Eller hur Kjell?

Allt är ju såklart inte åt helvete eller så.
Bara världen i allmänhet, liksom.
Och det faktum att det regnsnöade slask imorse och jag har varit blöt om fötterna i drygt sex timmar vid det här laget.
Men.
Jag hade precis en råtrevlig lunchdate med min kompis och före detta chef.
Och man måste ju passa på, för man vet aldrig när det blir roligt nästa gång.

Som myror

Ni vet när man tittar på en myrstack och först inte ser några myror alls.
Men när man stirrat en stund så helt plötsligt ser man att det är ju fullt med myror.
Myllrar.
Och man ser inte de enskilda myrorna, utan bara hur det rör sig en enhetlig massa.
Så känns det nu med Trumpsupportrarna.
Jag såg dom inte.
Nu är dom överallt.

Sökte för övrigt typ mitt drömjobb på Umeå universitet idag.  Håll en tumme om du har en över. Det lär jag ju behöva.

Jaha, nämen dåså!

Och medan jag genomled gårdagens kukstimlunch så stod Dylan framför sina elever.
Och pratade såklart om vad som hänt.
En elev sa: Alltså jag inser ju att många många fler än vi nånsin hade kunnat gissa faktiskt röstade på Trump. Men jag fattar bara inte hur kvinnor kan rösta på honom, efter allt han sagt och gjort?!?
Då räcker en annan elev, en tjej, upp handen.
"Vadå? Jag röstade på honom.... ja, han har väl kanske sagt en del klumpiga grejer och så, men min man är då mycket värre."

Som om det inte var nog som det är, var jag idag tvungen att sitta och genomlida en tvåtimmars lunch med Idahos guvernör. Alltså inte på tu man hand såklart, han pratade inför kanske sådär 300 pers som av nån anledgning ville vara där (inte jag) eller hade blivit tidtvingade av sina arbetsgivare för att representera (jag).

Fy. Fan.

Gissa om han var munter. Det var han.
Gissa om hela rummet bubblade av skadeglädje och sneda illusioner om en ljus framtid full av vapen och massdeportering. Det gjorde det.

Uuuääääk. Alltså det känns fortfarande helt overkligt.
Som om hela världens axel har gått ur led. 

Neeeeeej

Alltså nej.
Det här skulle ju inte kunna hända.
Var ju bara ett dåligt skämt.
Vad fan gör vi nu?

win-win

På tisdag är det val.
Det betyder att på onsdag är valet över. Inte för att medierna lär lugna ner sig för det.
I överlag verkar folk hemskt less på skiten tycker jag.  Även om det såklart finns de som aktivt stöder antingen Hillary eller Trumpen, så tycker jag man ser mycket färre stöttare och enormt mycket fler klagare jämfört med tidigare år .. många ser valet som vore det mellan pest och kolera.

Men det är ju en hemskt tråkig attityd. Jag tänker liksom att om Trump vinner så kommer Sverige i mycket bättre dager i Dylans ögon.
Och det vore ju bra.
För mig.
Fast om Hillary vinner så kommer sunt förnuft och godhet i mycket bättre dager i världens ögon.
Och det vore ju också bra.

Halloween

Louisa var kakmonstret från Sesame Street.
Det kom spöken, Elsor, zombies, nallar, cowboys, häxor och prinsessor och knackade på dörren.  Dom vuxna åt tacosoppa och drack öl och varm cider medan de små samlade godis, åt godis, pratade om godis och bråkade om godis.
Fast inte kakmonsret då, hon är ju dels för liten för godis och var dels fortfarande hänging pga förkylning och däckade redan vid sju.
Louisas första Halloween var min första på flera år då jag inte själv klädde ut mig.
Ganska skönt faktiskt.