Åh men ba fatta att jag är värd att anställa.... hatar att smöra

Skriver jobbansökningar och det är ju så drygt. Speciellt eftersom amerikaner och blygsamhet är som katter och vatten, går inte ihop. Man måste överdriva och man måste ta i rejält. Från tårna.
Jag hatar det.
Kan jag inte bara få en intervju och så kan jag få visa att jag är opuckad och orädd att jobba hårt och så kan dom anställa mig och så lovar jag att alla blir glada.
Ska vi säga så?

Annars då?
Helgen var för kort som vanligt. Men det mest spännande jag har att meddela är att jag fikade med en Ing-Marie idag. Jepp, minsann. En svenska!
Hon är som jag: svensk och vettig och gift med en amerikan och boende i USA utan att helt riktigt förstå varför.
Vi ska nog bli goda vänner ska ni se.

Spirit Lake, ID

Här bor det nästan bara rednecks och trångsynta träskallar. 

Men fint är det.

Nytt jobb

Har jag inte. Men vill ha.

Jag trivs hemskt bra med min chef, men det är också allt.

Ledningen ovanför oss är katastrofal. Kommunikationen obefintlig.

Vårt nya projekt lika lockande som en burk spindlar.

Så typiskt

I början av veckan sköts en lokal polis. Han dog av skadorna någon dag senare.
Jättetragiskt. Såklart.
Han var gift och tvåbarnsfar och det är väl helt självklart att man lider med familjen och att alltihop är väldigt, väldigt sorgligt.
Samhällets reaktion är väldigt rörande, väldigt dramatisk och väldigt.... amerikansk. Tyvärr.
Lokala restauranger och företag donerar en del av deras vinst till familjen. Flaggor på halvstång. Böner och mera böner och tysta minuter.
Alla pratar om hur hemskt det är.
Alla pratar om hur kriminella borde låsas in och aldrig, under några som helst omständigheter, släppas ut.
Alla pratar om hur han var en hjälte, polisen.
Men ingen, ingen pratar om vapenlagar och hur ofantligt lätt det är för både kriminella och vanliga jeppar att skaffa vapen.
Ingen pratar om varför denna förrymda brottsling hade ett vapen och hur han fått tag i det.
Ingen vill prata om vapen för det är känsligt och obekvämt och kan kanske leda till att man måste ifrågasätta sig själv...och hur man egentligen resonerar kring saker och ting.
Det är så jobbigt att tänka. Folk vill inte.
Folk vill be böner och köpa kaffe och sandwich på cafet som skänker 50% av dagskassan till den nyblivna änkan.
Så att man kan vara bekväm med sig själv och säker på att man är en bra människa trots allt.
 

Hur långsamt är sekigt?

Jahapp så då var jag i Boise med jobbet, jag och två kollegor.

Vi sprang tillsammans imorse alla tre.

Dom andra två ska springa en halvmara om bara nån vecka, och som dom pratar och går på om sin träning och uppläggning så trodde jag att dom, inte skulle vara snabba direkt kanske... Men inte råsekiga heller.

Men det var dom.

Det är rent plågsamt att måsta springa så mycket långsammare än man vill.

Jag är måttligt imponerad av deras träningsupplägg får man väl säga.

Och nej, jag är inte så snabb. Ingen halvmara för mig inom någon snar framtid.

Dom var bara så sekiga.

Slut.

Far och flyg

Då var nya passet beställt och vi är tillbaka i Post Falls.

Imorgon flyger jag till Boise på konferens.

Kommer spendera kanske hela fyra timmar på kontoret den här veckan. Önskar alla veckor var så. 

En förtrollad sjö i storstan

Vi är i Seattle några dar för att förnya mitt pass. Körde hit imorse och bor hos en barndomskompis till D.

Bara nåt kvarter från deras radhus ligger en liten konstgjord sjö som vi bestämde oss för att ta en promenad runt. Skulle tippa att den var typ 3km i diameter. 

Inget konstigt med det.

Det sjuka var att vi såg en massa olika motionärer, två tanter med matchande röda jackor och hantlar i nävarna, en skäggig man i joggingshorts modell 1973, en tjej i knallrosa klänning och högklackat, och ett par till. Som vi mötte två gånger på ett varv!

Jag fattar det fortfarande inte.

Dom måste antingen rört sig mycket snabbare än oss, men det kan fan inte stämma.

 Eller gått över vattnet.