Och en promenad i solen

För det är jag värd?

Svårt att inte känna sig lite ensam. Det är morsdag i staterna. D är hemma med sin mamma. Kompisar är på lunch och brunch och över hela facebook med sina.
Igår spatserade studenterna över podium och scener i sina kappor och mössor och det är stolta föräldrar och mostrar och farfäder fulla stan.
Så mycket familj, så mycket tradition, så mycket gemenskap… som jag inte är med i.
Tror jag ska trösta mig med att shoppa löparskor.

Men alltså....

Jag har en elev som, efter slutprovet och redovisningarna igår, mailade in en uppgift som skulle ha varit inlämnad för fyra veckor sen. Och inte nog med det, uppgiften var att skriva en reflektion över en artikel dom skulle ha läst. Istället lämnade den här eleven in en reflektion över, håll i er nu, ett läxförhör vi hade…. (och det blir ännu bättre) efter att uppgiften skulle ha varit inlämnad.
Jag blev så paff att jag inte ens kom mig för att sätta ett betyg.
Känns som att college kan bli tufft för dig, lilla vän….

Skakigt hot

Natten till igår var det jordbävning här. Säger dom på nyheterna alltså, och jag litar väl på att dom har rätt. Vad Richter säger om saken vet jag inte. Men dom på jobbet som har djur säger att hästarna och hundarna vart lite galna och höll på och tokade sig så det verkar ju kunna stämma.
Men som sagt, vi märkte ingenting.

Sist jag var hemma minns jag att jag klickade runt på Aftonbladet.se och att en av rubrikerna var nåt i stil med "Här de lever de under ständigt hot från massiv jordbävning", klickade på länken och såg min egen brevlåda.
Typ.
Yellowstone är ju som ett hetlevrat område, så det verkar ju rimligt och så, men om vi lever under konstantare hot än andra vet jag inte... Och massiviteten av just det här skalvet var då ingenting att hetsa upp sig över. Om man nu inte är en häst förstås.

Taskig tajming

Jag har en smula dåligt samvete just nu för att jag skolkar från en möhippa. Den blivande brudgummen bjöd/bad mig komma förra helgen, alltså han sa bara att det skulle bli möhippa nån gång i framtiden och eftersom hans tjej är hyfsat ny i stan och inte känner så många så vore det schysst om jag kunde komma, typ.
Så jag sa såklart att jaja, det klart jag kan komma så länge jag är hemma och sådär. Tog liksom förgivet att vi snackade nån lördag i slutet på maj/juni nångång. Men icket. Möhippan är idag. En söndag. Förstår inte riktigt hur dom tänkte där...

Nya tights

Jag fick min julklapp från Angie i tisdags. Samtidigt som jag lämnade tillbaka kavajen jag lånade av henne i Oktober. Vi ses inte sådär jätteofta, tyvärr, Men nu i tisdags bestämde vi faktiskt att vi skulle ändra på den saken och börja ses och höras oftare. Det kan iofs mycket väl hända att vi bestämde samma sak sist vi sågs, och gången dessförinnan... åssåvidare, men ja, iallafall.
Julklappen jag fick var träningstights.
Trekvartslånga med massa spexiga sömmar och finesser. Jag hade inte tänkt träna imorse, men så vaknade jag tidigt ändå för D skulle iväg och flugfiska var naturligtvis tvungen att leva om en jälva massa innan han tog sig iväg (lite av levaomet kanske berodde på att han trampade på en bit glas... men asså, herregud.. sluta skrik liksom)
Så då var jag ju ändå vaken och dom nya tightsen ba "vi vill gå och gymma."
Så jag lydde och gick till gymmet. Väl där sa tightsen "vi vill gå på body pump" det ville inte jag, gillar varken pump eller instruktören speciellt mycket. Men tightsen gav sig inte "pump säger jag ju, in i salen med dig!"
Så jag gjorde som tightsen sa.
Och nu darrar armarna till den grad att jag knappt kan skriva det här.
Kanske borde pumpa lite oftare.

Tack koffein

Jag har spring i benen och flyg i magen och vet inte om det ska kallas stress eller pepp eller vad... men man blir himla effektiv att ha mycket att absolut borda hinna.
12 timmars jobbdag torsdag och fredag och sen tar vi helg tycker jag.