Ronja sov sketadåligt i natt. Alltså sov hennes föräldrar sketadåligt också, och faster som ligger i sovrummet mittemot sov minsann inte så sött heller.
Farbror Dylan däremot, han skulle kunna sova genom en jordbävning medan nån slamrade med kastruller och körde röjsåg.
Jag låg med barnskrik en ena örat och hans snarkningar i andra och var inte bara lite arg och avundsjuk.
Det är väl en sak att vara lättväckt, det anser jag mig väl inte direkt vara.
Men en annan att vara rent orimligt svårväckt.... skulle han ens vakna av brandlarmet liksom?
No comments:
Post a Comment