tillbaka

Bloggtorkan har berott på jullov och brist på svenskt tangentbord. Nu är vi tillbaka i Pocatello, bilresan ner tog drygt 11 timmar istället för knappt 8 pga av snöstorm och avstängda vägar. Men nu är vi framme i alla fall.

Julen har varit bra, vi har umgåtts mycket med familjen S och även hunnit träffa en del vänner, dock inte så många som vi hoppats. Det är märkligt det där, hur man alltid tänker att en vecka är så länge så och det klart man hinner träffa folk, gud ja, det är ju bara att gå förbi som man gjorde när man gick i föris och kolla vad de har för sig. Tills man sitter där och ska på födelsedagslunch ena dan och middag hos moster nästa och människorna man vill hinna träffa har mage att ha en massa planer de också och plötsligt finns det bara (i bästa fall) ett par stackars luckor då man kan klämma in en kaffekopp.

Jag tror det är omöjligt att hälsa på hemma utan att både hinna bli stressad och långtråkad.

På vägen upp till norra Idaho körde vi via Boise för att D skulle få träffa kompisar där han inte sett på länge. Vi bokade alltså hotellrum och körde omväg och sen bangar en av killarna, den som D känner bäst och var huvudanledningen att vi ens kom, med anledningen att det är så långt från flygplatsen till hans föräldrars hus… Eh, ja okej det är det säkert, men så vida de inte flyttade dagen innan så borde han ju rimligtvis vetat om detta avstånd när han och D pratade i telefon och gjorde planer en vecka innan. Dålig stil, D var märkbart upprörd och jag förstår det.

Själv är jag mest besviken över att inte fått träffa Allicia, en tjej jag jobbade med i somras. Jag missade henne på restaurangen i måndags då hon fått sluta tidigt, sen skulle vi ha en lunchdate igår men så fick jag akut magsjuka och kunde inte stå på benen utan att spy. Det blåste visserligen över fort, jag slutade kasta galla runt 4 på eftermiddagen och mådde sen ganska fort ganska mycket bättre, men det är ju dumt att umgås med folk (som dessutom har småbarn) så snart därefter.

Idag mår jag bra igen så det var hastigt över. Hoppas nu bara inte D eller Austin (som följde med oss ner) åker på skiten.

Herr Ober, Eis bitte!

Idag har vi invigt våra nya skidor och intagit Pebble Creek Ski Area för första gången. Det är inget massivt berg, typ som Bygdsiljum i storlek fast brantare, men det är nära. Det är det bästa, tar bara 25 minuter från vår dörr till skidstugan. Vi gjorde inget heldag, det snöade småspik och var rätt tungåkt men det var kul i alla fall. Sen kom vi hem och upptäckte att vi låst in katten i tvättstugan när vi for. Hoppsan.

Det här var alltså Dylans livs andra slalomupplevelse. Första gången var i våras när vi hyrde utrustning i Sun Valley. Han är riktigt duktig, kommer säkert att passera mig så småningom, men är fortfarande ovan och nervös och spänner sig hela tiden och får kramp och ont i fötterna. Det roligaste idag var när vi åkt upp liften första varvet och precis skulle starta första åket. Dylan kollade på backen, kollade på sina skidor, kollade på mig och sa
-Remind me how to ski again…

Och vad svarade jag? Jamen naturligtvis, det finns ju bara ett svar på den frågan.

- Tyngden på dalskidan älskling. Det är allt du behöver veta.

bokar man bord ska man hålla tiden...och komma

Idag har varit en dag med goda nyheter och dåligt betalt. Imorse hade jag introduktionsmöte med AmeriCorps, min nya arbetsgivare. Det var ganska långdraget och inte speciellt spännande, men jag fick veta att jag genom jobbet får gratis sjukförsäkring, det sparar mig många slantar så det är ju bra.

Sen kom jag hem och kollade mailen och fick veta att ISU nu äntligen bestämt sig för att låta logiken segra och helt enkelt acceptera att det svenska utbildningssystemet inte är precis som det amerikanska och sluta tjata om papper jag aldrig kommer kunna få fram. Så min ansökan är äntligen, äntligen betraktad som komplett. Det tog ju bara typ tre månader….

Efter de goda nyheterna och liten paus på en timme for jag iväg på jobbet och hade en riktig pisskväll. Jag började mitt skift halv 6 och fram till 7 hade jag bara ett bord för resten av min sektion var reserverad för ett sällskap på 20 pers….som skulle komma kl 7. Men det gjorde dom inte…. och när vi gett upp hoppet om att de skulle dyka upp hade det mesta av kvällen gått och det blev inte många slantar för min del.

Men men, det var ju inte direkt någons fel och inget man kan göra nåt åt, men surt i alla fall. Nu är jag ledig i helgen, jobbar måndag och tisdag och sen är det jullov.

Step into my office

Idag har jag varit och kollat in mitt nya kontor och fått nycklar. Det är stort; skrivbord, dator, soffa, två fåtöljer, två bokhyllor och ändå golvplats nog att göra en liten kullerbytta. Hjula går nog inte, då sparkar man förmodligen fötterna i bokhyllan och landar på skrivbordet, men trångt är det då ändå inte.

På dörren till mitt kontor sitter en plansch med en tjej som äter revbensspjäll i värsta Fred Flina stil med texten ”You CAN eat meat and still be a real feminist!” Den ska jag nog ta ner.

Men det känns bra, lite pirrigt såklart, men väldigt bra. Precis en vecka har jag kvar att jobba på Ruby’s, sen blir det jullov till den 3:e januari. Jag vet inte hur länge vi blir uppe i norra Idaho ännu, det beror på vad vi ska hitta på på nyårsafton och Dylans planeringsvana trogen så bestäms det nog inte i första taget heller. Men det kvittar mig egentligen, nyår har inte varit nån jättespeciell dag för mig sen det slutade vara match att vara vaken till midnatt.

Just nu är jag väldigt redo för lov, en liten paus från Pocatello känns extremt välbehövligt. Och jul, jul, strålande jul. Jag fick en julskiva i posten idag, tillsammans med en massa annat svenskt som förgyllde både min dag och min julstämning. Tack familjen!

Mysbrallsmysterium

Igår var vi på julfest hos ett par kompisar. Det var trevligt, det var det. Men alltså… jag måste bara lufta det här, vem bjuder hem folk på julfest och välkomnar gästerna i mysbrallor?

Hon hade gjort en facebook-event av det och skickade inbjudan för säkert två veckor sen och det var säkert 25-30 pers där och hon hade mysbrallor på sig….
Och förstå mig rätt, jag älskar mysbrallor och tar på mig dem så fort jag ska loda runt hemma eller inte göra nåt speciellt, men det är inte direkt mitt festplagg of choice.

Och det är inte så att jag tycker att hon borde klätt upp sig för min skull egentligen, men det skapar liksom en känsla av ”hoppsan, kom vi för tidigt?” eller nåt, som att hon inte hunnit göra sig i ordning. Jag hörde en tjej fråga henne om hon spillt på sig, och hon svarade bara förvånat ”Nej, vadå spillt, varför skulle jag ha gjort det?”

Nu känner jag mig otroligt ytlig som ägnar min tid åt att skriva om en tjej som väljer att bära mysbrallor på sin egen fest, det måste hon väl få göra om hon vill.
Jaja, nu ska jag iväg och jobba. Kanske ska ta på mig pyjamas?

Äntligen jobb

Jag har fått nytt jobb! De ringde idag och jag börjar på riktigt 3:e januari, men ska på ett informationsmöte nästa fredag och göra några träningstimmar före jul också tror jag.

Det är en så kallad AmeriCorps position, vilket betyder att jag får betalt varje månad från AmeriCorps och efter ett år (man kan bara göra AmeriCorp ett år) så får jag 5000 dollar som är öronmärkta till utbildning, dvs man kan betala terminsavgift, köpa böcker eller betala av lån, typ.

Själva jobbet är på the Janet C. Anderson Center som ligger på campus och jobbar med jämställdhetsfrågor, diskriminering och säkerhet. Det ska bli kul, jag är peppad.
Jag har ju alltid hävdat att USA ligger typ 30 år efter Sverige vad gäller jämställdhet, och nu får jag chansen att göra något åt det, förhoppningsvis.

Byter pynt men inte kanal

Vi har tappat bort fjärren till TV:n så nu ser vi helt enkelt på vad som råkar visas på ABC. Det är inte helt illa, imorse tänkte jag se nyheterna men så blev det America’s Funniest Home Videos istället. Och igår fick jag se hela Stars on Ice för D kunde inte ändra kanal. Men det kommer nog bli störigt i längden så vi borde väl leta rätt på den.

Nåt annat som redan blivit störigt är att Daisy numer sliter ner julgranen lika enkelt som hon hoppar upp på diskbänken. Som tur är är hon ganska dålig på att hoppa upp på diskbänken, hon måste ha missat den där graciösa genen som alla katter ska få automatiskt. Hon är som den klumpiga ungen i balettskolan som borde få spela rugby istället. Men hon lyckas ibland och imorse hade hon lyckats dra ner hela trädet och krossat tre pumlor.
En tjej jag jobbar med sa att man ska satsa på allt annat än runda grandekorationer om man vill hålla katterna borta, så nu har jag köpt snöflingor i plast i stället, vi får se hur det går.

Förlåt Brysselkål, jag har snackat en massa skit

Första gången jag smakade brysselkål, jag var kanske 12, typ, så tyckte jag att det smakade varmt hö och var den i särklass äckligaste grönsak jag nånsin ätit. Sen dess har jag vidhållit att brysselkål är en av väldigt få grönsaker som jag helt enkelt vägrar äta och skulle skicka rakt i komposten utan omväg om jag skulle råka hitta en påse i kylskåpet.

Men så i somras var i på ett knytkalas hon ett tvättäkta hippiepar. Typ all mat var vegansk, organisk, giftfri och samvetsmärkt. Bland annat fick jag prova vegansk mandelsushi som var sjukt god och hemmagjord sojaglass, även den supersmaskig. Värdparet hade gjort en stor lergryta med ungsbakade grönheter, och där ibland brysselkål. Så jag provade igen, för det både luktade och såg gott ut och jag ville inte vara oartig. Och skapare vad gott det var, förstår inte hur brysselkålen jag smakade i min ungdom kunde smakat så ruttet (minns förstås inte var jag åt den).

Så ikväll har jag precis avnjutit en av mina absoluta favoriträtter när det gäller enkel, billig vardagsmat. Brysselkål, rödlök, oliver och valfri rotsak (idag blev det pumpa och morot) ungsbakat i olivolja, salt, peppar och persilja. Det tar nästan en timme i ugn, men å andra sidan kräver det ingen annan ansträngning än lite hackande i början och lite omrörande under tiden.

Och pumporna är hemmaodlade av Dylans farmor. Resten av grönsakerna är köpta på Wal-Mart och förmodligen odlade i ett laboratorium i yttre rymden för 10 år sen. Men man får vara glad för det lilla.

Miljöpoäng till mig!

Sen vi flyttade in här har jag envist vägrat slänga läsk och ölburkar och kartong i soporna. Jag vet att återvinning uppmuntras ungefär lika ivrigt som snatteri i Idaho men tänkte ändå att nånstans måste det finnas en container för miljönissar och vettigt folk.

Jag har letat länge, frågat och spanat, utan lycka. Men så idag, minsann så hittade jag rätt! Mjukplast, aluminium, tidningspapper och kartong kan man återvinna om man bara är beredd att köra en liten bit. Och det är jag, men det är rent skamligt att det är så svårt och bökigt att göra något som borde vara självklart.

Idag har det varit strålande sol och tinat rejält. Tyvärr. Tinandet alltså, solen har jag inget emot. Det känndes som en Aprildag i Umeå. Vi tog en långpromenad med Shooter och blev blöta om fötterna. Och på tal om det så är jag sjukt sugen på att boka en hemresa i Maj/Juni. Men jag måste vänta tills jag vet hur det artar sig med jobb och skola först.

Filmtips med smak av curry

Har precis varit och sett Eat,Pray,Love, Julia Roberts nya film. Coolt att Tuva Novotny är med, jag var naturligtvis tvungen att påpeka för alla att hon var svensk, sånt är ju viktigt.
Men iallafall så var filmen helt okej, framför allt fick den min resnerv i rejäl gungning... Jag vill till Bali! Och Italien!
Indien, tja ok.. mest för att D så envist tjatar om det. Ryssland och Indien, killen är helt såld. Jag har sagt att ska jag till Ryssland så blir det 2018 under VM och ska jag till Indien ska det vara på en lite fetare budget än snål backpacker.

Igår såg vi en film som hette Outsourcing, eller nåt liknande, som utspelades i Indien och handlade om telemarketing och amerikanska kontor i utlandet. Den filmen var faktiskt kul, den kan jag rekomendera på riktigt.

Idag har vi smällt upp granen. 21 dagar för tidigt enligt mamma-normen, jag skäms lite. Men bara lite, det är ju iallafall advent. Daisy var så duktig medan vi var borta på filmen, slet bara ner lite glitter och två bollar. Jag trodde hon skulle slita trädet i barr och flisor. Nu ska jag inte ropa hej, i och för sig... hon har ju fortfarande gott om tid på sig att massakera julgran, och hon är sugen, det syns.

GRE och Glögg

Idag skrev jag GRE-provet, Graduate Record Examination. Som högskoleprovet fast enkom för magister- och doktorandprogram. Det var inte lätt, det var det inte.

När jag var klar hämtade D upp mig och så satte vi av för att köpa gran, men det blev ingen så det får jag försöka fixa imorgon istället. Han vill ha en pytteliten granynkling, jag vill ha en lagom stor. Han vill inte åka ända till Wal Mart för att köpa gran, men det vill jag. Summa av kardemumman: imorgon far jag och köper den gran jag finner lämplig och sen får han gilla läget. Och granen.

Nu ikväll har Adam varit här och kokat Mulled Wine till oss. Det är typ glögg det! Han blandade äppeljuice, rödvin, kanel och honung med en massa kryddor ur en liten påse och rackarns om det inte smakade riktigt nära vanlig glögg. Gott var det. Jag önskar att vi hade haft pepparkakor till, men jag var ju oförberedd så nu fick det bli chokladkex istället.

Och imorgon är jag ledig från jobbet för jag var korkad nog att begära ledigt fel dag.