Jag vill också ha en blogg. Så nu har jag det. Tänkte starta en förra året, i Kina, istället för de massmail jag säkert skickade till flera personer som var måttligt intresserade av vad jag pysslade med. Men censuren sa nej så det blev inget. Och sedan jag varit hemma i Svea rike har jag dels inte fått tummen ur och tagit mig för att göra någon blogg och dels inte känt att jag gör något spännande nog för förevigande. Nu ska jag inte gå och bli spännande sådär över natten, men ett ganska bra alternativ till spänning är avstånd och där ska jag hålla mig. På avstånd. En tid framöver, hur länge det blir får vi se.
Flyttlasset går från Umeå den 12:e juni, via Stockholm och sedan till USA den 18:e. Eller flyttlass och flyttlass… jag och lite kläder. Två väskor.
Det är inte så länge kvar nu och jag har fortfarande inte riktigt fattat att det är så snart. Fast å andra sidan är det inte så mycket att fatta och inte så mycket mer att göra än att se till att ha sina grejer i ordningpackade och sätta sig på planet.
På tisdag ska jag prova min brudklänning igen. Den börjar vara nästan klar nu och den här gången ska mamma ska följa med och titta. Hon bekostar ju skapelsen så det är väl inte för mycket begärt att hon ska få se vad lagt sina pengar på. Det som för nån månad sedan såg ut som ett glansigt örngott börjar nu väldigt mycket likna den brudklänning jag såg framför mig när jag köpte tyget. Tror det kommer bli fint det här. Klänningen är viktig, inte bara för att det är en brudklänning, utan för att den är det enda med det här blivande bröllopet som jag (och min mamma) faktiskt har styrt upp och kontrollerat helt utan Dylans mamma. Det är annars väldigt mycket hennes bröllop det här, ibland känner jag att jag har tur som är bjuden.
Nu är det söndag eftermiddag och solen i Umeå skiner fortfarande som en galning. Mina axlar är röda och ömma sedan gårdagens kanotpaddling och nu ska jag dra iväg ner till Plaza och fota (och äta gratis) en middag med de här FN-människorna som allt vårt arbete på kontoret handlat om den senaste månaden. Ingen familjemiddag alltså, men jag har i alla fall ringt och grattat min kära mor.
