Nu har den kommit

Säga hejdå-ångesten. Vill inte.
Det är det absolut värsta, att säga hejdå på obestämd tid och osäker framtid och veta att nästa gång blir det inte detsamma.
Frågan är bara vad och hur mycket som hinner förändras.
Dessutom har D på ett milt sätt uttryckt att nästa gång vi reser till Europa kanske vi skulle kunna se nåt mer än bara norra Sverige...? Eventuellt? Vad tror jag om det...?
Tja... ska vi tro att Barcelona har nåt att komma med jämfört med Holmsund?

Semester från allt

Blogg. Jobb. Mobil. Osv.
Hade ju även rätt ordentlig semester från solen också, men det har svängt nu och vi har fått lite solsken att blunda mot.
En veckas ledighet till. Sen är det tänkt att jag ska börja använda huvet igen, och så.
Känns ju sådär.
Jag gillar det här med att bara ställa väckarn om man nu prompt måste hinna till utebadet tidigt nog att få parkeringsplats.

Och nästan alla sågs

Och herren ser ju ändå alla... eller hur det nu var. Släktträff på pappas sida i lördags. Dop, och därmed i stort sett släktträff med mammas sida igår. Säg den kusin jag inte träffat, liksom.
Eller nä, gör inte det, för alla, alla var ju inte med.
Men många.
Den smällen tog många flugor, om man säger så.
Och i övrigt kan jag meddela att Fader Vår sitter som ett smäck medan trosbekännelsen börjar glida ur minnet.
Det var det, nu ska jag och mamma ut och pejla hjortronläget.

Vi lär ju ses, eller?

Efter den här helgen känns det lite som att "vem behöver facebook egentligen?" eller mobiler eller nåt sånt. Satte mig på nattbussen igår och på sätet bakom satt Mekarn.
Cyklade ut till revet idag och slutade i solskensväggen hos Rylanders.
Världen är liten och Holmsund är mindre.
Men det ser att kunna bli värre med Stockholmsborna... att hinna träffa dom. Det här med att planera ihop scheman, svårare än vad man tror att det ska vara.
Men nu har solen iallafall fått prova skina lite också och vi har badat i sjön.
Fint så.

Svensk sommar

Kan det vara att sitta på Rex uteservering med goda vänner. Med filtar och värmelampor medan man äter middag halv 5 och det haglar på galontaket...
Svensk sommar kan också vara en glass på apberget, i solsken.
Vi tog den förra igår och den senare idag.

Hur känns det att vara hemma?

Frågar alla. Jag svarar lite olika, mest för att inte tråka ut mig själv.. Men det känns ju såklart. Mest bara bra. Men det är ju som ett tråkigt svar.
Ovanligt?
Njae... inte egentligen. Känns lika delar "här har jag ju alltid bott" och "men vad har dom gjort med stället?"
Underbart att komma hem?
Jo, det klart. Men det känns också som att... som jag sa till svärfar innan vi for, jag ska hem på semester och sen när vi kommer hem måste jag ju börja jobba igen.
Det är lite hemma på båda sidor nu.
Hem-hem och så hem.
Så som det blir när tiden får verka.
Det är människorna som känns mest. Som är det underbara.
Men jag klagar inte på kvällssolen, det gör jag ju inte.