Sista veckan

Nästa måndag ska jag klä på mig och gå till jobbet. Den biten tror jag kommer gå galant. Själva jobbet däremot, alltså om dom liksom förväntar sig att jag ska komma ihåg hur man gör... Det återstår att se. 

Sen var det det här med att lämna ifrån sig lodjuret också. Det tror jag hon kommer klara mycket bättre än mig.

Det har gått två månader och det känns som två år fast också som två sekunder.

Rösta på Trump

Dylan sa att om Trump vinner så flyttar vi till Sverige.

Synd att jag inte har rösträtt.

Hur ska det här gå?

Min bebbe är sju veckor gammal och min  uberkorta mammaledighet går mot sitt slut.

Två hela veckor till.

Sen två veckors halvtid innan jag förväntas använda hela hjärnan hela veckan.

Vill inte.

Imorgon ska vi hälsa på en eventuell dagmamma. Hon kanske är jättebra. Hoppas ju såklart det. 

Men det spelar ingen roll. 

Jag vill inte börja jobba igen.

BK

Vi har en granne, Bill, som är som hämtad ur en amerikansk komedi. Tänk den där klassiske grannen som alltid sticker upp huvet bakom staketet och glatt frågar hur läget är och som alltid har tid att småprata. 

Alltid glad.

Alltid hjälpsam.

Bill jobbar för en chipsfabrikör och har garaget fullt med snacks. Vi har fått flera soppåsar fulla med varuprover.

Ostkrokar med kanelsmak?

Dom tog nog aldrig fart för jag har då aldrig sett dom i affären.

När Bill berättar om sitt liv i armen eller som amerikansk fotbollsspelare eller alla festivaler han varit på så säger han alltid BK om den tiden.

"Man, that was a great time! BK, obviously"

Before Kids

Så på tal om huset igen, vårt hus är ett sånt man köper BK.

Das Haus

Om vi säljer vårt hus, vilket vi kommer göra förr eller senare, så måste det bli till nån/några som inte har riktig koll på vad som är praktiskt.

Såna som kanske inte har så mycket erfarenhet av att bo i hus. Köper för första gången.

Såna som vi var.

Jag har alltid gillat såna här halvvåningar som är så populära här. Halvtrappor till halvvåningar. Lite annorlunda, fint, sjukt opraktiskt.

Vi insåg det i somras när lilla Ronja krävde konstant övervakning och grindar. Nu har vi barnvagn och dom passar ju inte heller så bra ihop med trappor.

Våra golv är blanka i mörkt trä. Jättefint ca fem minuter efter att man skurat. Sen blir dom dammiga och all skit och smuts syns som ett svart hårstrå i en filtallrik.

Innanför dörren ryms varken ett skoställ eller nånting att hänga jackan eller nycklarna på.

Badrummen har såna handfat som är som skålar som står ovanpå bänken. Fint.

Opraktiskt.

Sånt är vårt hus. Vi fick det till ett bra pris och räknar med att tjäna på det vid säljning. 

Så länge vi som sagt säljer till såna som inte riktigt har koll.

Ny bil, gammalt hak

Vi for ut och premiärkörde nya Volvon igår efter att ha installerat bilbarnstolen. 

Det gick råsmidigt, installationen alltså, Dylan svor och bråkade och gjorde det själv medan jag stängde in mig i barnkammaren och pumpade. Min bröstpump lever om som en hel lagård så att han svor och levde om såg snarare  än hörde jag.

Och med all min kunskap om bilar tyckte jag nya åket verkade toppen.  

Vi körde runt i stan och svängde av slump förbi Moon Dollars, restaurangen där jag jobbade sommaren för hundra år sen innan vi flyttade till Pocatello. 

Dom stängde strax efter att vi flyttade så jag förväntade mig bara en öde lokal.

Men det var öppet.

Jaquline och Rick, henne gillade jag, han är en psykopat som råkar vara en jävel på att laga mat, slog tydligen sina påsar ihop strax före jul och premiäröppnade för en månad sen.

Så vi åt middag och varje gång jag hörde Rick skrika 

"Oooorderrr UP!!"

inifrån köket, slogs jag av både en lättnad över att inte jobba där längre och en instinkt att springa till disken och börja servera.

Volvo

Vi har köpt en bättre begagnad Volvo. Jag kan ingenting om bilar och Dylan kan bara snäppet mer, alltså typ nästan inget. 

Så därför känns det tryggt med en bil som man ju vet är bra. 

Den är ju svensk.

Life is like a carton of milk...

I vanliga fall och i vanliga hus brukar jag nog kallt räkna med att mjölk som står i kylen är drickbar och osur.

I mina svärföräldrars hus, och skidstuga där vi är nu, gäller inte den regeln.

Att kolla datumet är värdelöst eftersom dom köper mjölk på rea och fryser in. (Det innebär även att man ibland får ren grädde eftersom paketet inte tinat helt ännu.)

I vanliga fall och i vanliga hus skulle jag heller aldrig ställa tillbaka ett paket valfritt ätbart som uppenbarligen passerat det ätbara stadiet, i kylen. Men i den här familjen gör man det med en axelryckning och ett "Dad will eat it".

Så iallafall, nu imorse hällde jag mjölk i kaffet utan att lukta först. 

Och drack. 

Och hällde ut. 

Orutinerat av mig, alltså.

Se upp i backen

Idag har jag åkt slalom, äntligen! Säsongen vart ju kraftigt försenad pga barnafödande men idag stod jag på otränade ben och svängde med något ostabila höfter och tog mig ganska osnyggt ner för backen.

Har nu en känsla av kommande träningsvärk.

Urschäkta may

Vi har ju en inneboende. Har ni glömt det?

För jag gör det ibland.

Om man bor själv kan man ju göra saker som att gå runt utan byxor. 

Har man hyresbetalande sambo är det kanske kutym att ha på sig byxor. 

(Fast vi specificerade aldrig det i hyreskontraktet.)

Ja iallafall så knatade jag runtbyxlös nu precis då jag hörde Michael komma uppför trappan. Så jag gömde mig i köket.

Han var på väg till köket. Naturligtvis, det är ju det enda vi delar och det enda han kommer till övervåningen för.

Såatte.... Jag ska försöka att inte överraska stackarn sådär i fortsättningen.