Störtlopp på TV,
kaffe med hasselnötsgrädde och utanför fönstret singlar snön sakta ner genom solskenet.
Jag känner mig.. lugnare, tror jag.
Det har snöat sen jag vaknade, ett långsamt men ihärdigt snöfall som självsäkert lägger sig över stan. Jag gillar snön. Har aldrig känt att solsken haft så stor inverkan på mitt humör, men snö. Snö har det.
Tyst, vit, ljus och stilla snö.
När jag fick den här engelskakursen jag undervisar på halsen i höstas, veckan innan skolan började, fick jag ju som bekant panik. Jag får lätt det. När jag sedan hade kursplanen klar och veckorna inrutade i prydliga rader kändes terminen fortfarande alldelens överväldigande. Men så bestämde jag mig för att bara titta på nästa vecka. Skit i slutproven, strunta i uppsatserna och förhören.
Titta alltid bara på nästa vecka. Känns bara nästa vecka överkomlig så går det. Och en vecka i taget har jag snart tagit mig genom terminen.
Jag hade en telefonintervju igår. D har en anställningsintervju (fejs-to-fejs) på tisdag. Naturligtvis är de här två jobben inte i samma stad. Ingenting ska vara lätt. Men vi får vänta och se. Vissa saker kan man påverka, andra inte. Men en snöflinga i taget, om man bara är ihärdig, så har man till slut ändrat utsikten och gjort den ljusare. Det är väl så man får se det.
Det har snöat sen jag vaknade, ett långsamt men ihärdigt snöfall som självsäkert lägger sig över stan. Jag gillar snön. Har aldrig känt att solsken haft så stor inverkan på mitt humör, men snö. Snö har det.
Tyst, vit, ljus och stilla snö.
När jag fick den här engelskakursen jag undervisar på halsen i höstas, veckan innan skolan började, fick jag ju som bekant panik. Jag får lätt det. När jag sedan hade kursplanen klar och veckorna inrutade i prydliga rader kändes terminen fortfarande alldelens överväldigande. Men så bestämde jag mig för att bara titta på nästa vecka. Skit i slutproven, strunta i uppsatserna och förhören.
Titta alltid bara på nästa vecka. Känns bara nästa vecka överkomlig så går det. Och en vecka i taget har jag snart tagit mig genom terminen.
Jag hade en telefonintervju igår. D har en anställningsintervju (fejs-to-fejs) på tisdag. Naturligtvis är de här två jobben inte i samma stad. Ingenting ska vara lätt. Men vi får vänta och se. Vissa saker kan man påverka, andra inte. Men en snöflinga i taget, om man bara är ihärdig, så har man till slut ändrat utsikten och gjort den ljusare. Det är väl så man får se det.
