same same but different

Nu när den värsta uppståndelsen över valet lagt sig och vardagen tagit vid igen är det de små skillnaderna som märks. Det är fortfarande en massa skrik och hets i media, precis som innan valet, i en ton som gör det omöjligt att veta vad man kan lita på och vad som bara (precis som allt som kommer ur en viss orange orangutang) är elakt svammel.

Hans supporters är fortfarande till stor del redo att bygga muren och kasta folk över gränsen. Tyvärr. På ett mer konkret plan har vi inom campusvärlden dels börjat planera för ett par smala år vad gäller utbildningsbudgeten, och dels redan varit tvugna att se en personallag (som i korta drag skulle ge fler anställda rätt till övertidsersättning) som skulle träda i kraft nu i måndags bli inställd tills vidare.

Men det som jag iallafall upplever som positivt är att det finns en tydlig rörelse av människor som visserligen är djupt besvikna över resultatet och inte alls ser fram emot att leva under detta blivande presidentskap. Men som ändå väljer att fokusera på möjligheter, sin egen förmåga att sprida vänskap, glädje och förståelse, och inte låta hat, rädsla och uppgivenhet ta över.
Det är svårt. Men viktigt. 

Bonusholiday

Idag är en tisdag förklädd till fredag. För vi har ledigt tre dagar + helg, tack vara thanksgiving. Denna kalkondag har på senare år faktiskt blivit något av en favorithögtid för mig.
Just för att det inte är nån högtid.
Och för att man får så mycket ledigt.
Nu när jag jobbar på campus får jag ju visserligen jullov en hel vecka, för andra dödliga är det bara juldagen som är röd, och då den iår faller på en söndag blir julen inte mer än en helg för de flesta.

Men thanksgiving som sagt, faller alltid på en torsdag, vilket innebär att fredagen blir klämdag. Och även om det inte en grej här i arbetshetsens mecka (ba vadå squeeze day?) så tar ju många den ledig ändå.
Men inom unversitetsvärlden har vi det alltså så glassigt att vi får både ondag och fredag off.
Sen är det faktiskt också förvånansvärt trevligt med en högtid som man inte har några ulliga gulliga barndomsminnen och känslomässiga krav på.
Julen i all ära liksom, jag älskar ju julen. Men julen kommer med krav och måsten och besvikelser när det inte blir som man vill och tänkt och det ska vara.
Thanksgiving får bli precis hur som helst, bara man är ledig och får god mat.
En bonushögtid, helt enkelt. 

Eller hur Kjell?

Allt är ju såklart inte åt helvete eller så.
Bara världen i allmänhet, liksom.
Och det faktum att det regnsnöade slask imorse och jag har varit blöt om fötterna i drygt sex timmar vid det här laget.
Men.
Jag hade precis en råtrevlig lunchdate med min kompis och före detta chef.
Och man måste ju passa på, för man vet aldrig när det blir roligt nästa gång.

Som myror

Ni vet när man tittar på en myrstack och först inte ser några myror alls.
Men när man stirrat en stund så helt plötsligt ser man att det är ju fullt med myror.
Myllrar.
Och man ser inte de enskilda myrorna, utan bara hur det rör sig en enhetlig massa.
Så känns det nu med Trumpsupportrarna.
Jag såg dom inte.
Nu är dom överallt.

Sökte för övrigt typ mitt drömjobb på Umeå universitet idag.  Håll en tumme om du har en över. Det lär jag ju behöva.

Jaha, nämen dåså!

Och medan jag genomled gårdagens kukstimlunch så stod Dylan framför sina elever.
Och pratade såklart om vad som hänt.
En elev sa: Alltså jag inser ju att många många fler än vi nånsin hade kunnat gissa faktiskt röstade på Trump. Men jag fattar bara inte hur kvinnor kan rösta på honom, efter allt han sagt och gjort?!?
Då räcker en annan elev, en tjej, upp handen.
"Vadå? Jag röstade på honom.... ja, han har väl kanske sagt en del klumpiga grejer och så, men min man är då mycket värre."

Som om det inte var nog som det är, var jag idag tvungen att sitta och genomlida en tvåtimmars lunch med Idahos guvernör. Alltså inte på tu man hand såklart, han pratade inför kanske sådär 300 pers som av nån anledgning ville vara där (inte jag) eller hade blivit tidtvingade av sina arbetsgivare för att representera (jag).

Fy. Fan.

Gissa om han var munter. Det var han.
Gissa om hela rummet bubblade av skadeglädje och sneda illusioner om en ljus framtid full av vapen och massdeportering. Det gjorde det.

Uuuääääk. Alltså det känns fortfarande helt overkligt.
Som om hela världens axel har gått ur led. 

Neeeeeej

Alltså nej.
Det här skulle ju inte kunna hända.
Var ju bara ett dåligt skämt.
Vad fan gör vi nu?

win-win

På tisdag är det val.
Det betyder att på onsdag är valet över. Inte för att medierna lär lugna ner sig för det.
I överlag verkar folk hemskt less på skiten tycker jag.  Även om det såklart finns de som aktivt stöder antingen Hillary eller Trumpen, så tycker jag man ser mycket färre stöttare och enormt mycket fler klagare jämfört med tidigare år .. många ser valet som vore det mellan pest och kolera.

Men det är ju en hemskt tråkig attityd. Jag tänker liksom att om Trump vinner så kommer Sverige i mycket bättre dager i Dylans ögon.
Och det vore ju bra.
För mig.
Fast om Hillary vinner så kommer sunt förnuft och godhet i mycket bättre dager i världens ögon.
Och det vore ju också bra.

Halloween

Louisa var kakmonstret från Sesame Street.
Det kom spöken, Elsor, zombies, nallar, cowboys, häxor och prinsessor och knackade på dörren.  Dom vuxna åt tacosoppa och drack öl och varm cider medan de små samlade godis, åt godis, pratade om godis och bråkade om godis.
Fast inte kakmonsret då, hon är ju dels för liten för godis och var dels fortfarande hänging pga förkylning och däckade redan vid sju.
Louisas första Halloween var min första på flera år då jag inte själv klädde ut mig.
Ganska skönt faktiskt.