For You and Asu...

Idag kom en inbjudan till svärkusin Jons bröllop nu i sommar.
Ett jättefint krussidulligt kuvert med rysch och rosetter.
Adresserat till Dylan & Asu Stiegemeier.

Undrar om det är okej att jag kommer också?

Let me tell you about Schlager...

Min chef idag ba: Jahamen jag såg att Sverige vann denhära Eurovision, det var väl trevligt?
Och jag  blev såklart råpaff över att hon visste det, men så kom jag ihåg att hon bott i Lettland ett år och på Irland ett år och då är det ju inte så jättekonstigt att hon har lite koll.
Men hon hade inte sett vinnarlåten, så vi kollade upp den på youtube. Sen kollade vi på Rysslands bidrag.
Hon ba: haha, kul skämt… vad hade Ryssland för bidrag på riktigt?

Memorial Day

Ledig måndag. Pingst säger dom att det är men sånt får man ju inte ledigt för i landet som hävdar religionsfrihet och God Bless America och ingen annan, i samma andetag. Däremot Memorial Day. Som sagt. Stupade soldater hyllas och patriotismen flödar.
Freedom is not free.  Säger dom och jag undrar hur man kan önska fred på jorden samtidigt som man är av åsikten att krig är nödvändigt.
Vi sov länge länge och när vi sen insåg att solen sken för första gången på hela helgen så körde vi faktiskt ut mot Mink Creek. Stannade vi Cherry Springs och gick en promenad. Hike, skulle väl amerikaner kalla det. Men går man på asfalterade leder så är det en promenad. Säger jag.
Det var barnfamiljer och pensionärer och hundar överallt.
Sen körde vi hem och D lagade kalkonbugare med schweizerost och avokado och jag diskade. Nu kollar han NBA och jag väntar på att det ska ta slut så vi kan se en film.
Det var den långhelgen det.

En lätt släng av hybris mitt i långtråket

Morsdag i Sverige. Memorial Day här.
Schlagervinst och brännbollsyra.
Regn och kalla vindar.
Sjukt uttråkad.
Borde tvätta, men det tar emot när man inte kan hänga tvätten utomhus. Det är så ovant att ha dagar helt fria från måsten. Nästan obehagligt.
Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.
Önskar att solen sken så vi kunde ta en lång vandring runt Mink Creek eller nåt.
Är lite sugen på bowling... Vi bowlade i fredags och för första gången nånsin ever så vann jag över D. Jag vann över Adam också, men det är mindre viktigt. Jag vann över D, fast än han försökte vinna och det steg mig åt huvudet nanting kan jag säga och var ett hårt slag för hans stolthet.
Så nu vill jag bowla igen.  

Grattis Sverige!

Kollade aftonbladet.se och förstod att det var Eurovision på gång. Nu är jag en sån som tycker att ända sen det började bli så förbannat långdraget alltihop, först i Sverige men deltävlingar och andra chansen och gud vet vad, och sen även i Eurovision med semifinaler och kvalomgångar… så har det här med schlager inte bara tappat mycket av charmen utan även blivit svårt att hänga med i för oss ex-pats.
Men jag kollade i alla fall upp Loreen (hur säger man det egentligen och är hon en grupp eller en person?) på youtube och det klart att man är glad att vi vann. Inte lika extatisk som när Carola var fångad av en stormvind medan hennes norska bakgrundsdansare hoppade bock iklädda kostym förstås… för att känna den nivån av lycka över schlager måste man nog gå i mellanstadiet. Alternativt fundera på om man kanske inte tar det hela på lite för stort allvar.

Kollar på facebook nu och ser en tydlig delning mellan fanatikerna som uppdaterat sina statusar en gång i minuten under omröstningen för att sedan använda fler utropstecken än vad som borde vara tillåtet i den slutliga VI VANN (i olika former och varianter) statusen och de andra som inte alls är roade utan måste använda fejjan till att berätta hur lite de bryr sig och hur himla svenssontöntigt det är med schlager.

Och tja… man får väl tycka vad man vill. Om hur det var och hur det blivit. Jag kommer alltid minnas mina tidiga schlagerminnen… Anders Berglund, Lotta Engberg, Lizette Pålson (hon hade så himla snygga kläder!) Carola (skandal att inte Mitt i ett äventyr vann) Christer Björkman….
Hur man såg fram emot den där kvällen och hur speciellt det var.
Hur man sen inte fick höra vinnarlåten innan den stoooora tävlingen.
Hur svårt det var att hålla sig vaken genom hela Eurovision, omröstningen tog ju flera evigheter (manba men hallå hur många länder finns det egentligen?)
Hur spännande det var.
Hur man lärde sig att Sverige heter La Suede på franska.
Hur glad man blev när det gick bra och hur besviken man blev när det gick dåligt.

Det är nåt speciellt med schlager. Och jag undrar om du som tycker att det är så himla svenssontöntigt med melodifestivalen nu inte satt där med dillchips och godis och älskade Carola precis som alla vi andra, en gång i tiden?

Jag blir så stel när du stretchar...

Vi ligger på soffan och slöar.
Jag: gah… jag borde verkligen köra ett yogapass nu… men jag ids fan int.
D: Nä… bra.
Jag: vadårå, vad spelar det för roll för dig?
D: jamen hur tror du det känns för mig egentligen… att måste höra på ett träningspass medan själv inte gör nåt… det får mig ju att känna mig… typ, lat ju.
Jag: mkej, så jag ska låta bli att köra yoga då, för att du ska känna dig mindre lat…?
D: Men nä…. inte så. Men du kan väl passa på när jag sover?

Mätt, tacksam & skenaktigt givmild

Plötsligt ser det lite ljusare ut på jobb och ekonomifronten. Tunneln är ju fortfarande lång, så jag kan ju inte vara säker på att det inte bara är en ficklampa som kan få slut på batterier innan jag hunnit fram, men… ja, lite små försiktiga förhoppningar har i alla fall väckts och det känns bra.


Jag och D har precis kommit hem från middag på Ruby Tuesday. Vi hade ett presentkort, annars brukar jag akta mig för att gå dit, dels för att jag inte tycker maten är speciellt prisvärd och dels för att det alltid slutar med att D får sitta själv mesta tiden eftersom jag måste prata med alla mina gamla kollegor.
Men nu var det ju gratis, och därför helt klart värt det.
Och vi hade Cody som servitör och honom tycker jag om så vi dricksade allt som var kvar på presentkortet när vi var klara och han blev jätteglad och det kändes fint att ge.
Även om det ju, som sagt, var gratis.