Hos vänner

Litet uppehåll. For hem och så... tänkte mer på vattnet, språket, livet och vännerna än på bloggen och datorn.
Säkert nyttigt.
Idag har molnen hängt över Stockholm och över livet och himlen fick en ny ängel och jag känner att man ska vara ödmjuk, tacksam... Och lyhörd.
Imorgon får jag träffa min familj och jag är tacksam.

Om en liten vecka..

Vad jag har saknat att lufta dessa. Vi som brukade knata in i ett nytt land alltsom ofta har ju blivit ohyggligt oresliga... Illa. Men nu. Snart flyger vi igen.

Dagens dilemma

Eftersom D har varit borta en vecka på jobb i Salt Lake och kommer hem ikväll så känner jag att jag borde typ städa och diska lite.
Inte för hans skull direkt, men för att det är så svårt att argumentera för att han är orsaken till all oreda om oreda kan uppstå i hans frånvaro.
Samtidigt vet jag ju att rent hus brukar förbli rent i cirkus noll timmar när han kommer hem efter att ha varit borta en stund och packar upp genom att vända väskan uppochner.
Hmm.

P.S alltså att jag stavade allvarligt fel ännu en gång, trots reprimand från mamma… det skyller jag på Words stavningskontroll… tar inget personligt ansvar. Men skäms lite iallafall.

En gratis pedikyr senare

Fick en ansiktsmask inkleggad runt fossingarna, sen massage och lack. Inte fel.. Inte alls.  Om jag var rik skulle jag syssla med fotlyx varje dag.

Fåglarna

För nån dag sen när jag korsade campus dykflög en kråka typ en decimeter över mitt huvud och skrek högt och gällt.
Jag skrek tillbaka och höll på att kissa på mig av chocken.
Sen lugnade jag mig och tänkte att det var säkert inte alls så nära som jag trott. Fåglar attackerar ju inte människor och det var naturligtvis mest inbillning. Tänkte jag.
Men så fick jag precis ett mail från universitetets säkerhetssystem. Det här är tydligen just den tiden på året då kråkungar lär sig flyga och då kan kråkföräldrarna bli väldigt tjuriga om folk har ohyffset att bara klampa omkring utan hänsyn till pågående övningsflygning.
Så se upp för arga kråkor, tipsade mailet, dom kan tillexempel tycka att lämplig markering är en liten tilltuffsing i håret eller ett litet pick på flinten. Men att oroa sig fanns det ingen anledning till, lugnade mailet, det var 30 år sen en människa blev alvarligt skadad av en kråka på campus.
Dåså.

På vårt kvarter

Det något tveksamma tillskottet till grannskaran vi fick tvärs över gatan för nån månad sen verkar bli kortlivade... det sitter redan en "Uthyres"skylt på staketet.
Grannen under oss, Elissa, gillar att prata och gillar att hänga på bron. Så är hon ute när jag kommer hem tar det mig oftast drygt en timme att komma från brevlådan till dörren.
Kinesen ovanför har verkat ovanligt munter på senaste, jag frågade om han skulle hem nåt i sommar. Det skulle han inte, men däremot kommer frugan hans hit och hälsar på i Juli. Dom gifte sig förra sommaren och har inte träffats sen dess. Så det kan man ju förstå att han ser fram emot.
Och den gamle kutryggade mannen brevid oss är så gullig, han frågar mig alltid om det är Danmark jag kommer ifrån och kallar mig för darling, vilket kanske låter märkligt men han får det att låta precis normalt.
Det är ett lite märkligt hus på en mycket märklig gata.
Men vi har en del goda grannar, det har vi.

Folk och folk

4 år, tusentals kronor och otaliga telefonsamtal, brev och allmänt enkelriktad kommunikation senare... så bråkar vi ju fortfarande med USAs immigrationsverk, som är ungefär lika snabba, uppdaterade och hjälpsamma som Frälsningsarmèn är ungdomliga.
Det är en utdragen mardröm, helt enkelt.
Undrar om prinsessan Madeleine kommer ha samma problem?
Jag gissar nej.

4 timmar. $125

Vaktar elever som tar standardprovet ACT. Sjukt seg morgon... Men bra timpenning.

Näraormenupplevelse

Jag har redan skrivit det på fejjan, men eftersom jag har lite svårt att släppa det tar vi det här också…
Jag sprang precis på en orm!
Och kom undan med blotta förskräckelsen.
Jag vet ju att det finns gott om ormar häromkring, både såna som skallrar och hugger och garanterat en massa däremellan också. Och jag vet att ormar tycker om att sola sig och därför gärna ligger mitt på stigar och stenar och så….
Men på tre år och ganska så många springturer bland djur och natur så har jag aldrig stött på annat än rådjur, rävar och murmeldjur.
Jag googlade precis vad marmot heter på svenska och det heter enligt tre olika översättningssystem tydligen murmeldjur…. Vilket ju är sjukt roligt, låter som något som borde ha platsen mellan enhörningarna och bumbibjörnarna på Skansen. I alla fall…. Ormen, ormen var det ju.
Sist jag såg en orm i fritt, levande och icke överkört tillstånd var jag typ 6 år och det var en snok i Burträsk. Vilket ju är avlägset i både tid och rum... så därför har jag väl som blivit invaggad i nån slags falsk trygghet där ormar lever i glasburar, alternativt ligger platta och uttorkade på vägen… tills nu.
Jag kom springandes på en ca metern bred grusstig och plötsligt, utsträckt i sin fulla längd, tvärs över stigen, låg en grågrön (skitlång) orm och glodde på mig. Jag vände om så snabbt att jag lovar att benen sprang tillbaka samma väg jag kom medan överkroppen fortfarande stod kvar stirrade på ormen.
Räkna med att jag inte kommer springa precis den stigen igen på en halv evighet.

Frivillig, men ingen golfare

Jag golfade lite igår.
Det kan ju nu eventuellt vara så att jag tidigare svurit att aldrig nånsin spela golf… men det tror jag inte. Däremot vet jag att jag kallat golf för rikemansbandy och en osport.
Det står jag för.
Det är snuskdyrt med klubbor och medlemskap och spikskor och vadfan allt som kan tänkas behövas. Och varför golf inte är nån riktig sport behöver ju naturligtvis inte utvecklas ytterligare. Och jag är absolut inte biten eller så.
Inte alls, långt ifrån.
Men solen sken och sällskapet var trevligt och jag kan väl erkänna att haft sämre dagar.