Lördag

Dom säger att det ska regna imorgon, men vi tror det väl när vi ser det.

Idag kan man varken se Rathdrum mountain eller Canfield, vilket betyder värre rök än vi haft på länge.

Ungar får inte spela fotbollsmatcher ute. Det blåser kraftigt, så helikoptrarna med extra insatsstyrkor kan inte lyfta.

Vi sitter inne och chillar. 

Lugn lördag här, men det härjar därute.

Första dan på jobbet

Var väl inte så händelserik egentligen. Det var det vanliga och väntade, papper som skulle skrivas på, emaillonto och användarnamn och nycklar och parkeringstillstånd.

Min nya chef verkar bra.

Efter jobbet cyklade jag och D ut till en plats vid älven och badade i solnedgången. 

Det var fint.

Sista dan på jobbet

Jobbade inte jättehårt direkt. Hade "exit interview" med personalansvariga och städade ut kontoret.

Chefen bjöd på lunch.

Skickade några mejl och kramade lite folk hejdå.

Nu är jag arbetslös tills måndag morgon klockan 8 då allvaret börjar på nya jobbet.

Gruvar mig för de där klassiska första veckorna då man inte känner nån och måste va råtrevlig mot alla och lära sig namn och rutiner och kämpa för att göra ett bra intryck exakt hela tiden.

Men, jag slipper jobba för en hög mormoner nå mer! 

Ba en sån sak kan ju va värt lite obekväm inskolning.

Det brinner

Inte i knutarna direkt. Men runt hörnet, kan man lugnt säga.

Det brinner i skogar runt hela Idaho, Washington och tja... runtomkring helt enkelt.

Det är rökigt i luften, aska blåser in dagligen och det vägrar regna.

Barn, gamla, personer med astma och annat allmänt skröpligt folk, beordras stanna inne så mycket de kan och inte anstränga sig utomhus i onödan.

På kvällen när solen går ner genom röken är den alldeles eldröd.

Hur var det regndansen gick nu igen? 

Vi behöver vatten, vatten, vatten...

Hahahaha .... Nej

Vi har pratat lite löst om att eventuellt nån gång i framtiden kanske sälja det här huset och istället köpa ett duplex. Så kan man bo i ena halvan och själv välja vilka som får hyra den andra sidan (och hjälpa till att betala av bygget). Istället för att som nu, ha inneboende i ett stort hus och dela kök.

Men iallafall så nämnde Dylan det för sin pappa och i nästa stund hade svärfar börjat smida planer på att köpa radhus tillsammans och bo vägg i vägg.

Bo grannar med mina svärföräldrar?

Dela internetabonnemang, soptunna och baksida....?

Haha.

Kul. Kul skämt.

Aldrig. I. Livet.

Mera sambo

Karen, vår inneboende hyresgäst som skulle stanna till mitten på Augusti och sen fick förlängt en extra månad men sen absolut skulle vidare till Arizona, har nu fått fast jobb här i Coeur d Alene.
Hon har tänkt stanna hos oss tills mitten på nästa månad som planerat, meddelade hon igår, och sen ska hon leta egen lägenhet.

Lugge för oss ju, vi sa att hon kan stanna hur länge hon vill.
Att ha sambo i källaren vi knappt aldrig använder sparar oss nästan halva månadskostnaden på huset och nu slipper vi leta nån ny.

Karen är kanon på många sätt.
Hon:
- Jobbar långa dagar och när hon är hemma är hon mest bara tyst på sitt rum och läser/ser på film (planerar massmord, vad vet jag)
- Betalar hyran, aldrig i tid, men ändå
- Använder köket såklart, men håller sig på sin hylla i kylen, diskar efter sig och stökar aldrig till nämnvärt

Dock, och det är ett stort dock, har hon ett katt som jag faktiskt hatar på riktigt. Den spyr överallt och jämt och ständigt. Den är avkload och får inte gå ut, vilket betyder att vi måste ha altandörren stängd eller under ständig uppsikt, vilket är sjukt drygt nu på sommaren. Och den är gnällig och jävlig och inte kelen alls.

Det är sån katt som gör att jag kan förstå folk som säger att de hatar katter. Hade jag aldrig träffat en annan katt än den här lilla jäveln skulle jag nog ha känt likadant.

Så att, ja. Vi får se hur länge dom blir kvar. Karen och katten.

Slut på semestern

Vi körde främmandet till flyget så tidigt att det bara var att gå och lägga sig igen när vi kom tillbaka till hotellet.

Sen vaknade vi och åt samma stela, men gratis, frukost för tredje dagen i rad innan vi bestämde oss för att köra ut till kusten och äta skaldjur och titta på havet.

Imorgon kör vi tillbaka till Idaho.

Sex år

Är det papper, läder, trä eller nåt sånt? Garn kanske.

Vi var ganska duktiga på att göra en grej av vår bröllopsdag de första 3-4 åren. I år är första gången vi glömt bort det totalt.

Eller, inte totalt, jag tänkte på det för några dar sen. Men sen skulle vi ju planera resan till Tacoma/Seattle och köra hit och så... tja. 

Att båda glömmer gör ju att det liksom tar ut sig själv och blir jämt.

Dessutom åt vi jättegod middag i hamnen ikväll med Oskar, Sandra och Ronja.

Så det känns firat.

Tjolahopp

Jag fick jobbet!

Jag vet inte om jag är gladast för att jag fått nytt jobb eller för att jag äntligen ska få säga upp mig.

Vad som gör det hela ännu bättre är att jag och min direkt överordnade (som är den enda personen jag gillar på hela stället) ska lämna in våra avskedsansökningar tillsammans på fredag.

Eller ja, jag ska ju till Tacoma och skicka hem brorsan så hon får göra det själv. Men ändå, så jävla gött.

sömn och sömnbrist

Ronja sov sketadåligt i natt. Alltså sov hennes föräldrar sketadåligt också, och faster som ligger i sovrummet mittemot sov minsann inte så sött heller.
Farbror Dylan däremot, han skulle kunna sova genom en jordbävning medan nån slamrade med kastruller och körde röjsåg.
Jag låg med barnskrik en ena örat och hans snarkningar i andra och var inte bara lite arg och avundsjuk.
Det är väl en sak att vara lättväckt, det anser jag mig väl inte direkt vara.
Men en annan att vara rent orimligt svårväckt.... skulle han ens vakna av brandlarmet liksom?