jag vill bara sooooova

Håller på att bli galen på grund av sömnbrist. Daisy (kattfan) är helt jävla vid på nätterna, speciellt när vi (som igår) jobbat hela dan bägge två och hon varit ensam och sovit hela dan. Vi har ingen sovrumsdörr och inga sängben så ni kan ju bara gissa hur lätt det är att sova när hon far runt som en vilde och biter i tår, näsor, fingrar och allt annat som kan tänkas röra sig lite.

Men jag har en plan. Jag ska bygga en barrikad. Tror att två tvättkorgar, och eventuellt en sopkorg också, borde hålla henne ute. Och visst förstår jag att hon kommer att leva om när hon försöker vinna kampen om sovrummet, men lever om gör hon ändå, och jag vill bara sova utan att bli attackerad i sömnen.

Nu känner jag mig som en dålig matte. Men jag klandrar ju henne inte. Jag förstår väl också att det är tråkigt att sitta inne på vinden hela dagarna. Men hon är för liten för att få springa ute oövervakad, det är alldelens för många hundar i parken bredvid vårt hus, och alldelens för nära vägen. Men i Pocatello, om bara drygt en månad, där ska hon få bli utekatt.

Och hon kommer att få vara ute en hel del den här helgen också, för Dylans päron ska vakta henne åt oss medan vi far och 4:e Juli-campar uppe vid St Joe’s River med ett gäng kompisar och deras gemensamma familjer. Jag är lite besviken över att missa fyrverkerierna här i Cd’A, för alla säger att de är så himla stortslagna och jag har aldrig sett dem… och nu när jag faktiskt BOR här känns det lite surt att missa… men å andra sidan har jag ju sett fyrverkerier förr och ser fram emot campingen.

en helg i fotbollens tecken

Tillbaka efter en duktigt kul helg i Moscow. Vi körde ner fredag morgon, Ester (Dylans folkabuss om nu nån missat det) spann som en katt och klarade redan med bravur. Daisy spann inte, hon är inte jätteförtjust i att åka bil, men lugnade ner sig ganska fort och sov det mesta av resan. Vi var lite tidspressade för vi ville hinna fram i tid till Spanien-Chile. Willy, som är en av de sista vänner vi har kvar därnere, är spansk och när vi parkerat Ester utanför hans lägenhet var den redan smockfull av folk som ville kolla fotboll. Diego, Pico, Roya, Guiseppe, Sebastian… inte många amerikaner, utan mest syd och latinamerikaner som tar fotboll på blodigaste allvar. Att Spanien vann var definitivt bra för husfriden.

Efter matchen for jag på affären och köpte Wasa knäcke (rågi och havreknäck), ost (inte Västerbotten dock utan Schweizerost), fiskkonserver som egentligen smakar makrill snarare än sill men är det närmaste jag kunde komma, jordgubbar och öl. Sen körde vi ut till ett område med Cederträd en bit utan för stan och hade midsommar, jag lärde alla sjunga Helan går, med halvdant resultat, men vi hade hemskt trevligt.

Lördag spelade USA mot Ghana och Willys lilla lägenhet var om möjligt ännu mer välfylld än dagen innan. När matchen till slut var över låg Dylan och Guiseppe (som faktiskt är amerikan, sitt namn till trots) bokstavligen utslagna på golvet med tomma blickar och vita knogar. I soffan och runt bordet satt och stod sydamerikaner som var enormt lyckliga och skadeglada över att USA var ute ut turneringen och längs bak i rummet stod två killar från Zimbabwe och jublade tyst och dansade lite försiktigt för att fira samtidigt som de ville visa respekt för amerikanarna.
Som tur var var vädret helt underbart så när folk återhämtat sig från dramat packade vi in oss i fyra bilar och körde iväg till en liten sjö och grillade och badade till solen gick ner.

Det underbara vädret gjorde ju dock att Ester var hetare än en pizzaugn så även om helgen varit helt fantastiskt på många sätt så är jag glad att vara tillbaka och kunna sova i en säng inatt.

Heja Danmark!

Har ni nånsin chattat eller messat med en människa för första gången (fast ni känt personen i fråga ett längre tag) och blivit helt paffa över hur de uttrycker sig i skrift? Det är märkligt, vissa kan inte skriva en rad utan smileys och fyra utropstecken. Andra beter sig som att bokstäverna kostar en tusing styck och besvarar frågor endast med ja, nej och kanske. Jag hatar att skriva ett långt och genomtänkt mess bara för att få ”ok” till svar.

Här i staterna (jävla skit, Japan gjorde precis mål mot Danmark) har ”texting”, alltså sms exploderat de senaste två åren. Tidigare hade de flesta mobiloperatörerna inte med texting i sina hopsatta rabattpaket och det var därför så pass dyrt att typ ingen gjorde det, istället lämnade folk röstmeddelanden stup i kvarten. Men nu textas det och de flesta har telefoner med hela små tangentbord och textar så fingrarna glöder.

Vad jag personligen har svårt med när det gäller sms här är slangen… vet inte riktigt varför men får jag ett meddelande som säger ”what r u guys up 2 2nite?” eller ”plans 4 l8r?” så svarar jag ändå ”nothing special what are you doing?” eller ”no, not really what about you?” jag känner mig som gangster-wannabe om jag så mycket som försöker mig på att skriva r istället för are.

Jag har pluggat extremt lite (typ skummat häftet) teori för mitt körkortsprov, men har ända tänk fara och skriva det idag. Det kostar 3 dollar att göra teorin och man får göra om det så många gånger man vill. Så jag tänkte prova en gång först och kuggar jag så får jag väl ta och plugga innan jag gör om det.

Kom igen nu Danmark!

Kungen är en disneyprins

Till de som tror att jag numera förnekar Sverige bara för att jag befinner mig på annan ort och inte alls har någon koll eller intresse för vad som händer där så vill jag bara säga att det är fel. Ok, jag vet inte riktigt vad kommunpolitikerna i Västerbotten har för sig, men det visste jag å andra sidan inte när jag bodde där heller. Jag kollar Aftonbladet varje dag och vk.se i alla fall nån gång i veckan. Så jag veeet att Victoria har gift sig och gissar dessutom att Sveriges nästa tronarvinge kommer ha käkar grova nog att mala sten… allvarligt, det hakpartiet kommer inte vara nådigt, vi får hoppas på en gosse...

Farfar har sagt adjö till jordelivet nu och det låter som att det gick ganska fridfullt till och det känns sorgligt men ändå som det bästa som kunde hända med tanke på omständigheterna.

Daisy var helt olidlig natten till idag, for omkring som en tok och trodde att mitt hår var en fågel som förtjänade en grym död. Jag läääängtar tills vi har en sovrumsdörr. För då ska jag stänga den.

fars dag och fars far

Det var fars dag i USA idag och vi har umgåtts med Darryl i stort sett hela dagen. Grillat, spelat spel och kollat fotboll. Är ruskigt opepp på jobb imorgon men ser fram emot nästa helg då jag, D och Austin planerar en resa ner till Moscow. Jag hade flyt med schemat och har ledigt både fredag och lördag, Austin har inget jobb än och Dylan slutar tidigt fredag eftermiddag så det passar perfekt. Det var länge sen jag vad där sist och det kommer kännas jättekonstigt att inte Beba, Juri och gänget är kvar. Men Willy är där i alla fall, så honom ska vi hälsa på.

Annars cirkulerar tankarna mycket kring vad som händer hemma just nu. Farfar kan ta sina sista andetag medan jag skriver det här. Det är inte oväntat, men sorgligt ändå och svårt att riktigt beskriva hur det känns. Jag vet nog inte ens riktigt hur det känns.

hyfsat produktiv ledig dag (eller grattis Schweiz)

Ikväll är det dags för Pub Quiz igen och den här gången tror jag det kan gå mycket bättre än förra veckan. Eller tja, förra veckan var vi ju inte ens med på riktigt, det var bara jag och D och vi kom precis lagom till att vara med i fjärde och sista deltävlingen (och hade 5 av 12 rätt om jag inte minns fel) men nu blir det dessutom kusin Katy, D’s lillasyster Kayla, hennes kompis Tyler och förhoppningsvis även Darryl och morbror Derrek. Darryl får gärna komma, han är ju trevlig och sitter säkert inne på en kunskap eller två, men Derrek… där vi har vi esset. Karln är en levande encyklopedi, kommer han så har vi, kanske inte segern men garanterat en bra placering, som i en liten ask.

Daisy lever fortfarande rövare så fort hon kommer åt, men emellanåt är hon en riktig gosegris, nu ligger hon och kurrar på soffkanten, alldelens vid mitt öra. Nästa vecka ska jag försöka komma mig iväg till veterinären så hon får lite sig lite vaccin. Ringde en klinik här i närheten för en stund sen och de sa att basvaccinationerna för kattungar gick på 56 dollar. Det är ju inte alls så farligt, det är hon gott värd, men jag ska ändå ringa ett par ställen till för att jämföra. Det är så störande med all form av sjukvård, försäkring och sånt här… vem du än frågar så kommer de säga att de är absolut bäst och billigast och sen kan ändå det skilja flera hundra spänn mellan olika ställen.

Idag har jag även postat paket hem, 42 dollar gick frakten på, så jag hoppas alla blir glada för nu blir det nog inte mer paket före jul. Dessutom har jag varit på DMV (Department for Motorized Vehicles) och hämtat studiematerial, ska försöka klara av teorin nästa vecka. Stört att måsta göra om hela rubbet, men men.

Fel pizza... i magen

Chefens Operation Frysa Ut Åsa har tappet lite i engagemang och verkan, så det är ju bra. Jag har varit väldigt trevlig mot honom idag (OBS utan att be om ursäkt eller smöra) och jag tror det är till min fördel att den nya tjejen är en ganska långsam elev och har svårt med kassan, även om hon är trevlig. Får ju mig att se bättre ut.

Daisy har varit ute på gräsmattan och lyssnat på hundar på säkert avstånd och nu sitter vi och väntar på att Domino ska komma med pizza. Vi hämtade precis två stycken, kom hem och upptäckte att det var fel pizzor i kartongerna. Dylan ringde och påpekade detta och de lovade att köra hem de rätta pizzorna till oss gratis. Så långt var ju allt bra, hoppas nu bara att det inte liksom förstör vårt case här att Dylan ätit ur båda de pizzor vi inte ville ha…

Heja England!!! (snälla, snälla vinn...)

Imorgon spelar USA mot England i fotbolls VM. Om USA vinner, OM, men alltså det kan dom väl inte…? USA kan väl inte vinna över England i fotboll, dom kallar det ju inte ens för fotboll. Men i alla fall, OM USA skulle skrälla och vinna så måste jag kanske flytta ut temporärt, eller sova på soffan eller nåt, för D kommer bli så ohyggligt odräglig att jag inte tror jag kan klara det.
Matchen går 11:30 på förmiddagen här och då jobbar jag tyvärr, men är ganska säker på att det går att få in ESPN på tv:n på Moondollars. Hoppas det. Så jag vet om jag kan fara hem efter jobbet.

av och på- katt

Miss Daisy har två lägen, antingen är hon hyperaktiv utan andningspaus och far omkring som en liten miniatyrversion av the Tazmanian Devil och hoppar och skuttar och klättrar och river och biter med sina pytteklor och pyttetänder. Och när hon hållit på så i 15-20 minuter blir hon hypertrött och somnar på fläcken, och då menar jag fläcken. Hon kan ligga som en död i knät på en och även om man flyttar på sig, eller flyttar på henne, så vaknar hon inte utan är som en liten trasdocka.

Igår lämnade vi henne ensam för första gången, i hela tre timmar medan vi gick på Pub Quiz nere på stan. När vi kom hem låg hon och sov precis vid dörren, som om hon väntat på oss och det första hon gjorde när hon insåg att hon inte var övergiven var att först äta en massa och sen bajsa. Men hon har fattat galoppen med kattlådan nu iallafall och det är vi ju väldigt tacksamma över.

Jag jobbar ikväll och är väldigt spänd över att se om nästa veckas schema kommit upp ännu och att se hur det ser ut.

Katterna - inspirerat av Hundarna

Steken skrev för ganska länge sen ett inlägg om hundarna. Det var ett roligt inlägg, trevligt att läsa. Så med anledning av min och Dylans nya familjemedlem, Daisy, kommer här…. (trumvirvel) Katterna!

1. Cello. Världens bästa katt, alla katt-(haha, förlåt)egorier. Vi hade honom från 1991 till 2007 och även om jag inte bodde hemma hela den tiden så var han ändå alltid min, allas vår, katt. Lilla Daisy får stå ut med att leva alla sina kattliv i hans skugga. Ingen tar Cellos plats. Ever. Amen.

2. Pelle, mina kusiners katt i Långträsk. Inte för att jag minns så mycket mer om honom än hur han såg ut och att han gillade att ligga i köksfönstret när han inte var ute och jagade. Men han var stor och snäll och bet eller rev aldrig Oskar, fast han petade och drog i honom så fort han kom åt.

3. Lurvas. Marres katt. Han var så tjock att han inte kunde gå nerför trappan som en normal katt utan liksom skumpade ner. Haha, och Marre blev alltid så stött när man påpekade det. Ja, det kanske man kan förstå, vi var kanske lite elaka också. Men tjock var han, Lurvas.

4. Johns kattoxar. Förklaring? Kommer här:
När jag växte upp så hade pappa en morbror som hette John och bodde strax utanför Burträsk. John var snäll, hans hus luktade gammal farbror och jag kommer ihåg att jag aldrig tyckte om maten vi fick där, men han hade roliga gossedjur som han vunnit på lotteri som vi fick leka med. John hade en bondgård med lagård och allt som hör till, exakt vad han hade i lagården minns jag inte. Men han hade pojkdjur, det minns jag. Istället för kor och kvigor som min morbror Hans alltid hade, så hade John ungtjurar. Och kattoxar. I hans lagård bodde alltid ett för mig okänt antal svartvita hankatter som han alltså kallade för kattoxarna. Kanske var det namnet, kanske var det katten eller katterna i sig, men jag var alltid lite rädd för Johns katter. Som om de egentligen var en speciell sorts katter, importerade från Narnia.


I söndagskväll satt jag och slökollade craigslist, USA:s svar på Blocket, och som vanligt kollade jag även djur och klickade fram lite olika kryp som behövde nya hem. Kanske var det bilden, kanske var D i hemlighet lite sugen på en katt, kanske var det allt bebissnack i helgen som fick honom att tänka ”får hon en katt glömmer hon att det finns barn”, vem vet?

Säkert är i alla fall att medan jag jobbade måndagkväll så for D och handlade kattlåda, kattsand, mat, leksaker, halsband, borste och en kattbur till bilen och sen körde han till Spokane och hämtade lilla miss Daisy som alltså satt i bilen och väntade på mig när jag kom ut från jobbet. Det var den bästa överraskning jag fått på länge.

Hon är så söt och gosig. Lite vild och galen också och hon bajsade på golvet natten till idag så perfekt är hon inte. Men hon är vårt första gemensamma husdjur och vi är väldigt nöjda med henne.
Och jaja, jag ska ta bild…

you have a bandana, I have a banana...

Om man kikar in i vår dusch nu ser det ut som att nån kräkts banan där. Fy, äckligt. Ja det ser rättså äckligt ut. Men lugn, lugn det är ingen som kräkts banan i duschen. Nädå, det är bara Åsa som haft en såndär spontan och kreativ idé igen. En såndär idé som känns så smart och bra innan och inte fullt så smart och bra efter.

För en mer utförlig bakgrundsförklaring kan ni läsa min engelska blogg på foreigninidaho.blogspot.com
Men för att dra en kort version så gjorde jag en hårinpackning modell naturell idag. Banan och olivolja, jag hittade faktiskt tipset på nätet så det var inte helt egenhändigt hopkokat. Men jag mosade alltså en väldigt mogen banan med olivolja och smetade in i håret, gnuggade in det ordentligt, på med plastpåse och en varm handduk och sen fick naturen verka sitt under. Billigt och bra och naturligt.

Men när jag två timmar senare (man ska inte stressa naturen) ställde mig i duschen för att skölja ur härligheten så insåg jag att mosad banan (hur naturligt det än må vara) inte är helt enkelt att skölja ur håret. Det är skitsvårt.
Det tog två rejäla schamponeringar, en handful balsam och en massa ganska smärtfullt kammande innan det mesta av bananmoset var utsplashat över duschen istället för kvar i mitt hår. Då var jag så less att jag inte ides rengöra duschen.

Arbetslivet på en skitpinne

Sitter och letar nytt job, typ. På nätet bara, kollar vad som finns, om det finns nåt. Annat. Min chef är en idiot, det är ju inget nytt. Men nu dom anställt en ny tjej, Cassi’s kompis. Cassi gör schemat. Nästa vecka har hennes polare värsta bra schemat med typ tre lunchpass och två heldagar vilket innebär maximal ekonomisk utdelning utan varken dötid eller stängning och städning. Jag har två kvällar (måndag och torsdag då det i regel är dött) samt lördagsmorgon.

Tack för den.

Nä, jag vet inte. Borde ju helt enkelt prata med Cassi, och det ska jag göra imorgon. Det jobbiga är att det är så djävulskt mycket skitsnack på det där stället att allt hinner gå fem varv runt djungeltrumman och förvrängas till oegentlighet varje gång nån yppar nån form av missnöje.

Känns som att jag pluggat i fem år för att jobba på ett skitställe med dagisfasoner. Vilket jag ju har.
Värt.

Väderleksrapport

Det sägs att svenskar är besatta av väder, att prata om hur det är, har varit och kommer att bli. Det tycker jag är lite överdrivet, jag skulle säga att människor av andra nationaliteter snackar lika mycket om vädret som vi gör. (Förutsatt att de har förändringar i vädret att prata om förstås, i södra Chile sades det inte så mycket om vinden som blåste orkan varenda dag. Eller så gjordes det det, men det hördes inte för vinden…)
I alla fall, nu sitter jag och kollar morgonteve medan det regnar mot alla våra vindsfönster och det är väder på tapeten. Det regnade hela helgen, var faktiskt uppehåll igår, men regnar stadigt nu på morgonen och ska tydligen vräka ner i eftermiddag och kväll. Får vi mer än, jag minns inte hur många inches de sa att det var, så är det ny rekordnotering för tredje dagen på mindre än en vecka. Så här brukar det inte regna i The Pacific North West i Maj/Juni, så mycket har jag förstått. Pacific North Wet.

Annars då. Inte så mycket. Vi hade en mysig helg uppe i Bellingham. Eftersom vädret var pissigt spenderade vi den mesta tiden i stugan som Darryl hyrt och spelade spel, kollade VHS-filmer från sent 80-tal och drack lådvin som blivit över sen Austins show.

Jag missade helt att det var morsdag i Sverige, förstår inte varför de inte kan koordinera det så det är samma över hela världen? Här firades morsdag för två, eller var det tre, veckor sen och då tjuvgrattade jag mamma lite eftersom jag misstänkte att jag skulle missa det senare. Dessutom hade vi ju inget internet i nästan fyra dagar, det var nästan som att åka tillbaka i tiden. Inget IT och videoband som man måste spola tillbaka manuellt. Fattades bara att Bengt Asterlind skulle dyka upp i rutan och ropa Tjipp och välkomna till Hajk!