Dan före dan

Imorgon händer två saker.

Prins William gifter sig och jag är väldigt förvånad över det enorma amerikanska intresset. När Victoria ställde till med bröllop lyfte de knappt på ögonbrynen, men det engelska kungahuset spelar uppenbarligen i en annan division. Det är mittinattensändningar och live-reportage och kommentatorer och inför-program och paneler och dokumentärer och hela baletten. Förstår inte riktigt uppståndelsen, speciellt inte bland såna som inte hade nån aning om att England ens hade en kunglig familj för bara nån månad sen.

Det är dags för Take Back the Night, evenemanget som varit mitt huvudansvar och min bebis sen jag började på jobbet. Jag är lite nervös, men tror och hoppas att det ska gå bra. Vädret har lovat att vara skitdåligt så vi ska bara ha marshen utomhus och sen middagen och receptionen inomhus. Jag borde väl inte lista allt som kan gå fel för då kommer garanterat nåt annat att krascha, så vi lämnar det så… Jag hoppas att det går bra.

Provet idag gick nog helt okej tror jag. Det gick i alla fall inte totaldåligt.

det går bra nu...

Idag gick jag till biblioteket för att delta i ett möte. Mötet gick bra. Enligt de som var där, alltså. Jag var på fel bibliotek. Men när jag ändå var där passade jag på att fråga om artikeln jag beställt var på ingående. Det var den inte, kommer förmodligen komma nästa vecka. Alltså efter att min uppsats ska vara inlämnad.

Sen gick jag på lektion och tjyvlyssnade lite på när de andra pratade om sina uppsatser. Det låter som att deras är jättelånga och jättebra. Min är inte jättelång och sannerligen inte jättebra heller. Vi fick även hemtentan som vi har en vecka på oss att skriva. Kikade lite på den. Såg inte lätt ut.

Fick ett brev från sjukhuset och från mitt försäkringsbolag. Förstod inte riktigt vad det var de ville meddela mig, men är ganska säker på att det inte är att jag vunnit en miljon.

Kollade väderleksrapporten och såg att det ska snöa på fredag. Det får bli en snabb demonstration och middag inomhus istället för picknik. Förhoppningsvis kommer folk ändå. Men folk i Pocatello är ju inte direkt kända för att trotsa vädret.

Och imorgon har jag tenta. Borde jag inte plugga nu då tänker ni kanske?
Jo det borde jag, ville bara dela med mig av mitt flyt.

Återkommer och återvinner

Tror inte jag varit såhär stressad över skola, jobb och privatliv (alltihop samtidigt) sen jag vet inte när. Nånsin kanske. Det är kombinationen som är värst. Enbart skola skulle vara mycket men hanterligt, samma sak med jobbet. Privatlivet är väl inte direkt stressigt, bara surt att D snart far iväg för hela sommaren och vi hinner knappt umgås nåt innan dess.

Men idag fick vi vår blå återvinningstunna. Det var ju lite muntert. Nu ska här återvinnas. Fast tunnan är stor så är det inte så mycket vi får slänga i den. Den kom med en lång, lång lista på allt som vi inte får lov att återvinna. 26 punkter. Återkommer till det lite senare, nu ska här pluggas grammatik.

det blev lite påsk ändå

Sov 12 timmar inatt. Eller närapå iallafall. Vaknade halv 9 och släppte ut katten, tänkte att jag skulle dra mig nån minut och sen vaknade jag igen klockan 11. Men det kändes välbehövligt. Hämtade D från grotturen för ett par timmar sen. Han klev upp 6 imorse efter en kall natt i tält och tar sig därför en tupplur för tillfället.

Fick ett helt fat med hemmagjort påskgodis av Beth igår, hennes mamma hade skickat 7 pounds godis från Pennsylvania och Beth ville inte äta allt själv. Mycket hade jordnötssmör i smeten och sånt rör jag inte med tång, men så fanns det gudagoda mintchoklad-kyssar och nöt och russinpraliner också. Mums.

Och jag kokade ägg imorse, 8 stycken och gjorde en rejäl laddning äggsallad med rödlök, senap och selleri.

Godis och ägg, det är väl det enda man behöver för att kunna kalla det påsk?

Glad Påsk

D for tidigt imorse för att spendera påskhelgen i en grotta. Det är en kurs han anmälde sig till i vintras, ”caving” fråga mig inte vad den går ut på. I tisdagskväll hade de en inför-lektion och nu ska de spendera ett dygn i en grotta. De uppstår och återvänder imorgon.
Själv blir det mest skolarbete den här helgen. Det syns på facebook att det är påsk, men det är också allt. Kokar kanske ett ägg eller två imorgon.

Just nu ikväll ska jag snart iväg och spendera några timmar med att servera kött. Det är genom jobbet, de behövde volontärer till en avslutningsmiddag och eftersom jag själv behöver såna ibland (speciellt nu på fredag då det är dags för Take Back the Night) så tänkte jag stryka Karman medhårs och ställa upp. Att jag hamnade på köttstationen var en slump, men jag kan väl lite gärna lägga upp skinka som nånting annat. Mitt jobb är alltså att se till att folk inte tar för mycket att köttet på buffén så att det räcker till alla.

Ska jag väl klara av.

Vem behöver en BFF när man har Verkliga Vänner?

Jag fick ett sms från Bobby idag som löd ”vad gör du nu?” och jag svarade att jag var på väg tillbaka till kontoret efter en visit på universitetets hälsomässa. Fick ett till
”jag vill träffa dig och prata om ingenting, det känns viktigt.”
Jag lovade att komma förbi hans kontor efter min lektion.

Vi pratade om ingenting. Sen pratade vi lite om sommaren och om kommande helger och om vänner och bekanta. Sen pratade vi lite mer om ingenting. Sen sa vi hej hej och så gick jag tillbaka till mitt kontor.

Bobby är en sån vän som ringer bara för att säga hej. Han tittar förbi när man är sjuk. Han kommer ihåg vad man har för favoritgodis och vilken sorts filmer man gillar. Han ringer när han står i kön för att köpa tacos på söndag eftermiddag och frågar om man är sugen.

När jag tänker på Bobby så hör jag Alfons Åberg sjunga ”Viktor, Viktor verkligen vän- vi blir alltid sams igen. Säkert blir vi osams sen- å sen så blir vi sams igen.”

Det är fint med verkliga vänner.

ses till hösten

Idag har jag registrerat mig för höstens kurser. Var så nöjd med att det här är näst sista veckan med min måndag-onsdagslektion. Tills jag insåg att jag måste ta en obligatorisk kurs med samma lärare till hösten. Samma tid, samma dagar, samma lärare… till och med samma lektionssal.

Idag upplyste hon oss om att oavsett vad vi lämnar in som slutprojekt så kommer hon tycka det är dåligt. Exakt så sa hon ju inte, men det var kontentan. Hon är lika uppmuntrande som en parkeringsbot, den tanten.

Men i alla fall så, sen hittade jag en kurs som såg jätteintressant och rolig ut och blev glad igen. Sen insåg jag att jag inte kunde ta den för de två andra obligatoriska kurserna jag måste ta går bara på hösten och tre kurser är vad som räknas som heltid och med tanke på att jag ju ska jobba också så… tja, roligt får jag ha nån annan gång. Var väl slutsatsen, typ.

Måndag

Det är mycket nu. Mycket på jobbet och mycket i skolan. Tycker fortfarande att det är vanvett att terminen är slut första veckan i maj. Men med tanke på att vi inte har en enda ledig dag för påsk, pingst, kristihimmelfärds och allt vad vi får vila för hemma, så är det kanske inte så konstigt egentligen.

Man får ta det en dag i taget. Nu är i alla fall måndagen över. Måndagar är dels måndagar som de är generellt, första dagen i arbetsveckan och utan ljus i sikte. Men så har jag även min värsta lektion på måndagar (och onsdagar, om man ska vara petig) med en lärare som är fenomenal på att få en att känna sig riktigt, riktigt puckad, opåläst och utanför.
Jag börjar i och för sig bli van, men hon filar ändå ner självkänslan lite grann varje gång, varje måndag.

så var skidsäsongen slut på riktigt

Då var vi tillbaka i Pocatello. Chris har lämnat tillbaka nyckeln efter att ha matat och släppt in och ut Daisy medan vi varit borta. Hon var hungrig som en bakfull raggare när vi kom hem och orkade inte ens kurra innan hon satt i sig ett maxi-mål kattmat och avrundat med lite torrfoder. Men hon hade ju vatten och var vid liv så jag ska väl inte klaga.

Igår åkte vid slalom i Sun Valley hela dagen och hade det riktigt ljuvligt. Strålande sol och trevligt sällskap. Snön var lite väl slaskig och hade den där konsistensen som ju konstsnö alltid har, men med tanke på att de stänger anläggningen för säsongen nästa helg så kan vi nog inte klaga. Efter en heldag i backen for vi hem till Bob, en bekant till farbror Larry som bor granne med backen och åkt skidor varje dag de senaste 47 dagarna. Där satt vi i kannibalgryta med våra möra ben och sen beställde vi pizza och somnade tidigt. Imorse velade jag och D mellan ytterligare lite skidåkning eller omedelbar hemresa och tid att packa upp och förbereda arbets- och skolveckan.
En kombination av ekonomi och ansvar segrade och vi körde hem.

Grannarnas valp Aikido ser ut som en liten svartvit varg med knallblå ögon. Söt, söt, men satan om han har tänkt yla hela nätterna, de varnade oss lite för det.

Är väldigt osugen på måndag imorgon. Tänk om man kunde få inleda med en torsdag istället, och så ta måndagen lite senare, typ sist när man har helgen att ta igen sig på.

på konferens

Fick precis veta att våra grannar ska skaffa hund. Tycker att det är en ganska korkad idé om jag ska vara ärlig. Tror inte de tänkt igenom det riktigt. En huskeyvalp. I en lika stor liten lägenhet som vi har. Men men. Vi får se hur det går. Blir roligt att leka med en valp när vi kommer hem i alla fall.

Idag har konferensen bjudit på en riktigt bra föreläsning, två medelmåttiga och en helt sjukt störig. Den riktigt bra var om LGBTQ och hur man stöttar, skapar förtroende och undervisar om frågor som rör Lesbiska, Gay, Bisexuella, Transsexuella och Queer ungdomar. De två halvbra var om problembarn och sexualundervisning och den helt sjukt olidliga var en lektion i hur man manipulerar media. Som fördetta journaliststudent var det en uppvisning i trötta klyschor som trycktes i ansiktet på naiva kommunalarbetare som till ingens förtjänst kommer bli helt omöjliga att ha att göra med för de stackars journalister som ska måsta intervjua dem.

Vädret har varit strålande. Hoppas det håller i sig till kommande dagar då jag faktiskt kan få njuta av det.

Sun Valley

Framme och incheckade i Sun Valley. Vi bor i ett fint, nej fan, elegant rum med choklad på kudden och små lavendeldoftande hudkrämsflaskor i marmorbadrummet och stor platt-TV framför dubbelsängen.
Tack, tack kära universitet som betalar kalaset.
Allt jag måste göra i gengäld är att gå på konferens iklädd ”buisness attire.”

Jag kände mig lite osäker på exakt vad det innebar så jag packade nog lite väl mycket kläder, men så ska vi ju stanna kvar över helgen och åka skidor också (lite svårt att packa light med täckbyxor..) plus att jag inte alls misstror mig själv om att spilla kaffe eller marmelad på koftan det första jag gör imorgon.

D packade inte heller light. Han ska ju dock inte gå på konferens, utan medan jag sitter i pressveck och lågskor ska han invänta helgen på rummet tillsammans med säkert 15 kilo böcker och nästan lika många kilo mat. Jag får gratis mat, det får inte han. Därför packade han ungefär allt vi hade i kylskåpet (minus den där 2-liters sillburken…) och det blev lite halvpinsamt när vi dels inte hade några kontanter att dricksa bagagekillen med och dels hade ett bagage som bestod av en massa mat. Här ska inte beställas room service, liksom.
Men vi bar i alla fall upp alla våra väskor själva, sa ”nej, nej, vi behöver ingen hjälp, det här fixar vi! Vi reser light!” och sen stånkade och kånkade vi två vändor innan allt var uppe på fjärde våningen.

Morgondagens outfit ligger framplockad och nu tittar vi på en dokumentär om hajar som nattfösare. De gör sig bra på storbild, det här skulle du gilla Steken!

Hej, sa Petronella....

Idag gick jag hem från jobbet i regn och rusk. Jag sms:ade D och frågade om han kunde komma och hämta mig.
”Javisst” svarade han. 25 minuter senare när jag hade 50 m kvar till dörren. Jag hade ju kunnat vänta förstås, men tålamod är inte min dygd.
Som tur är blir jag bara blöt av regn, det är annat med min kära make. Råkar det regna när jag har bilen och han ska gå ska det genast omplaneras och skjutsas hem. För han blir inte bara blöt, han blir arg och förbannad och långsint och skittjurig om han måste gå hem i kallt regn.
Men det blir ju som sagt inte jag.

så ryker en vän och kattvakt

Jessica ska flytta. Jäkla skit. Jag har en tjejkompis här, en enda, och nu ska hon flytta. Förbannat. Jordan har fått jobb på University of Idaho så de flyttar upp till Moscow. Han jättesnart och hon snart. Skit.

Som sagt.

Idag är det fint väder, tvätten hänger ute och vi har varit på promenad och köpt pizza.

D kollar golf på TV och jag förstår inte varför. Jag frågade och han sa ”för att det är US masters.” Som om det skulle vara ett svar.

Jag tänker på sommaren och längtar hem. Längtar efter Holmsund och Umeå och Luleå och efter familjen och efter kompisarna. Längtar efter korntunnbröd och glöhöppor och mjukost och palt. Längtar efter Sunes Sommar och Sällskapsresan och Yrrol och svenska på teven och svenska på radion.

Nu måste vi hitta på en ny lösning på vad vi ska göra med Daisy när jag far hem. Igår bestämde vi att det var hennes födelsedag (fast jag egentligen är ganska säker på att det är den 20:e) och gav henne go’mat och en ny leksak. En tygråtta med rosa och turkosa fjädrar i baken. Hon älskar fjädrar, river och sliter och tuggar och kan inte få nog. D funderade på om man inte kunde skicka henne upp till Rathdrum med posten. Jag vet inte om han var seriös.

Livets skola

Idag visade jag D hur man sätter en ny toapappersrulle på hållaren. Kände att det var orättvist att jag skulle sitta ensam på den kunskapen i all evighet utan att dela med mig och låta honom få uppleva det glädjerus man känner varje gång man pressar ihop det där lilla plaströret som den nya rullen träs på.
Det är ju inte svårt att byta toarulle, men det är ju inte svårt att simma och cykla heller när man väl lärt sig.

Hursomhelst kan det ju vara trixigt att lära sig helt nya saker, speciellt i vuxen ålder, så jag var väldigt pedagogisk och gick metodiskt igenom alla steg.
Erbjöd att skriva en manual.
Uppmuntrade och hejade på utan att stressa.
Han var väldigt ovan, och jag tror det var pressen inifrån och viljan att lyckas som gjorde att han svor för sig själv och himlade med ögonen hela tiden, men han lyckades ändå få på den nya rullen.

Den gamla ligger på vardagsrumsgolvet där den landade efter att jag slängt den i huvet på honom.

Utanför

Jag kollar aftonbladet.se varje dag. Jag läser diverse svenska bloggar och sajter och känner mig för det mesta hyfsat uppdaterad. Men så får jag veta att vi ska få nya pengar och känner mig plötsligt jätteouppdaterad. Så ute ur loopen. Som när Anneli och Kamilla visste alla hemlisar i hela världen i sexan och jag visste typ inga alls.

När bestämdes det här?
När fick folk veta det?
Vem bestämde vilka som skulle få vara på sedlarna?
Fick man rösta?
Va? Va? Va?

Nu såg jag ju iförsig att de inte ska komma ut förrän typ 2014 men ändå. När skulle nån berätta det här för mig?

Kul även att Sverige slopar 50-öringen medans USA envist håller kvar vid 1-centaren. I Pocatello pågår just nu en kampanj för att få folk att bli för (FÖR!!) återvinning.
Jag vet, jag vet, JAG VET vad ni tänker ”Hur kan man vara emot återvinning? Man kan ju vara lat och inte bry sig och skita i att göra det, men att vara MOT återvinning är ju som att vara emot folkvett.”

Tänker ni.
Jepp, huvet på spiken där.

Jag bor i ett bakåtsträvande stenåldern medan min hemplanet seglar mot framtiden utan att ens vinka hejdå. Känns lite bittert. Känner mig utanför.

det är lite grumligt framme i tunneln

Börjar känna av slutet-på-terminen-hetsen. I april, ja jag vet. Terminen är så löjligt kort. Ska väl inte klaga egentligen, men att vara klar första veckan i maj… det känns lite väl tidigt. Har två maffiga uppsatser och två slutprov kvar och det är väl framför allt uppsatserna som regnar på min veranda just nu. Längtar på ett sätt tills det är över (såklart) men samtidigt inte, för när skolan är slut, då far D till Reno och sen blir jag gräsänka till augusti.

Hörde ett rykte i helgen om att Mark eventuellt ska stanna i Pocatello och jobba i sommar. Mark och Lindy är paret som bor vägg i vägg med oss och de kommer båda från en liten håla typ 10 mil härifrån. Eftersom de alltid far hem på lov och de flesta helger räknade jag med att de skulle pysa över sommaren också, men det är alltså inte säkert.
Jag tycker inte om att sova ensam i hus. Att sova ensam i sängen har jag inget problem med, ensam i en lägenhet är också helt okej. Men i ett fristående hus vill jag helst ha någon annan att skylla alla knarriga, spolande, susande och dunkande ljud på. Så jag hoppas Mark stannar.

Nate ska vara i Sverige hela sommaren och med D i Reno blir det tomma gatan här på kvarteret. Chris kommer väl vara här, men jag vet inte med honom längre, ska inte ens säga att han kommer vara här. Som han håller på skulle det inte förvåna mig om han får njuta av sommarsolen genom galler. Det förvånar mig snarare att han inte redan sitter inne.

I söndags fick hans flickvän låna smink av mig innan jag skjutsade hem henne och hennes blåtira. Och nej, jag tror inte han slagit henne, men hans övervakare skulle liksom inte ens fråga. Jag frågar ibland, men vill egentligen inte höra alla historier. Man tröttnar. Samma sak hela tiden. Det lät bra förut. Men det låter tomt nu.

Think big, liksom

Som jag kanske berättat (ältat) så vill jag flytta. Vi skrev ett 1-års kontrakt på den här lyan så vi räknar med att försöka packa iväg oss till nåt större och bättre till hösten, men vi har ändå stenkoll på diverse websidor med både hyres och bostadsrätter och drömflyttar flera gånger i veckan.

Nu är det söndag förmiddag och jag har varit ute och sprungit i skogen, ringt hem och pratat med pappa, kokat kaffe och ätit Wasa knäckisar till frukost och nu när jag borde ta och läsa på inför morgondagens seminarium så har jag istället fastnat framför ett ”Beautiful Homes and Great Estates” maraton.
Tänk att folk nöjer sig med så små pooler… Och bara en, (EN?!?) tennisbana, tänk om man har gäster som också vill spela liksom? Jag tycker inte alls det är girigt att vilja ha sin egen lift till skidbacken eller en privat golfbana. Nu när jag tänker efter så känns det som om en fristående byggnad för min skor och kläder är vad som alltid fattats mig. Och D skulle garanterat bli lyckligare av en sån där automatisk snurrande slipsställning.

Vad tänkte vi egentligen igår kväll när vi dreglade över det där radhuset med två rum och egen uteplats? Herregud, tur att det finns biljonärer på TV som kan se till att man får sina prioriteringar i ordning.

April April

Idag har jag tagit fram cykeln. Det betyder att det är vår. Det känns i luften också, inte på nåt psyk-lulligt vis, utan på att det inte är kallt längre. Igår var det lätt över 15 grader, kanske tom 20 en stund där mitt på dan.

Igår April-lurade jag D att jag lovat grannfrun att adoptera Fat Black för 50 dollar. Han blev butter och besvärad. Sen sa jag April, April! och då slutade han vara besvärad och var bara butter istället.

Jag berättade även för Jessica (bara i förbifarten för att det kom på tal) att jag aldrig kan komma ihåg vad hennes katter heter och kallar dem för Artherithis och Hypothesis och då blev hon butter också.

Och Nate och Chris bråkar som vanligt i all tysthet. De vägrar prata med varandra utan skickar arga sms och smäller i dörrar istället. Och ältar, ältar, ältar för mig och D och vill att vi ska hålla med och välja sida. Jag vill inte välja sida, jag vill flytta.