Phoenix ändå

Kom mig iväg till Phoenix ändå, enligt alla planer, trots att jag hade en del emot mig. Flytten, tidsomställningen, snabbpackning som resulterade i mycket att ha på överkroppen och väldigt lite att ha på underkroppen. Dubbelkollade inte ens tid och datum på bokningen. D körde mig till flygplatsen i svinottan iklädd mina mjukbrallor och en skidjacka.
Inget mer.
Jo, okej då, skor.

Och så flög jag hit och lyckades ta mig till rätt hotell trots att alla som jobbade på flygplatsen var emot mig och vägrade förklara så att jag förstod hur jag skulle ta mig till snabbtåget. Kanske var det lite jag också. Det var ju det där med vägbeskrivningar.

Hursomhaver, jag bor i ett bautarum med en balkong stor nog att hyra ut i andrahand. Ingen minibar att frestas nalla snordyra chokladbitar ur men däremot två litersstora vattenflaskor som står på nattygsbordet och ser törstsläckande ut. Jag var precis på väg att knäcka nacken av den ena när jag läste på etiketten…5.95 dollar.
Für ganz normales Wasser!
Nein Danke.

Tur att vattnet i kranen är pissljummet och smakar flor och kakel, jag menar that’s how I like it…

Flytten då? Jorå, för fan. Nämen, det gick bra. Vi flyttade exakt hela dan. Vid tio igår kväll tog jag en dusch medan D schamponerade bort hunddreggel från soffan och inte långt efteråt däckade vi bägge två. Men vi är utflyttade så när som på nån enstaka bok och kökspryl och inflyttade sånär som på att ingenting utom sängen är uppackat.
Men hey, jag ska bo i det hära bautarummet i fyra dagar… kan nog händas att jag kommer hem till en och annan redan uppackad låda.
På så sätt var det inte helt taskig tajming ändå.

Ketchup står för effekten

Det är mycket. Har varit mycket, kommer bli mycket och är mycket. Sådär så att man inte ens kan komma ihåg vad man är mest stressad över eller vad som är värst och mest bråttom, just nu.
Snabb överblick:

Jobbet: vi har anordnat och varit värdar för en konferens som tog slut för tio minuter sen och på söndag morgon, snortidigt, flyger jag och chefen till Phoenix för konferens nummer två där vi ska presentera vårt projekt inför en massa människor som vi vill ska ge oss bidrag och hon är nervös och jag är minst sagt ännu nervösare och vore jag dubbelt så förberedd så vore det fortfarande inte nog.

Skolan: drar ihop sig för midtermin och projekt och jag har en annoterad bibliografi och en redovisning som står och lurar runt ett hörn som är väldigt, väldigt nära. Hade jag påbörjat endera projekt vore det fortfarande inte nog.

Hemmafronten: anledningen till att jag inte gjort varken det ena eller det andra. Jamen, ni vet. Det har varit så dåligt. Så länge. Vi (jag och hälften) mot våra sambos och framför allt den ena. Förra helgen var så solig för han var inte här. Sen kom han hem. Och för att göra en lång historia kort så spårade allt ur totalt på tre dagar och jag och D var och tittade på en lägenhet under lunchen idag.
Den var helt ok. Vi tog den. Skrev kontrakt. Betalade. Fick nyckel.

Imogon är det lördag. Den lördag jag vikt åt packning. Lite skolarbete. Förberedelser inför presentationen in Arizona. Kanske få tid att köra ut till shoppingcentrat och köpa en ny topp. En snygg, hej-jag-är-vuxen-och-viktig topp.

Nähä. Men, nuså har vi hyrt lastbil och ska flytta imorgon.
Vi. Ska. Flytta. Imorgon.
Så djävulskt skönt. Missförstå mig inte.
Men jag har liksom lite dåligt om tid.

Zzz

Men alltså, måste bara säga.... vilken skillnad det gör att få sova.

Imorse cyklade jag till campus och solen bara toksken och jag tänkte, vilken underbar dag det kommer bli i backen för D och Jason (vår tillfällige gäst och soffsurfare) och jag var inte ens bitter (vilket förvånade mig oerhört) över att jag var på väg till jobbet själv utan faktiskt bara glad för deras skull...

Sömn alltså, verkligen the shit.

500 varehär

Inlägg nummer 500. Vill inte gnälla på inlägg 500. Men jag vet inte hur annars det ska bli det här. Om jag inte väntar förstås. Till augusti, typ.
Har precis tillbringat elva timmar på campus och inatt sov jag sammanlagt ca tre timmar. Det ironiska är att han (vår ord-saknas respektlöse sambo) gav oss ett förlåt-mig-så-himla-mycket kort i söndags och …. Nej, vetduvad. Jag orkar fan inte skriva mer om honom. Jag vill inte prata med honom, om honom, se honom.
Och just se honom behöver jag nog inte heller på i alla fall ett par dagar.
För han skäms. Och försvinner med svansen mellan benen så fort vi kommer hem.

Men om vi ska se framåt och positivt...
På söndag flyger jag till Arizona. Där ska jag bo på hotell. Alltså fatta så gött det ska bli. Jag ska bo i ett alldelens eget hotellrum i tre nätter. Jag ska sova som en liten bäbis. Jag ska sova som en björn. En stock. En utslagen. En nedsövd.
Om jag eventuellt skulle råka vakna så kan det hända att det pågår en konferens som det är tänkt att jag sak presentera nåt på.
Men det känns väldigt sekundärt.
Framför allt ska jag sova.

Soligt värre

Solig dag som kändes vårig och varm.
Vi firade med brunch på stan.
Skulle man kunna säga.
Eller så kan man säga att vi inte iddes laga nåt hemma och eftersom bara kyrkan och handfull andra ställen har öppet på söndagar så blidde det Elmer’s Pancake & Steak House. Jag går förbi där nästan dagligen men har aldrig ätit där förr.
Positivt överraskad faktiskt, inte alls illa.
Jag åt Huevos Rancheros som smakade som en mindre autentisk version av maten i Guatemala och skulle ha mått bra av lite salsa och lite mindre rinniga äggulor. Fast gulorna är mitt eget fel, jag vet aldrig vad de olika kodnamnen för ägg egengligen innebär och idag drog jag till med sunny side up bara föratt, det låg liksom bra i mun och kändes kul att säga...
Men gott var det iallafall och det var även Egg Benedict med krabba och hollandäs som D beställde.
Sen gick vi hem i solen och pratade om sommaren som kommer.
Sommaren som kommer med mamma och pappa.
Längtar.
Kanske tar vi med dem till Elmer’s.

Ännu en dag i backen

Vi tog med Sasha till backen idag. Hon har aldrig åkt förrut. Men hon var helt orädd, bara bombade nerför backen sådär som typ 3-åringar gör innan förståndet växer ut.
Väldigt imponerande.
Sen att hon åkte rakt in i ryggen på D så att dom krashade i en hög av skidutrustning och människodelar... det var ju inte så bra. Men alla klarade sig oskadda utom D's stav som fick en 45 gradig vinkel. Men snabba åkare har ju ofta såna spexigt svängda stavar, så det gör väl inte så mycket.
Dessutom gick den att rätta ut, nästan utan att det syntes att den varit med om en olycka.