 7 och då skulle vi ju ändå upp snart.

Alltså, leker man bara skiten ur henne i drygt en timme innan man går och lägger sig, då sover hon.