Sen sist har jag:

1. Skaffat en tatuering. Det har jag gått och sugit på länge, länge men det har av olika anledningar inte blivit av tidigare. Men nu så, eller igår så, rättare sagt. På min vänstra axel står det nu ”Sub alis angeli custodis” vilket är latin för Under en skyddsängels vingar. Ända sedan jag började tillbringa långa perioder utomlands har min kära mor haft för vana att avsluta många mail med att hon ber till våra skyddsänglar. Så jag tycker det känns fint att ha det på min axel. Något annat ställe på kroppen kändes aldrig aktuellt eftersom det är axlarna som änglarna ser uppifrån.
Och jag är ju något av en språknörd, tyckte det var roligt med latin när jag läste det på universitetet och dessutom blev meningen mycket kortare på latin än på både svenska och engelska. Ironiskt nog är mamma inte alls förtjust i tatueringar, hade nog hellre sett att jag tryck hennes ansikte på en t-shirt. Men det kändes rätt för mig och jag är nöjd.

2. Fått tjing på två nya jobb. Ett annat servitrisjobb på en restaurang som är extremt mycket närmare var vi bor än Moondollars. Men, men, men (här våndas jag)….jag trivs så bra på Moondollars och idag när jag jobbade så sa Val (typ min chef, hon som gör schemat) att hon var ledsen att jag fått så lite timmar och att det skulle bli mer i framtiden, så jag vet inte riktigt hur jag ska göra ännu. Det andra jobbet är på ett ålderdomshem. Nattskift… inte kul nånstans, men ett jobb och en B-plan ändå. Vi får se.

3. Hunnit bli än mer irriterad på vår hyresvärd som inte fått tummen ur vad gäller heltäckningsmattan än. Det har regnat och hans tennisarmbåge har besvärat honom och månen har stått i fel vinkel mot zion och gud vet vad… Jag och Dylan har bestämt att har han inte fixat det innan nästa månad får han fan ingen hyra.

4. Börjat läsa och nästan läst ut Axel Schulmans bok ”Skynda att älska”. Ska inte säga något om författaren eftersom mina tidigare intryck av honom är baserade på lösryckta fakta och poplära fjortisåsikter. Hur som haver; boken är kanon. Jag fullkomligt älskar den och önskar att jag kunde skriva lika ärligt och rakt på sak. Alex är kung, störta alla tidigare synder.

5. Frusit en djävla massa, ursäkta uttrycket. Det har varit regnigt, kallt och blåsigt hela veckan nu och vårt loft är varmt som ett kylskåp. Jag sover i långärmat och mysbrallor och vaknar så fort Dylan vänder sig och drar hela täckhögen med sig eftersom han sover efter kåldolmsprincipen: rullar jag så rullar allt. Längtar innerligt efter varmare väder.

Yoga, Zumba och Stjärnspäckad mat

Idag har jag provat både Yoga och Zumba på gymmet jag joinat för en månads prövotid här i Cd’A. Yogat har jag ju visserligen gjort förr, och i ärlighetens namn aldrig blivit riktigt biten eftersom jag inte kan låta bli att känna att andas och ligga stilla kan jag göra hemma, gratis. Men nu är instruktören en bekantas bekant och jag lovade henne att komma och jag är glad att jag gjorde det, passet var riktigt bra och har jag fler lediga tisdagar ska jag absolut gå. Zumba var det första gången jag provade, det är ett skaka-rumpa pass som heter duga. Nu är jag tyvärr överkänslig mot instruktörer som inte har taktkänsla och kände av lite av den allergin under passet… Men kul var det, och kommer förmodligen kännas i höft och magmusklerna imorgon.

Jag skulle egentligen jobba torsdag, fredag, lördag den här veckan men fick precis veta att det inte blir något på torsdag. Synd, jag gillar Moondollars och vill verkligen fortsätta jobba där, men fortsätter jag få så här lite timmar måste jag kanske söka mig annorstädes. Vi får se, jag håller ögonen på jobbannonser och ser tiden an en vecka till eller så.

Igår när jag jobbade kom det in en kille och beställde vår Star Blasting Salmon Panini (allt i menyn heter nåt som har med solsystemet att göra) utan att ens kolla i menyn. Tyvärr var laxen slut och när jag meddelade detta såg han ut som att jag sagt att han inte skulle få dricka vatten på tre månader. Sen visade det sig att det var precis det han redan hade gjort, druckit vatten i tre månader alltså. Killen var muskelbyggare och hade precis avklarat nån bautaviktig tävling i helgen och nu skulle han frossa laxmacka som tydligen var favvomaten. Stackarn, jag tyckte verkligen synd om honom när han istället likgiltigt beställde en Galaxy Burger (som är en baddare med bl a svamp, ost och bacon som jag bara sett extremt hungriga byggarbetare lyckas pressa i sig) och med sorgsna ögon tryckte den och varenda litet pommes frit på mindre än tio minuter.

Jag hade också nöjet att servera en grupp pensionärer som berättade fräckisar och dricksade 12 dollar. Annars var det som vanligt en rätt långsam måndag.
Imorgon kväll ska vi in till Spokane och gå på vinprovning med Dylans päron och andra väl valda delar av släkten, det ska bli roligt.

B-days

Äntligen vår igen! Förra söndagen var helt underbart fin, likaså måndag och tisdag och vi njöt av solen i staden och kände sommaren kittla alldelens nära fingartopparna. Sen blev det dassigt och regnit och vi fick leta fram extra filtar för att inte frysa om nätterna i vårt lilla loft. Men nu är det sol och vår igen! Sitter och väntar på att storasyster ska ringa, sen ska jag minsann ge mig ut i vädret och njuta.
Dylan har satt på sig söndagskostymen, pyjamas, och ligger i soffan och kollar baseball och väntar på att vår hyresvärd ska knacka på. De ska äntligen, med gemensamma krafter, försöka fixa golvsituationen i sovrummet idag.

Jag jobbar igen imorgon, kl 16-20 så det lär inte bli en jättelukrativ måndag, men lite klirr iallafall. Dylan jobbar också vilket innebär att han kommer ha lila bilen och jag får åka buss. Jag provåkte rutten i torsdags för att kolla att det funkade. Citylink heter bussystemet här. Bussarna är små, vita sötsaker som varken går fort eller ofta men cyklar jag tre kilometer till huvudstationen så kan jag ta en buss som tar mig ändå till Moondollars dörr. Dessutom är bussarna gratis. Vore de inte det skulle nog ingen av de som åker kunna åka med. Jag tror jag var den enda på min buss i torsdags som hade alla tänder i behåll, inte var påtänd och faktiskt var på väg till ett jobb.... Men man ska inte klaga eller dömma. Jag är bara glad att det finns ett alternativt sätt för mig att ta mig till jobbet de dagar jag inte kan köra. Vill helst inte måsta ta lodisexpressen på kvällen efter stängning, men då har nog som regel Dylan kommit hem och kan hämta mig, så det ska nog vara lugnt.

Igår firade vi Danas födelsedag med en tripp till Kellog och gick på äventyrsbad. Det var gratis eftersom Darryl hade fått en kupong i brevlådan. För er som inte känner Dylans pappa så skulle han nog glatt hoppa fallskärm, prova rökdykning, sluka eld och åka störtlopp om han bara fick en gratiskuppong. Äventyrsbadet i sig var inte speciellt mycket att hurra för. Mycket bättre än Aquarena i Holmsund (nähä!) men inte alls som Paradisbadet i Övik. Men som sagt så många gånger, gratis är gott. Och godast är det nog om man heter Stiegemeier.
Efter badet körde vi till Wallace och åt middag. Wallace är en pytteligen gammal gruvstad som inger en känsla av man är på besök i ett sömnigt dockskåp för hundra år sedan. Vi var ensamma i restaurangen och hade en servitris som såg ut att hellre vilja sova än servera oss, men mat fick vi och sen körde vi tillbaka till Rathdrum där jag och Dylan gick upp till the Westwood och firade ännu en födelsedag. Small Mike fylde 40 och även om "the woods" inte var i närheten av lika fullt som efter vårt bröllop så var det välfyllt och bjöd på många bekanta ansikten. En trevlig kväll.

Dricks, kinamat och viagramail

Så, dags för en lite längre, eller i alla fall mer utförlig uppdatering. Sedan i lördags betalar jag och D alltså hyra för en liten vindslya på 7th street i Coeur d’Alene. Och sedan i söndags bor vi här också. Hyresvärden har lovat att fixa en kokplatta till vårt icke-kök, samt att fixa heltäckningsmattan i sovrummet eftersom den på vissa ställen inte existerar utan istället blottar spånplattor som ger otäcka stickor i bara fötter. Men annars så, är jag nöjd. Igår medan jag jobbade fixade Dylan i ordning hyllor, hängde upp bilder och packade upp det mesta. Det är som sagt litet, men mysigt och läget är underbart…gångavstånd ner till stan, till 4th street som är bar och restauranggatan, till sjön och stranden, ja till det mesta faktiskt. Imorse sprang vi ett varv runt Tub’s Hill i solskenet, härligt.

Och så var det jobbet ja. Jag jobbade 14-20 igår och den största skillnaden med att vara servitris här är ju att utan kunder ingen lön. Jag kom in efter lunchrushen och vi hade typ inga middagsgäster så med $4 i timmen och $5 i dricks blev det ingen hummermiddag igår. Men å andra sidan är det ju bra med lugna dagar att lära sig hitta och hur allt funkar och andra dagar lär det ju (förhoppningsvis) bli desto mer, båda att göra och att stoppa i fickan.

Jaha, och idag är det Dylans mammas födelsedag och vi har varit ut till Rathdrum och firat med kinamat och tårta.
Mammas födelsedag till ära har någon, människa eller märkligt datavirus förtäljer inte historien, hackat Dylans mailkonto och skickat alla på hans kontaktlista ett mail med en link till något slags Viagraliknande piller. Helt otroligt vilken respons stackars Dylan fått på detta mail som han alltså inte alls skickade iväg själv. Min mamma skrev konfunderat tillbaka”jag förstår inte, varför vill du att jag tittar på det här?” hans moster förbannade djävulen och alla hans kusiner för att Dylan börjat langa droger, de flesta av hans killkompisar trodde han var seriös och hittat nåt dunderpiller som verkligen funkade och ja…ett trettiotal rätt roliga mail har han fått tillbaka. Helt kul är det kanske inte att det även gått ut till hans gamla lärare, handledare, arbetsgivare osv. Men å andra sidan får kanske killen som aldrig någonsin provat klicka på ”Logga ut” skylla sig själv?

Äntligen jobb!

Idag skriver vi äntligen jobb på ängligen blogg. Japp, japp...det är Moondollar som vill ge mig en chans att servera mat och dryck. Tur att man har pluggat 5 år så att man är kvalificerad =)
Nej, jag ska absolut inte klaga. Ett sommarjobb vad var jag ville ha och behövde och nu verkar jag ju ha fått precis det. Chefen ringde för en halvtimme sen och frågade om jag kunde komma idag kl 14. Jadå, sa jag och slängde mig i duschen. Jag vet inte ännu om det är säkert att jag får det (men det verkar ju onekligen så) eller hur mycket jag kommer få jobba. Men men, arbeit ist es uberhaubt.
Får skriva mer om flytten och helgen och alltihop senare, nu bär det av på jobb.

flyttar in till stan

Vi har fått tag i en liten loftlägenhet mitt i Coeur d'Alene som vi ska hyra från och med lördag tills i slutet av augusti när vi flyttar till New Orleans eller Pocatello eller var det nu blir. Den var otroligt billig, vi trodde inte riktigt det var på riktigt när vi såg annonsen, men när vi såg lägenheten förstod vi varför. Det finns inget kök. Dessutom är den ett myller av vinklar och vrår, jag som når 160 cm över marken, får akta mig så att jag inte slår i huvudet. Badrummet saknar tvättställ (men det finns ett utanför)och har en dörr som får mig att tänka på Kaspers pop-up böcker.

Men, som tur är gjorde ju jag och Dylan oss av med alla anspråk på bekvämligheter när vi bodde ett år i världens mest ofunktionella lägenhet av glas i Kina, så vi tog glatt hyresvärden i hand och sa "vi tar den!"

Så illa är det inte heller och det var faktiskt fler än oss som ville hyra. Allt är pyttelitet men vi har ändå ett litet sovrum och en litet vardagsrum. Ett tvättställ, garderober, ett litet kylskåp, kokplatta, micro, vattenkokare etc. Och huset är alldelens vid en park och har en uteplats där vi kan grilla. Och bara grejen att bo mitt i Cd'A under sommaren är guld värt, det är där det händer, en så otroligt mysig och fin sommarstad. Sen ska det såklart bli skönt att få flytta ut ur hans föräldrars källare, även om det bara är ett tillfälligt boende så slipper vi iallafall ha alla våra prylar utströsslade över deras boyta.

Jag hade en intervju idag på en restaurang som heter Moon dollar (en ordlek på Starbucks....haha, eh?) och hoppas att det ska ge något, behöver ju ett sommarkneg. Och nu ska vi ut till Kelly och Mary och grilla och spela Nintendo Wii. Våren har kommit med full fart efter att ha tvekat i startblocken, 63 grader Farenheit idag.

Kelsy's

Måste bara bjuda på ett sms kom till Dylans mobil igår. Det löd som följer(fritt översatt)

Tja, vad gör ni ikväll? Vi ska ses uppe på Kelsy's och ta några glas för att fira att jag varit nykter i 2 år idag!

Nu var det visserligen tyngre droger och inte alkohol som avsågs med den nykterheten, men jag tycker ändå det var ett kul sms. Ännu roligare var det när kvinnan på Kelsy's frågade vad vi hade för oss, om det var någon som fyllde år eller om vi firade något annat. "Eh, något annat.." blev svaret.

Kelsy's är för övrigt kanske den sötaste lilla baren någonsin. Den är ungefär lika stor som en garderob och luktar blommor och chips eftersom det faktiskt råder rökförbud där. Rökförbud på barer i norra Idaho är annars ungefär lika vanligt som toalettpapper i Kina. Men kvinnan som äger stället driver egentligen bara verksamheten för att få behålla sitt serveringstillstånd, planen är annars (efter vad jag förstått) att öppna något större lite senare, men i väntan på lokal och bygglov och gud vet allt, så måste hon alltså hålla öppet någon slags barverksamhet för att inte bli av med tillståndet.
Hon har en jättetjock liten dvägtax som ligger på baren och äter jordnötter och en massa luktagott och jox inne på toan.
Som sagt, en väldigt söt och oidahoisk liten bar.

Idag blir det andras tankar istället för mina egna

Människan uppfanns av vattnet som ett sätt att trasportera sig mellan olika platser.

Det var inte jag som sa det, men jag tycker det är klokt. Kanske är det därför så många av oss är idioter, vad kan man förvänta sig av en hink? En genetiskt avancerad hink, visserligen, men ändå.

Han säger för övrigt mycket som är klokt och tänkvärt den här Tom. Nu ligger boken uppe och jag är nere och ids inte hämta den, men jag ska se till att slänga upp lite citat senare...
Han menar bland annat också att konstnärens uppgift är att förse oss vanliga dödliga med allt som det verkliga livet saknar. Det tycker jag också är fint.

Över och ut.

tillbaka från ett besök i armhålan

Det har varit en relativt händelserik vecka får man väl ändå säga. Ändå, eftersom jag trots allt varit på besök i "the armpit of Idaho", som Pocatello lite käckt kallas. Fast där var vi bara i måndags, Dylan hälsade på på instutitionen och vi storsade runt och kollade in stan. Det kändes ungefär som att vara statister i en zombiefilm, maken till sömning håla har jag knappt sett. Jag säger knappt eftersom jag ju faktiskt sett Bastuträsk, men alltså....dött är bara förnamnet. Chansen att jag skulle lyckas hitta ett jobb som inte innebär att sälja korv från en låda på magen i Pocatello räknar jag som ganska så liten.
Men än så vet vi ju inte ens om Dylan kommer komma in där, så det är bara att avvakta än så länge. Men ja, jag hoppas på New Orleans, det gör jag nog.

Efter besöket i armhålan spenderade vi två dagar i Buhl hos farmor Melba Stiegemeier. Hon är snäll, lagar mat konstant och påminner ganska mycket om min egen farmor, med den stora skillnaden att då min farmor försöker trycka in en mat med argumentet "ja, visst är det gott!" kör Melba med en motsatt strategi "inte är det nog salt? visst är det för torrt/starkt/segt/mjöligt...etc" och så ska man sitta och övertala henne att nejdå, det är såååå gott så. Det är som farbror Larry säger, man kan inte ens lyfta på skinkan för att släppa en fjärt utan att hon hoppar upp -Vad behöver du, vad vill du ha, vad har jag glömt???

Och på tal om farbror Larry, Dylans livsnjutare till farbror som jobbar som bonde och bor en knapp kilomter från sitt barndomshem, det var på hans initiativ som vi (jag, Dylan, Dana, Darryl, Larry och hans fru Jeanie) på torsdagsmorgon packade in oss i två bilar fullastade med vantar, skidbyxor, öl, sockar och några till öl och körde till bergen, Sun Valley för att vara exakt.
Larry är inte den som gör något halvdant, ska det va så ska det va liksom, så vi låtsades att vi var rika och hyrde en bungalow på the Sun Valley Club Resort i två våningar inklusive typ allt. Jag och Dylan hyrde skidor och åkte slalom med Larry och Jeanie på torsdagseftermiddagen. Jag har inte stått på ett par slalomskidor sen i nian tror jag, då jag bestämde att det var coolare med snowboard, så jag var lite nervös. Men det är lite som att cykla, har man väl lärt sig en gång klarar man det, jag var långt ifrån bra, men stabil iallafall. Dylan däremot stod på utförsskidor för första gången och hade lite svårare, men han var riktigt duktig och hävdade efteråt att han absolut skulle prova igen vid tillfälle.

Vi åt lyxig lunch i en rund restaurang på toppen av ett berg, badade jacuzzi, drack coctails i jazzloungen och levde lite som kungar i ett dygn, det var jätteroligt det var det, men jag är glad att notan inte drogs från mitt konto.

Men nu är vi alltså tillbaka i Rathdrum. I morse fick jag ett brev med mitt social security number så nu har jag ett sånt också. Jag är på jakt efter både efter sommarjobb och ett riktigt jobb till hösten, men eftersom vi ännu vet var hösten kommer spenderas är det sommarjobbet som känns angelägnast. Jag har sökt en del servitrisjobb och hoppas få napp nånstans... så fort jag eller Dylan hittar ett fast sommarjobb så ska vi flytta från källaren har vi bestämt och jag hoppas det blir snart, snart, snart.

Men imorgon kommer Kayla hem för att fira påsk, det ska bli roligt eftersom jag inte sett henne sen brölliset. Och påsken ska visst firas med brunch hos moster Connie. Det blir säkert trevligt, även om jag knappast kommer få några ägghalvor med kaviar. Däremot har jag hört rykten om mimosas, och det är ju inte fel =)
Glas Påsk!