Snabbt eller säkert

Vi får se hur det blir när lodjuret ska börja gå. Om hon, som jag tydligen gjorde, ställer sig upp på golvet och sen står där några veckor och klappar händerna innan hon känner sig redo att promenera iväg utan stöd eller hjälpmedel. Eller om hon, som sin pappa, kastar sig mellan mellan stolar och soffor och liksom springfaller tills nåt tar emot.

Vänta tills det känns säkert.
Eller ta sats och hoppas på det bästa.
Dylans hussäljarplaner är i stil med hans barndoms gångstil. Han pratar med mäklaren om vad som borde göras innan vi säljer (golvet i tvättstugan och listerna) och vad som är mindre värt att lägga tid och pengar på (måla utvändigt och lacka altan) och är redo att få huset på marknaden så snart mina föräldrar stängt sina resväskor.
Han vill sälja nu.
Och mäklaren är i gasen och lovar att ju snabbare dessto bättre, marknaden är het nu.
Sälj, sälj!
Det rycker i lilla bäbis-Dylans knubbiga ben och han släpper taget om bordsbenet och kaster sig mot fotöljen.
Säääääälj....
Själv står jag på golvet och klappar tveksamt händerna. Inte riktigt redo att ta ett steg än.
Säljer vi huset måste vi ju bo nån annanstans. Vi måste ha en plan. Väl?
Men bäbis-Dylan har redan landat med näsan i fotöljen och lovar att det gick bra.  

Bitch, please

Kom till kiropraktorn med andan i halsen, kaffet i handen och håret på sned. Hostade fram mitt namn och att jag hade tid 08:10. Receptionisten ba
”well.... it´s 8:07 and we do like our patrons to show up ten minutes early for appointments…. Were you not informed of our policies?”
Men alltså, jag har gymmat, duschat, ammat och blivit kräkts på två gånger innan jag kom hit.
Och jag är ju inte ens sen.
Jag gillar min kiropraktor, men hennes receptionest borde checka sin attityd lite.

Spring break men inte vår

Ikväll kommer mamma och pappa.
Känns helt overkligt.
Dom är väl typ på Island nu kan jag tänka mig.
Nästa vecka är det spring break för eleverna och campus kommer vara dödare än dödast, typ alla på min avdelning har tagit semester med sina kids och ska till antingen Arizona eller Mexico. Men det är bra, för då kan jag ta långluncher med päronen och lodjuret och promenera längs sjön och njuta av vårvädret.
Förutsatt att det slutar snöa alltså. 

Söndagsdilemma

Jag vill få så mycket gjort idag. 

Städa ur kontoret så mamma och pappa ryms nånstans.

Vika och stoppa undan tvätt.

Storhandla.

Men jag vill inte alls göra nåt av det här. Bara få det gjort... Helst medan jag tar en promenad till älven och vänder näsan mot solen.

På vårt kvarter

Idag sken solen som tokig när jag kom hem från jobbet (sommartid vare här, fast det snöade och var ishalka imorse så jag ropar inte hej som min chef som tog av vinterdäcken igår). 

Så vi slängde (kärleksfullt) ungen i vagnen och tog en promenad utmed älven.

Det är så himla fint.

Med vindstilla och sol som skriker vår och ulliga moln som blir dubbla i vattenytan.

När det är så, så kan jag ibland förstå varför folk stänger sin värld. 

Varför man väljer att skita i politik och flyktingar och svältande barn och miljöutsläpp. 

Varför man istället bara fyller huvudet med det som finns i hjärtat och går till älven och blundar mot solen och blundar mot världen.

För det är så enkelt.

Men det håller ju inte i längden. 

Solen går ner och vi går hem och rullar ut soptunnan och återvinningen på gatan. Slår på nyheterna och lär oss om bilolyckor och nya vapenlagar som ska göra det lättare att bära dolt vapen i Idaho.

Och hjärtat sjunker tillbaka i bröstet och huvet fylls av tvivel, oro och uppgivenhet.

Det är ett jävla ställe det här.

Så vackert och så våldsamt trasigt.

Sommartid

Vi ställde om klockorna imorse. Fast eftersom mobilerna ju gör det av sig själva är det inte så besvärligt att komma ihåg längre.

Vintern som varit både lång, kort, varm och kall är nog officiellt slut nu iallafall. 

Dylan är borta idag. 

Jag och lodjuret tog en promenad i solen, åt långfrukost och funderade precis på vad vi skulle hitta på resten av dagen då Ingo ringde och bjöd på fika.

Såklart.

Svenskt och hembakat.

Vi bangar inte.

Mitt liv som ko

Min bröstpump föll precis i golvet och gick sönder.
Helvetes skit.
Men annars har det här varit en helt okej dag på kontoret.

Perspektiv

Min första riktiga heldag på jobbet. 

Min dotter blir tio veckor imorgon.

Internationella kvinnodagen.

Folk som gratulerar mig till hela tio veckors ledighet. Tycker att jag haft sån enorm tur.

Folk som undrar hur jag kan tvingas börja jobba igen efter tio ynka veckor. Att det är omänskligt.

Jag tenderar att hålla med de sistnämnda.

På jobbet

Jag tog mig till jobbet. Ingen större bedrift egentligen eftersom jag inledde med halvdag och inte behövde dyka upp förrän till lunch.
Imorgon blir det lite mer spännande att se om jag faktiskt är här halv 8.
Som tur är har jag världens bästa chef som är jätteförstående och inte alls kräver att jag ska kunna använda huvudet till nåt vettigt första veckan.

För att fira slutet på min mammaledighet var lodjuret på toppenhumör imorse och log med hela ansiktet och tjollrade och hade sig hela förmiddan.
Hon har två standardläten som hon gör när hon försöker prata.
"Aowa" som ju kan tolkas hursomhelst. Och så "Ahgur" som låter lite som agurk, och även om hon ju nu aldrig utsatts varken för norska eller gurka så kan man ju välja att tolka det som hennes första ord.

Jessica- det är inte jag det är du

Klippte mig idag, det var väl typ oktober sist så det var på tiden.

Klev in på salongen utan bild på Jessica Biel, utan bild i huvud taget, och sa bara förlåt kan du fixa det här? Toppa som satan och gärna lite längder tack.

Det blev riktigt bra.

Kanske ska sluta försöka låtsas som att jag har nån slags komplicerad kändisfrilla.

Vaccin

Nålar och sprutor och stick i knubbiga bäbisben.

Sen feber och gnäll och endast lite lugn om mamma håller i, våga inte lägga ner. Inte kissa, inte laga middag.

Sitt. Still. Vyssa.

Annars skriker jag.