Katterna - inspirerat av Hundarna

Steken skrev för ganska länge sen ett inlägg om hundarna. Det var ett roligt inlägg, trevligt att läsa. Så med anledning av min och Dylans nya familjemedlem, Daisy, kommer här…. (trumvirvel) Katterna!

1. Cello. Världens bästa katt, alla katt-(haha, förlåt)egorier. Vi hade honom från 1991 till 2007 och även om jag inte bodde hemma hela den tiden så var han ändå alltid min, allas vår, katt. Lilla Daisy får stå ut med att leva alla sina kattliv i hans skugga. Ingen tar Cellos plats. Ever. Amen.

2. Pelle, mina kusiners katt i Långträsk. Inte för att jag minns så mycket mer om honom än hur han såg ut och att han gillade att ligga i köksfönstret när han inte var ute och jagade. Men han var stor och snäll och bet eller rev aldrig Oskar, fast han petade och drog i honom så fort han kom åt.

3. Lurvas. Marres katt. Han var så tjock att han inte kunde gå nerför trappan som en normal katt utan liksom skumpade ner. Haha, och Marre blev alltid så stött när man påpekade det. Ja, det kanske man kan förstå, vi var kanske lite elaka också. Men tjock var han, Lurvas.

4. Johns kattoxar. Förklaring? Kommer här:
När jag växte upp så hade pappa en morbror som hette John och bodde strax utanför Burträsk. John var snäll, hans hus luktade gammal farbror och jag kommer ihåg att jag aldrig tyckte om maten vi fick där, men han hade roliga gossedjur som han vunnit på lotteri som vi fick leka med. John hade en bondgård med lagård och allt som hör till, exakt vad han hade i lagården minns jag inte. Men han hade pojkdjur, det minns jag. Istället för kor och kvigor som min morbror Hans alltid hade, så hade John ungtjurar. Och kattoxar. I hans lagård bodde alltid ett för mig okänt antal svartvita hankatter som han alltså kallade för kattoxarna. Kanske var det namnet, kanske var det katten eller katterna i sig, men jag var alltid lite rädd för Johns katter. Som om de egentligen var en speciell sorts katter, importerade från Narnia.


I söndagskväll satt jag och slökollade craigslist, USA:s svar på Blocket, och som vanligt kollade jag även djur och klickade fram lite olika kryp som behövde nya hem. Kanske var det bilden, kanske var D i hemlighet lite sugen på en katt, kanske var det allt bebissnack i helgen som fick honom att tänka ”får hon en katt glömmer hon att det finns barn”, vem vet?

Säkert är i alla fall att medan jag jobbade måndagkväll så for D och handlade kattlåda, kattsand, mat, leksaker, halsband, borste och en kattbur till bilen och sen körde han till Spokane och hämtade lilla miss Daisy som alltså satt i bilen och väntade på mig när jag kom ut från jobbet. Det var den bästa överraskning jag fått på länge.

Hon är så söt och gosig. Lite vild och galen också och hon bajsade på golvet natten till idag så perfekt är hon inte. Men hon är vårt första gemensamma husdjur och vi är väldigt nöjda med henne.
Och jaja, jag ska ta bild…