Gamla som glömmer

Min nya chefs pappa är dement.
Det är Dylans mormor också.
Så från att inte ha haft typ nån demens alls i mitt liv så har det nu plötsligt tagit upp en ganska stor bit. Chefen är endabarn och hennes pappa ska (motvilligt) flytta till ett äldreboende om nån månad men han vill inte och bråkar och är bångstyrig ena dagen och snäll och medgörlig nästa. Bristen på syskom och övrig släkt gör såklart att hon måste dra hela lasset själv, och lasset är tungt. Men det gör också att hon får bestämma själv, och slipper ta hänsyn till vad nån annan tycker vore lämpligast.

I min svärfamilj är det tvärtom. Fyra syskon som vägrar ha ett ärligt och allvarligt samtal och vad som har hänt, kommer hända och borde hända, och istället bara ger varandra dåligt samvete och mormor mat några gånger i veckan.
Hon bor ensam.
Hon är ensam.
Men ingen verkar vilja ta tag i det oundvikliga.

Jag känner att jag inte borde lägga mig i. Det är inte min mormor och inte min släkt och det är inte jag som måste laga mat åt henne flera gånger i veckan. Men det är ändå frustrerande att se, och höra, hur dom hela tiden svansar runt elden och verkar hoppas att om dom bara låtsas som ingenting så blir det snart som vanligt igen.
Men det blir ju inte det.

Ny sambo

Vi har ny inneboende nu, har jag sagt det? Nähä, men det har vi iallafall. Michael heter han och är brandman och verkar schysst och betalade en och en halv månads hyra innan han ens flyttade in så mycket som ett skohorn.
(Tvärtemot Karen som flyttade in och inte betalade hyra förrän två veckor senare)
För nuvarande så jobbar han ute i skogen (med alla dom här skogsbränderna) och far söndagkväll och kommer tillbaka fredag eftermiddag.
Han är typ aldrig hemma, men andra ord.
Dessutom har han en flickvän som bor i Spokane, så vi undrade ju liksom varför han ens brydde sig om att skaffa eget boende istället för att bara slänga in ryggsäcken i ett hörn av hennes lägenghet (eller tja... hur hon nu bor har jag ju såklart ingen aning om).
Men igår när vi satt och pratade lite löst om fotboll och helgen som varit och sådär så nämnde han i förbifarten att dom varit i kyrkan som vanligt.
Aha....
Dom kanske är sånadära kristna som väntar med att bo tillsammans tills dom gift sig...?
Jag frågade inte.
Men skulle det vara så verkar det ju väldigt oekonomiskt, i just det här fallet.
För dom alltså, inte för oss.

På jobbet

Idag har jag varit på mitt nya jobb exakt en månad.
Jag börjar lära mig vem som är vem och vem som är viktig och vem som är lite väl pratsam på toan (bara för att vi kan se varandras fötter och du förstår att det är jag kan vi väl vänta med att småprata tills vi kissat klart. Inte? Nä okej)

Jag har lärt mig att receptionisten är så svårt pratsjuk att har man lite bråttom måste man gå ut bakvägen.
På fredagar får vi ha jeans och då bjuds det även på snacks och diverse godsaker till elva-mötet.

Kommer man till jobbet före kvart i åtta kan man parkera på personalparkeringen. Är man senare än så får man parkera vid biblioteket och gå (med amerikanska mått mätt) hiskeligt långt. Det är naturligtvis inte långt alls, typ 150 meter.
Det är officiellt höst nu och det börjar bli gult och orange på campus.
Jag trivs.

The Pope is un-American! (eh...ja, han är väl typ argentinare)

Påven är i USA. Jag vet inte hur ni känner, men jag tycker personligen att påven verkar störtskön. Han har (enligt mig) en modern och vetting syn på religion, miljö, krig och invandringspolitik. Han tycker typ att man ska vara snäll mot varandra och dela med sig av det man har och inte dömma andra och absolut inte vara girig.

Typ som den hära.... va hette han? Jesus.

Vad tror ni den konservativa och djupt religösa högern i USA tycker om det?
Exakt.
Påven är ond. Påven är kommunist. Påven är hot mot världen. Påven är en hippie som borde gå runt i batikskorta och dreads. Påven är ett direkt hot mot kapitalismen.
Påven är (min personliga favorit) oamerikansk.

Här har dom jobbat så hårt med att få folk att köpa religion som ett medel emot medmänsklighet, sympati och förlåtelse. Religion som berättigar hårt dragna linger mellan rätt och fel, vi och dom, gott och och ont. Religion som går ut på att Jesus nog var en vit amerikan ändå, och det är dom han älskar över allt annat och alla andra göre sig icke besvär men vi kan ju skicka lite böner till dom svältande barnen i Afrika ibland.

Och så kommer kyrkans absolut högst uppsatte man, han med det största korset av alla och som enligt all tradition och logik ska vara mer tjenis med Gud än alla andra, och säger att Nej, ni borde vara snälla istället och ta in flyktingar från Syrien och dela med er och förlåta era grannar trots att dom inte sitter bredvid er i kyrkan varje söndag och istället hävdar att dom hänger med Gud i skogen och när dom far och fiskar (för påven säger att det går lika bra att umgås att umgås med Gud på en stubbe vid en bäck på en onsdag som i en oskön kyrkbänk på söndag).

Det klart att det blir himla jobbigt för dom då, dom stackars vita, religösa amerikanarna.

Meh! Det är ju Björn ju

Ser på Spy, den måttligt underhållande actionkomedin med Melissa McCarthy. Hade nog inte idats se klart den ens om det inte vore för att min nya chef lånade den till mig med löfte om att det var nåt av det bästa hon sett på länge.

Men hon kanske inte ser så mycket film...?

Ja iallafall så har jag den på och äter ostkrokar, spelar Word Feud och bloggar medan karaktärena skjuter lite, slåss lite och gör sig lustiga.

Men så helt plötsligt dyker Björn Gustavsson upp i rutan!

Och även om hans roll är liten så är han ju klart bäst.

Coolt.

Samlar (ödmjukt) poäng

Dylan ba ”du kommer bli beroende av den där appen”
Jag ba ”meh, kommer jag inte alls!”

Bara för att jag kanske kom hem från en 3.7 miles lång powerwalk som jag fick fick hela 15 poäng för (räknades som en intentsiv workout, ha!) och kanske eventuellt utropade det lite glatt sådär. Typ ”Ha! 15 poäng! Jag kommer äga det här programmet!”

Jag kommer ju äga, det vet jag redan. Behöver väl inte betyda att jag är beroende heller.

Flyttlass

Karen, vår inneboende, flyttar ut idag. Hon håller som bäst på att packa och sortera. 

Hon har lovat att vara ute ikväll.

Jag tvivlar.

Hon har lovat att städa ordentligt efter sig.

Jag tvivlar på det också.

Men det är då inte hela världen heller, i överlag har hon varit en skötsam och trevlig sambo. Det är egentligen kattjäveln hennes (och alla förbannade kattspyor) som varit värst.

Men vi har lärt oss en del av den här tiden, och skaffar vi ny inneboende ska vi styra upp det lite annorlunda. Det är liksom en sak att vara rumskompisar, en annan att vara den som dessutom är hyresvärd.

Dylan tyckte det verkade onödigt strikt att skriva kontrakt och begära depositionsavgift, då när Karen flyttade in.

Nu vet vi att det nog varit bäst så.

Men man lär.

Nästa gång.

App var det här

Jag har fram tills nu stenvägrat att ha nån som helst app på mobilen som mäter hur långt jag går/springer/cyklar och har koll på hur fort, ofta och mycket jag motionerar.
Gillar inte att ha mobilen i handen eller fickan, och känner mig måttligt intresserad av att lägga upp min rutt på fejjan.
Men.
Nya jobbet har ett initiativsystem där man får poäng för att träna, ha lågt blodtryck, väga lagom, gå till tandläkaren regelbundet, etc. Och poängen görs till slut om till pengar man kan använda till sjukvårdsrelaterade utgifter.
Så.... okej då.
Jag laddade ner appen.

Grillat och morotstårta

Gott, eller hur?

Kanske inte tre dar i rad, dock.

Får försöka hitta på nåt annat imorgon.

Men det kan ju bli sådär när det är födelsedagsghelg och långhelg.

vad är det för mening?

Jag ska klippa mig efter jobbet idag. Varenda gång jag går till en ny frisör, vilket är typ varenda gång jag klipper mig eftersom jag antingen alltid provar nåt nytt ställe, eller som nu, frisören jag hade sist har slutat eller är ledig just idag, så tar jag med mig en bild på hur jag vill att resultatet ska se ut.

Jag kan aldrig stå ut med att vänta mer än nån dag med att få klippa mig när jag väl bestämt mig heller. Oftast går det 4-5 månader mellan mina frisörbesök, men när jag plötsligt känner att Nej fan, det här är för långt, det bara går inte längre, klippning per omgående!
Då är det fan per omgående också.
Kan jag vänta till nästa fredag?
Aldrig, är du tokig?

Iallafall, då googlar jag bilder på mellanlångt hår med uppklipp i olika längder. Hälften av bilderna jag får upp är av nån anledning alltid på Jessica Biel.
Jag har haft med henne till frissan säkert 15 gånger.
Har jag nånsin sett ut som Jessica Biel när jag rest mig från stolen?
Näpp.
Men vi provar väl igen.... hon har ju så fina längder.
Dessutom har jag hittat en bild där hon har likadana örhängen som jag har idag.
Så det här ska nog bli bra.

Bara kvällssvammel

Det regnade. Inte mycket men nog för att klara upp luften och lätta på det värsta dammet och röken.

Och annars.

Vi käkade middag med vår mäklare ikväll, som dessutom är min förra kollegas ex. Hon är galen och flydde till Alaska efter uppbrottet. Han är cool och fick vårdnaden om hunden.

Nu måste jag verkligen försöka sova om det ska gå jobba imorgon....