Ett alldelens onödigt velande

Var så himla kluven igår. Baka semlor med svenskorna eller åka skidor med D och typ alla vi känner i stan (vilket kanske låter mycket, men det är det inte).
Å ena sidan ville jag ju gärna träffa och umgås med Anna och Michaela, vi har inte setts sen november. Och semlor har jag nog inte bakat sen hemkunskapen i 8:an och även om det inte var lika länge sen jag åt en så var det banne mig inte igår det heller.
Men å andra sidan så var det rätt pissigt i backen igår och väderleksrapporten lovade sol idag och jag stod nästan inte ut med tanken på att D skulle komma hem alldelens salig och än en gång skryta med vilken kanondag jag missat.
Så jag valade och kvalade och bestämde mig till slut för att baka ändå.
Det kändes rättast och riktigast.
Men så vaknade jag imorse till ett sms att Michaelas barn var sjuka och det blivit pannkaka av bakplanerna.
En timme senare stod vi i liftkön.

Dassigt

För länge sen, när jag bodde i Moscow och pluggade på University of Idaho, så hade jag en rumskompis som var helt fördjävlig. Lauren, hette hon och var skitig och snodde mat och tvättade och städade aldrig och bidrog inte med något annat än huvudvärk.
Jag har berättat om henne många gånger för många olika människor och folk håller som regel med om att hon måste vara bland det värsta man kan råka ut för i samboväg. Alltså, det växte mögel på hennes lakan och jag skulle kunna skriva en bok den tjejen... Men det ska jag inte. Istället ska jag berätta att då, när jag bodde med henne, så vart vi övriga tre tjejer i lägenheten till slut så less på att hon aldrig köpte toapapper att vi började ha varsin rulle på rummet som vi helt enkelt tog med när vi gick på toa.

Nu har vi kommit dit i det här huset också. Nate och Colby, som ju egentligen inte ska använda vårt badrum i huvudtaget, har fan inte köpt dasspapper sen vi flyttade in och nu är jag och D så less på att tillhandahålla deras toapapper att vi helt enkelt har det på rummet och tar med när det behövs. Så sjukt tragiskt att en 30-åring beter sig som en testosteronstinn och omogen tonåring och toapapperet är bara en liten, liten del av allt han gör för att skapa dålig stämning i huset.
Jag trodde aldrig, aldrig jag skulle säga det här; men jag skulle hellre bo med Lauren.

Men nu är den över för den här veckan

Onsdag är värsta dagen i min vecka.

Först går jag till kontoret och är (i brist på bättre titel) anställd.
Sen går jag på föreläsning och är student.
Så tillbaka till kontoret för en och halv timme av vilket det mesta går åt till att stämma av med vår praktikant och se till att han vet vad han gör och att jag vet vad han gör och att han faktiskt gör nåt.
Sen är det lektion igen men nu är det jag som undervisar och det betyder att jag helst ska vara föreberedd och lite alert sådär och inte ha huvet i armhålan, typ.

Sen får jag äntligen gå hem och då är jag så förvirrad och trött att allt vettigt är otänkbart och det blir middag, internet, kanske en film och sova… i den ordningen.
Tack och hej.

Gulligt

Men karma alltså … finns det på rikt så vet jag en som kommer ha det grymt gött i nästa liv.
Deidre, en doktorand som jag hade en kurs med förra våren och liksom bara verkar ha bestämt sig för att jag passar bra under hennes vingar. Jag får låna hennes böcker, hon skickar anteckningar och gamla tentor (som hon sparar, jag är sämst på att spara…) och nu kom hon precis förbi med ett alla hjärtans dag-kort.

Manba men shit äru snäll eller?

Veckostart

Om jag har magknip, eller snarare när jag har magknip, så är det alltid måndag.
Man kan undra varför?
Just nu har jag magknip ända upp i skulderbladen.
Oskönt naanting.
Intresseklubben antecknar.
Gör det du med.

Löv the wej jo stink....nåt

Igår i bilen:
Jag: jag måste hinna duscha också..
D: ja… jag ska nog också duscha. .
Jag: bra, det behövs. Jag känner din svettlukt härifrån…och när jag tänker efter så har du faktiskt luktat ovanligt mycket B.O på sistone…what’s that about, liksom?
D (med en nöjd min): japp, ja har använt deodorant väldigt sporadiskt senaste veckan. Och återanvänt min kläder fler gånger än vanligt!
Jag: eh… okej. varför då?
D: tja… mest baraföratt. Vadå, tycker du jag luktar illa?
Jag: ja
D (spelat sårad): Meh, om vi var grottmänniskor skulle du faktiskt tycka att jag luktade gott!

Och kanske kommer vi till det stadiet snart om vi inte får ordning på vår tvättmaskin-situation. Imogon ska jag hem till Beth och Caleb och låna deras vitvaror, men i längden håller det ju inte att inte ha egna.
Det håller inte att skippa deon heller. I längden.

Antingen eller

Imorse luktade det avlopp på mitt kontor. Det är ju inte så trevligt. Jag tänkte först att jag kanske inbillade mig, men så kom Rebecca in och ba ”du, känner du att det luktar piss?”
Och det gjorde jag ju.
Så hon lovade att köpa Fabreeze eller vad det nu heter, luktagott på flaska i alla fall, och ta med imorgon.
Jag skulle ju hellre se att hon ringde vaktmästaren… men det kanske går över av sig själv.
Eller så får vi sitta lyckligt ovetande i lavendeldoftande skitmoln.