Värt

D har köpt lotter till dragningen av Powerball. Så att....vi kanske vinner $500 miljoner.
Räknar jag med det?
Nej.
Vill jag vinna så mycket pengar?
Nej.
Så det var ju en bra investering, kan man säga.

Mot medelmåttor mätt

En sak jag verkligen gillar med min grupp klasskamrater i min tisdagskvällsklass, är att ingen är överambitiös. För som vi alla vet, beror ju hur förbered/proffsig/påläst man ter sig, till stor det på omgivningen och vad man mäts mot.
Jag hade en presentation nu ikväll.
Två timmar innan lektionen började satt jag framför datorn och tänkte
”Asså nu har jag ju faktiskt tid att göra en power point till min redovisning och verkligen förbereda mig här…”
Och sen tänkte jag att det är det garanterat ingen annan som tänkt göra.
Och så sket jag i det och tog en liten promenad istället.
Var jag bäst i klassen?   Närå.
Men var jag sämst?   Långt ifrån.

I punktform

Tillbaka i stan.
Från helgen kan rapporteras:
- Det hära med växthuseffekten, det är nog sant. Mindre snö för varje år. Regn i backen och konstsnö som känns som blöt plast. (fast asså, den går ju åka på… jag är inte knusslig såhär i början av säsongen)

- Nästa gång jag äter på fin restaurang i Ketchum (hålan som skidorten är bygd runt heter så) ska det inte vara The Pioneer. Servitrisen var en riktig apa, och dessutom är jag less på att betala dyra pengar för att äta sallad och potatis bara för att deras stekar kanhända är bäst i stan.

- Thanksgiving-buffén vi tryckte i oss i torsdags var ungefär gudagod. Efteråt mådde vi pyton. Det är väl så det ska vara med bufféer.

- Jag måste hitta en ny lösning på min sock+långkalsong kombo i pjäxorna, har ett pärlband av blåsor runt båda fotlederna där sock/långkalsongkanten skaver.

- Mina nya skidor är aningens kortare och ganska mycket tyngre än de förra. Och så bredare. Jag gillar inte riktigt hur dom beter sig på blåisiga partier av skare, men annars är jag väldigt nöjd. (Och jag gillar ju förstås inte att åka på blåisig skare i huvudtaget…)

- Första dagen var jag lite skakig, andra dagen ännu skakigare, och så igår gick det nog allra bäst. Men jag måste öva på att hålla ihop mina knän. Öva, öva.

- Jag är inte alls sugen på att gå till jobbet i morgon.

Slut.

Ett par dagars bloggtorka due to Skoj

Ah men... vi drar till Sun Valley om typ 5 timmar. Imorgon provar jag mina nya puderskidor die erste mal, och oroa er inte, vi ska ha sjukt mycket roligt.
Ok, de va ba de.
Synes.

Måndagsrapport

Det tog faktiskt bara två timmar att skrubba rent det sista och nu har vi officiellt stängt dörren till gamla lägenheten.
Nu är det tre dagar till skidpremiär och det känns ungefär hur bra som helst.

Men i övrigt har jag lite ont i hjärtat över att nu ha missat ännu en begravning. Det känns som om det (bokstavligt talat) är så mycket liv som försvinner utan att jag är med.
Det känns även som att det väl är så det är att bli äldre och allt det där.
Och så på nåt sätt som att allt det här liksom bara händer inne i mig, eftersom ingenting i min nuvarande omgivning på nåt sätt direkt påminner mig… så att jag liksom måste komma ihåg att jag är ledsen.
Och så får jag dåligt samvete… och när den burken öppnas, då är det svårt att få på locket.

Också drygt

Det är imponerande, det är det verkligen, men också väldigt, väldigt störande…. Hur D kan sova framför en TV som brölar amerikansk fotboll och inte störas det minsta av köksslammer, dammsugare eller en ambulans som vrålade förbi i eftermiddags.
Men byter jag kanal, då jävlar, vaknar han minsann och då har han minsann inte alls sovit (gegg i ögonen och dreggel på soffan) han har bara vilat ögonen en stund, men hört exakt allt som hänt i matchen.

Söndagar har jag tur om jag får se 10 minuter TV. Amerikansk fotboll tar fan aldrig slut. Det går matcher samtidigt och parallellt och om vartannat och när matchklockan säger att det är 5 minuter kvar tar det ändå minst tjugo minuter innan det är färdigt. Fast då kan det ju bli övertid förstås.
Störande.

Smygdrygt

Har skrubbat kyl och frys.
Konstaterat att vi behöver införskaffa hyllor. Och ytterligare en skohylla. Gardiner, D fattar inte varför, tycker det räcker med persienner. Men det spelar ju ingen roll, jag skaffar gardiner ändå. Har lyckats slarva bort mina favoritjeans.
Sjukt störd över det senaste.
Det här är helt klart den lindrigaste flytten vi nånsin haft, det är det ju. Ska inte klaga. Men det är ändå smygdrygt, det är det fan.
Och helst vill jag bara spola fram till torsdag och slalompremiären.

Nerflyttat

Nu har vi flyttat ner en trapp. Det mesta i alla fall, typ allt det tunga och bökiga.
Kvarstår gör en massa småtjafs som jag av erfarenhet vet kommer ta mycket mer tid och plats än vad man tror.
Kvarstår gör även städa.
Hatar städa, speciellt när det ska inspekteras efteråt och leva upp till nån slags standard, som inte alltid känns rättvis. Fast jag vet ju inte hur den här hyresvärden vi har nu är i det fallet, förhoppningsvis förväntar han sig inte att vi ska skrubba bort fläckar från 1972, som surtanten som inspekterade mitt studentrum på Fyskgränd….

Äkta svenskt

Min favvolärare från förra terminen (han som kan 35 språk och förvandlar föreläsningar till berättarstunder av högsta underhållningsgrad) bad mig om en tjänst. Han ville att jag skulle göra ett gästspel i hans fonetikklass och läsa upp en radda svenska ord, som de stackars amerikanska studenterna sen alltså skulle försöka ljuda ut och skriva ner i fonetiska tecken.
–Självklart, sa jag.
Så det gjorde jag idag.
Väckarklocka var svårt, det fick jag upprepa säkert femton gånger.
Dom kunde för sina liv inte höra skillnad på fat och fart.
Var så god (hade jag fått strikta order om att inte uttala överdrivet tydligt utan säga det så som jag gör i vanliga fall…) trodde dom var en harkling, tills jag fortsatte att säga det om och om igen.


Jag översatte alla orden också, bara för att dom ville det, för skojs skull. Men när jag till nyckfull kom jag inte på nån bra engelsk översättning….ville säga ”jamen det betyder ju typ full i fan” men det förstod dom ju som inte heller….

När jag kom hem hade matpaketet D beställde från internet för flera veckor sen äntligen kommit.
Glögg och hushållsost. Levererat till dörren.
Dyrt var det. Men värt. 
(Jag ska naturligtvis spara glöggen till advent. Herrgud, man har väl moral liksom)

Passa in

Vi hade Thanksgivinglunch med hela arbetslaget idag. Gott. Och roligt. Mina arbetskompisar har humor, det har dom verkligen. Typ alla iallafall.
Viktigt nu, att nya chefen har det med...

kvällens

Min recension av Moonrise Kingdom: en mer actionfyld och livligare version av Bästa Sommaren.
Men inte lika rolig, inte lika charmig, och ingen Kjell Bergquist.
Klart godkänt, visserligen.
Men inga stående ovationer.


Nu ska jag äta vinddruvor och kolla facebook innan det är sängdags. Hepp hepp.

Vinter

Vi har snö nu. Jag räknar väl inte med att den ska ligga kvar i evigheter eller så, men det är vitt och fint och biter i kinderna och jag bara njuter.
Folk som bara klagar på vintern (och nu menar jag inte att man inte får klaga på kyla, slask, fastfrusna cyklar, igenfrysta lås, snoriga näsor och isiga tår, för det får man ju såklart) utan att kunna uppskatta en endaste liten detalj om vintertiden..... gör mig så less.
Det finns ju så mycket att älska om vintern.

Känner mig klar med det här nu men här sitter jag

Jag känner absolut inte att jag upplevt Oakland, såsom man bör när man besöker en stad, men känner inte heller att jag haft tid att ta mig ut.
Plus att jag ju typ inte känner nån.
Hm. Jag önskar lite att jag bokat hemresa idag istället för imorgon.
Men det är ju som efter med det nu.
Eftersom vi fått strikta order om att uppleva Oaklands alla kulinariska möjligheter och under inga somhelst omständigheter äta på Subway, så har jag lydigt ätit mexikanskt i torsdags, thailändskt igår och vietnamesiskt idag.
Jag tror dagens vinner.
Minus kokosgrejset jag fick till efterätt, även om hallonsåsen var god.

Soligt idag igen.
Men i Idaho snöar det, jippi!!

lika & olika

För 3 år sen, typ, satt jag med samma dator som nu.
Då var den ny, nu är den skrutt.
Jallafall, det var på den här datorn jag startade den här bloggen, då som nu (i stundens ögonblick alltså) tronandes över en ganska spektakulär vy.
Då bodde jag på Tunnelbacken, satt på 7:e våningen, och blickade ut över Umeälven, kyrkbron, lasarettsbacken och stadens alla ljus som lyste upp i det västerbottniska mörkret.
Nu sitter jag på 14:e våningen och nedanför mig blinkar och blixtrar Oakland, tvärs över vattnet ser jag San Francisco och till vänster tror jag att jag har Berkeley…. Kanske?
Tror det.

Poängen?
Nä, den skrivs inte.
Det är en sån där poäng som bara känns.

Uppdatering från Kalifornien

Jaha. Så var det över.
Och det gick ju bra.
Får man säga.
Först var jag nevös, det var ju faktiskt rätt jämt. Sen var jag jätteglad över att han vann. Sen var jag väldigt imponerad över Herr Presidentens segertal där på slutet.
Men sen, gick luften ur och plötsligt fick jag akutöverdos av blå-vit-röd patriotism. Jag kände bara hur det tog tvärstop, leendet slocknade, magpirret blev till illamående och jag ville ha mellanmjölk, kaviar och hushållsost. Och titta på Aktuellt.

Skönt att det är över.
Annars då?
Tja, imorse var jag till exempel det närmaste jag nånsin varit att missa ett flyg. Det var såklart inte mitt fel att jag var sen i första taget, det var D som körde en jävla krokig omväg och missade avfarten.
Jallafall, jag hann med, men det var på håret. Dom var tvungna att prata en himla massa i walki-talkisarna och jag checkade inte ens in utan sprang bara ombord på planet med körkortet i näven och laptopen under armen.

Nu är jag i Oakland och här är det dimmigt och ruggigt. Konferensen börjar först imorgon så idag har jag (inte) pluggat (än), kollat på hotellets alla TV-kanaler och strosat runt i stan.

Observationer från den sistnämnda aktiviteten:
Många som äter Pringles. Alvarligt, jag har sett minst 4 personer knata runt med ett rör chips och knapra. Kanske är rea nånstans?

I Idaho finns det väldigt få människor som inte är vita. När man lämnar Idaho ser man plötsligt lite variation. Det är nog nyttigt.

Det går väldigt fort att komma från ett väldigt snoffsigt buisnessområde till ett nedgången här-vill-jag-inte-vara-när-det-blir-mörkt ghettoområde. Men eftersom jag ju är van vid min egen brist på lokalsinne så håller jag mig lydigt efter karta och idiotsäkra (och nu menar jag Idiotsäkra, tänk blind förskoleklass) vägmärken.

Nu hoppas jag på nåt riktigt såpigt och skräpigt på tv ikväll och mina fötter ser redan fram emot att krypa ner i det vadderade kuvertet.
Ah, löööv hårt bäddade hotellsängar.

På den 6:e smäller det

Imorgon är det val.
Om Obama vinner blir jag jätteglad.
Om han inte vinner, jamenhelvete... det värsta kommer nog bli att vissa människor kommer bli så dryga att deras okunnighet och ignorans kommer få mig att koka över.
Valtider är bra tider att rensa bland facebookgänget.

Avklarat över lite kattsand

Jag skulle ta in kattsandlådan som jag tvättat ur och haft på torkning.
"Vänta så får jag prata med dig!" sa plötsligt en röst från gudvetvars.
Grannen kom ut.
"Behöver du möbler?"
"Knappast, jag ryms knappt själv i vår lägenhet"
"Jaha, jag ska flytta och behöver sälja lite grejer.."
"Jasså, ja vi... VA?! ska du flytta? Får jag komma in och kolla på din lägenhet??"

Tio minuter senare var det kirrat. Vi ska flytta. Igen.
MEN...Samma hus, ju.
Bara våningen under.
Typ gravitationen kommer ju göra halva jobbet.
Nu får vi egen ingång (hej bra för katten) stort vardagsrum, två riktiga sovrum, mycket mer garderobsutrymme, större kök, större badrum...
Kalas.

..och eftermiddag

Dog avslappningsdöden och återuppstod som en pepparmintsdoftande gelégubbe. Gudomligt underbart. Det här ska jag göra om.
Säger man ju alltid....
Men jofasen. Det ska jag. Inom rimlig framtid.

Eftersom USA ligger efter när det gäller allt utom friterad mat så ställer vi om till vintertid först nu i helgen. Men en sak måste jag faktiskt ge dom lite cred för, los Americanos, dom har en snitsig ramsa så att man alltid vet åt vilket håll man ska ställa klockan. Jag har alltid tyckt att det varit så svårt att komma ihåg annars. Jämt förvirrad. Men...
Fall back & Spring forward.
Lagom finurligt och lätt att komma ihåg.

jallafall. vaba de ja sku säga.

Gomorron

Uppe tidigt en lördagmorgon. Men eftersom jag slocknade redan klockan elva igår kväll så... känns det inte så jobbigt. D lagade panerad kattfisk, sen såg vi en film och tryckte resten av Halloweengodiset. Värsta krejsy fredagkvällen.
Nu ska jag iväg på jobbmöte. På en LÖÖÖÖRDAG.... jamen jag veeeet.
Eftersom det är helt och hållet åt skogen så har jag bokat en helkroppsmassage efteråt.
Plus minus noll, liksom.