Staycation

I landet utan ledighet blir det en väldig press på långhelgerna. Som den här, Memorial Day weekend. Ledig måndag och då duger det inte att stanna hemma och ta det lugnt. Man ska ut och bort och helst campa och göra det absolut mesta av ledigheten och skynda sig så mycket man kan att slappna av.
Vi kompromissade med en staycation. For ut till familjens stuga vid sjön och grillade marshmallows, drack kaffe på altan, spelade kort och dushade inte på två dagar.
Det var lite meckigt, det var det, med allt babygrejs och utan vatten.
Lodjuret var riktigt skitig när vi kom hem igår. Men glad var hon. Och det var vi också.
För trots meck och smuts så var det en mysig helg. 

Gillar killar i blåställ

Det bästa jag vet (på jobbet alltså) är att jobba med såna som hatar att skriva. Just nu jobbar jag väldigt intensivt med dieselmaskinister och reparationstekniker och skriver bidragsansökningar åt deras program.
Det är görbra, för det enda jag måste dubbelkolla är att jag inte ljuger eller får nåt om bakfoten när jag beskriver produkter och procedurer, annars har jag fria tyglar att formulera mig precis som jag vill. Det svåraste är att faktiskt få dom att korrekturläsa texten, helst vill dom bara skriva under och gå tillbaka till verkstan.   

Annat är det med humanister som vill vara med och peta i varenda mening och beskrivning. Typ, vill du skriva själv?
Åh nejdå, inte alls. Skriv du först så kan jag klaga och aldrig bli nöjd sen.

Igår skrev jag ett tresidigt personligt brev från en av nissarna på kollisionsteknik. Skrev ut och bad honom läsa igenom innan han skrev under.
Han ba ”Men gud, det här ser ju råbra ut! Typ som om jag sagt det själv!”
vilket ju liksom var meningen.
Jag hade förmodligen lika gärna kunnat räcka honom en meny över kinesisk hämtmat och han hade säkert skrivit under det också.
Men det är ju kul när dom är nöjda.  

Schüss

Eftersom den här bloggen är lika delar blogg och öppet brev till Steken så är följande inlägg riktat direkt till den senare, och alla andra som lärde sig tyska av Carola Skoog på central/skärgårds.

Vi lärde oss ju att hej då på tyska heter schüss. Men alla två gånger jag varit i Tyskland har jag då aldrig hört nån säga det. Jag har i huvudtaget aldrig hört en tysk (eller nån annan) använda detta uttryck, vare sig på tv eller i verkliga livet.

Iallafall, nu jobbar jag med en kvinna vars son är gift med en tyska und vohnt in Deutschland. Det gör natuligtvis min kollega till expert på Tyskland och därmed även Europa. Hon har ju varit där liksom.  

Sidenote: jag kan tycka att det faktiskt är mycket lättare med amerikaner (Idahoianer) som liksom är helt okej med det faktum att det dom aldrig varit längre bort än till Kalifornien och blir förbluffade över att Sverige och Schweiz är olika länder (och har olika språk!) och nästan vill nypa en i skinnet och se om man är på riktigt när dom förstår att man faktiskt är född i ett annat land.... Än såna som varit på semester i Italien en vecka för tre år sen och därför vet precis hur det är i Europa.

Men, tillbaka till det jag skulle komma fram till. Min kollega. När jag hade lodjuret på uppvisning på kontoret nu senast så sa hon schüss till henne när vi skulle gå. Sen ursäktade hon sig med att det är så hennes små barnbarn som ju pratar utrikiska säger.
Alltså, det finns riktiga tyskar som säger schüss!
Det känns som en upprättelse för Carola Skoog och jag ville bara säga det.

Schüss och trevlig helg. 

Till salu

Vi städade igårkväll. Och plockade undan efter oss utav bara fan imorse. För idag kommer fotografer för att fota huset. De officiella bilderna som ska ut på nätet. Hus till salu.
Så himla fint det blev alltså. Golven sken och diskbänken var helt avplockad och inte en strumpa på golvet. Så fint att jag nästan kände att
Men gud, här vill jag ju bo!
Ska vi verkligen sälja det här himla fina och rena huset?
Men så tittade jag i garaget där allt som legat framme låg inslängt och öppnade en garderob och fick ett tält i huvudet.
Så nu ska huset ut på marknaden.

Mammor har också mammor

Nu far mamma hem.
Inte prick nu, men typ. Vi sa hejdå imorse.
Hon har blivit Lodjurets bästa kompis, min krycka och stöttepelare och jag vet inte hur vi ska klara oss utan henne. Men jag vet ju också att vi måste det. Har man kryckor för länge förtvinar benen och man glömmer hur man går på egen hand. Så vi får tacka för all hjälp, helt ovärderlig.
Och vi får försöka luta oss mot varandra istället.
Tur att jag har ett stadigt barn. 

Skämtar först som skämtar sist

Jag bad chefen för Communications & Marketing om lov att få låna deras iPad för att filma en sekvens idag.
"Ja så länge du inte har sönder den bara" skämtade hon.
Så det hade jag inte. Jag hade sönder stativet istället.
Det hade hon ju inte sagt något om.

Efter sol kommer regn

Vi hade helt strålande väder i helgen. Både lördag som var en vanlig lördag och söndag som var morsdag.

Min första morsdag som mor och dessutom var min egen mamma här.
Vi firade ute hos Dylans mormor med diverse kusiner och släkt. Helt sjukt många mammor faktiskt, så i den skaran var det liksom inget märkvärdigt att ha ynglat av sig .
Men det var väl trevligt, det var det.

Jag får ha kvar min mamma här en vecka till. Lodjuret sin mormor. Sen måste vi försöka klara oss själva. Huga.

Idag är det måndag och det regnar ute.

Störord

Alltså ord jag stör mig på. Det går ju liksom mode på ord, som man så tydligt ser på fejjan. 

Och vissa ord... tja, stör jag mig på.

Ett tag kunde ingen lägga upp en bild, verkade det som, fika med en kompis, i huvudtaget nämna en människa (av kvinnligt kön eller av ringa ålder) utan att de var de "finaste". 

Stör. Varför? Ingen aning. Men solklart stör likafullt.

Dom finaste var på svenska. Min amerikanska vänskapskrets var istället så jävla "blessed". Alla. Hela tiden. För alla och inga som helst orsaker. So very blessed. So very störigt. 

Lika störigt är folk som skickar böner, prayers (inte bond- eller kidneybönor, fast det vore säkert mer uppskattat och garanterat mer användbart) på Facebook. Lovar att dom ber för dig och mig och din bekantas moster. Stör om jag vet att dom inte alls ber. Nånsin.

Nu är det "adulting". Vuxen som verb. Det var lite spexigt tokroligt dom första tio femton gångerna jag såg det. Nu är det överallt hela tiden och har blivit ett stör mest för att jag ser folk använda det jämt, om grejer som väl inte alls är speciellt vuxna eller speciellt speciella i huvud taget. 

Stör.

Ja. Det är inte lätt. Ibland är det nästan lite jobbigt att vara så dömande. Men bara nästan.

En bra dag på jobbet

För vi fick veta att vi fått/ska få ett anslag på 1,4 miljoner dollar. Alla är nåt så jävulskt taggade och har gratulerat mig kors och tvärs hela dan.

Jag skrev nu inte den här ansökan, om man inte räknar en liten sketen paragraf och det gör man inte, det gjorde min chef. Men vi är ju ett team, som hon säger. 

Och det är snällt sagt med tanke på att jag ju varit mammaledig snarare än suttit på bänken större delen av matchen. 

Men vafan, det är ju alltid bra när det går bra.

På vår gata i stan...

...sitter jag med ett sovande Lodjur på armen. Hon var på fyramånaders kontroll imorse och växer och utvecklas helt enligt alla kurvor och läkaren var nöjd men sköterskan var elak och stack henne helt oprovocerad i låren.

Tre gånger.

Hon blev hemskt förnärmad och skitförbannad. Nu har hon silverglittriga discoplåster på knubbenen.

Men hon mår bra och hon sover med sina fjuniga röda lockar mot min underarm.

Utanför fönstret ser jag blåljus. Fortfarande, fast klockan hunnit bli sen kväll och det gått flera timmar. 

Kvart i fyra i eftermiddag blev en åttaårig pojke ihjälkörd på kvarteret. 

I ett hus ett stenkast bort finns en mamma och en pappa som förlorat.. Allt. Kan inte ens tänka.

Vill inte ens tänka.

Tager vad man haver

En liten behändig brasa på jämna vedklabbar istället för en bångstyrig eld som förtär kvarterets julgranar, allmänt bråte och gärna en gammal madrass.

Tomtebloss istället för smällare.

Marshmallows istället för varmkorv.

Vi satt med torra fötter i sköna utemöbler istället för att som brukligt stå och frysa med kalla tår.

Men vi är svenskar i de stejts och vi firade Valborg så gott vi kunde.