Hej, sa Petronella....

Idag gick jag hem från jobbet i regn och rusk. Jag sms:ade D och frågade om han kunde komma och hämta mig.
”Javisst” svarade han. 25 minuter senare när jag hade 50 m kvar till dörren. Jag hade ju kunnat vänta förstås, men tålamod är inte min dygd.
Som tur är blir jag bara blöt av regn, det är annat med min kära make. Råkar det regna när jag har bilen och han ska gå ska det genast omplaneras och skjutsas hem. För han blir inte bara blöt, han blir arg och förbannad och långsint och skittjurig om han måste gå hem i kallt regn.
Men det blir ju som sagt inte jag.

så ryker en vän och kattvakt

Jessica ska flytta. Jäkla skit. Jag har en tjejkompis här, en enda, och nu ska hon flytta. Förbannat. Jordan har fått jobb på University of Idaho så de flyttar upp till Moscow. Han jättesnart och hon snart. Skit.

Som sagt.

Idag är det fint väder, tvätten hänger ute och vi har varit på promenad och köpt pizza.

D kollar golf på TV och jag förstår inte varför. Jag frågade och han sa ”för att det är US masters.” Som om det skulle vara ett svar.

Jag tänker på sommaren och längtar hem. Längtar efter Holmsund och Umeå och Luleå och efter familjen och efter kompisarna. Längtar efter korntunnbröd och glöhöppor och mjukost och palt. Längtar efter Sunes Sommar och Sällskapsresan och Yrrol och svenska på teven och svenska på radion.

Nu måste vi hitta på en ny lösning på vad vi ska göra med Daisy när jag far hem. Igår bestämde vi att det var hennes födelsedag (fast jag egentligen är ganska säker på att det är den 20:e) och gav henne go’mat och en ny leksak. En tygråtta med rosa och turkosa fjädrar i baken. Hon älskar fjädrar, river och sliter och tuggar och kan inte få nog. D funderade på om man inte kunde skicka henne upp till Rathdrum med posten. Jag vet inte om han var seriös.

Livets skola

Idag visade jag D hur man sätter en ny toapappersrulle på hållaren. Kände att det var orättvist att jag skulle sitta ensam på den kunskapen i all evighet utan att dela med mig och låta honom få uppleva det glädjerus man känner varje gång man pressar ihop det där lilla plaströret som den nya rullen träs på.
Det är ju inte svårt att byta toarulle, men det är ju inte svårt att simma och cykla heller när man väl lärt sig.

Hursomhelst kan det ju vara trixigt att lära sig helt nya saker, speciellt i vuxen ålder, så jag var väldigt pedagogisk och gick metodiskt igenom alla steg.
Erbjöd att skriva en manual.
Uppmuntrade och hejade på utan att stressa.
Han var väldigt ovan, och jag tror det var pressen inifrån och viljan att lyckas som gjorde att han svor för sig själv och himlade med ögonen hela tiden, men han lyckades ändå få på den nya rullen.

Den gamla ligger på vardagsrumsgolvet där den landade efter att jag slängt den i huvet på honom.

Utanför

Jag kollar aftonbladet.se varje dag. Jag läser diverse svenska bloggar och sajter och känner mig för det mesta hyfsat uppdaterad. Men så får jag veta att vi ska få nya pengar och känner mig plötsligt jätteouppdaterad. Så ute ur loopen. Som när Anneli och Kamilla visste alla hemlisar i hela världen i sexan och jag visste typ inga alls.

När bestämdes det här?
När fick folk veta det?
Vem bestämde vilka som skulle få vara på sedlarna?
Fick man rösta?
Va? Va? Va?

Nu såg jag ju iförsig att de inte ska komma ut förrän typ 2014 men ändå. När skulle nån berätta det här för mig?

Kul även att Sverige slopar 50-öringen medans USA envist håller kvar vid 1-centaren. I Pocatello pågår just nu en kampanj för att få folk att bli för (FÖR!!) återvinning.
Jag vet, jag vet, JAG VET vad ni tänker ”Hur kan man vara emot återvinning? Man kan ju vara lat och inte bry sig och skita i att göra det, men att vara MOT återvinning är ju som att vara emot folkvett.”

Tänker ni.
Jepp, huvet på spiken där.

Jag bor i ett bakåtsträvande stenåldern medan min hemplanet seglar mot framtiden utan att ens vinka hejdå. Känns lite bittert. Känner mig utanför.

det är lite grumligt framme i tunneln

Börjar känna av slutet-på-terminen-hetsen. I april, ja jag vet. Terminen är så löjligt kort. Ska väl inte klaga egentligen, men att vara klar första veckan i maj… det känns lite väl tidigt. Har två maffiga uppsatser och två slutprov kvar och det är väl framför allt uppsatserna som regnar på min veranda just nu. Längtar på ett sätt tills det är över (såklart) men samtidigt inte, för när skolan är slut, då far D till Reno och sen blir jag gräsänka till augusti.

Hörde ett rykte i helgen om att Mark eventuellt ska stanna i Pocatello och jobba i sommar. Mark och Lindy är paret som bor vägg i vägg med oss och de kommer båda från en liten håla typ 10 mil härifrån. Eftersom de alltid far hem på lov och de flesta helger räknade jag med att de skulle pysa över sommaren också, men det är alltså inte säkert.
Jag tycker inte om att sova ensam i hus. Att sova ensam i sängen har jag inget problem med, ensam i en lägenhet är också helt okej. Men i ett fristående hus vill jag helst ha någon annan att skylla alla knarriga, spolande, susande och dunkande ljud på. Så jag hoppas Mark stannar.

Nate ska vara i Sverige hela sommaren och med D i Reno blir det tomma gatan här på kvarteret. Chris kommer väl vara här, men jag vet inte med honom längre, ska inte ens säga att han kommer vara här. Som han håller på skulle det inte förvåna mig om han får njuta av sommarsolen genom galler. Det förvånar mig snarare att han inte redan sitter inne.

I söndags fick hans flickvän låna smink av mig innan jag skjutsade hem henne och hennes blåtira. Och nej, jag tror inte han slagit henne, men hans övervakare skulle liksom inte ens fråga. Jag frågar ibland, men vill egentligen inte höra alla historier. Man tröttnar. Samma sak hela tiden. Det lät bra förut. Men det låter tomt nu.

Think big, liksom

Som jag kanske berättat (ältat) så vill jag flytta. Vi skrev ett 1-års kontrakt på den här lyan så vi räknar med att försöka packa iväg oss till nåt större och bättre till hösten, men vi har ändå stenkoll på diverse websidor med både hyres och bostadsrätter och drömflyttar flera gånger i veckan.

Nu är det söndag förmiddag och jag har varit ute och sprungit i skogen, ringt hem och pratat med pappa, kokat kaffe och ätit Wasa knäckisar till frukost och nu när jag borde ta och läsa på inför morgondagens seminarium så har jag istället fastnat framför ett ”Beautiful Homes and Great Estates” maraton.
Tänk att folk nöjer sig med så små pooler… Och bara en, (EN?!?) tennisbana, tänk om man har gäster som också vill spela liksom? Jag tycker inte alls det är girigt att vilja ha sin egen lift till skidbacken eller en privat golfbana. Nu när jag tänker efter så känns det som om en fristående byggnad för min skor och kläder är vad som alltid fattats mig. Och D skulle garanterat bli lyckligare av en sån där automatisk snurrande slipsställning.

Vad tänkte vi egentligen igår kväll när vi dreglade över det där radhuset med två rum och egen uteplats? Herregud, tur att det finns biljonärer på TV som kan se till att man får sina prioriteringar i ordning.

April April

Idag har jag tagit fram cykeln. Det betyder att det är vår. Det känns i luften också, inte på nåt psyk-lulligt vis, utan på att det inte är kallt längre. Igår var det lätt över 15 grader, kanske tom 20 en stund där mitt på dan.

Igår April-lurade jag D att jag lovat grannfrun att adoptera Fat Black för 50 dollar. Han blev butter och besvärad. Sen sa jag April, April! och då slutade han vara besvärad och var bara butter istället.

Jag berättade även för Jessica (bara i förbifarten för att det kom på tal) att jag aldrig kan komma ihåg vad hennes katter heter och kallar dem för Artherithis och Hypothesis och då blev hon butter också.

Och Nate och Chris bråkar som vanligt i all tysthet. De vägrar prata med varandra utan skickar arga sms och smäller i dörrar istället. Och ältar, ältar, ältar för mig och D och vill att vi ska hålla med och välja sida. Jag vill inte välja sida, jag vill flytta.