bildbevis

Och så här såg det förresten ut när jag sparkat valpen på nosen så pass hårt att han höll sig borta en stund...

när det blir som man tänkt sig

Ingredienser:

Precis lagomt hungrig bebis, en supergullig valp (ej min), bänk i skuggan i prunkande trädgård

Plan:

En underbart perfekt ammningssession i grönskan med valp som extra göllighetskrydda

Resultat:

Ej längre skugga, superstörig valp som var sugen på bebistår, vind i mitt hår som blåste i mina ögon och rakt i bäbishänder som tycker om att slita och dra

Avrundat med lite kräks på kjolen och en massa valprivmärken på benen

Glad midsommar

Brexit, midsommar, husförsäljning, räserbajs. Nära, stort, farligt, nostalgiskt, påtagligt och frustrerande.
Vars börjar man idag?

16 grader och regn. Så svenskt midsommarväder fick jag iallafall.
Det blir inget annat firande i år. Tackade artigt nej till en stor tillställning med ett gäng svenskamerikaner ikväll för att det kändes för meckigt att campa, för långt att köra, för sen middag (dom ska äta runt 7 först) och allt sånt där.
Det hade kännts viktigare om Lodjuret varit stor nog att förstå vikten av små grodor och majstänger, men nu är det ju som skit samma för hennes del.
Och skiter gör hon. Jävlar vad jag har tvättat och torkat bajs senaste dygnet. Hon är glad och verkar inte ha ont i magen, men det är fart i baken på den ungen just nu.

Jaha, åsså Brexit. Känns som om Trump har spridit sina rasistsporer över atlanten. Även om det såklart fanns främlingsfientlighet ändå.
Världen, världen.
Är som en lekplats där småbarn sliter i sina leksaker, skriker min och mitt och paxar och drar linjer i sanden och bestämmer vem som får leka var.

Och vi har sänkt priset på huset.
Kan nån bara ta och köpa skrället nån gång.

Nä. Det blir ingen sill. Men jag har lite kaviar i kylen.

God morgon

Jag har kommit på mig själv med att njuta av vardagsmornar.
Inte alla såklart, inte när stress och bajs och gråt och spillt kaffe sätter käppar i hjulet. Men ganska ofta ändå, som imorse, så kliver jag upp med katten och solen medan Dylan och Lo sover vidare.
Det är min tid.
Då tränar jag, springer eller kör ett yogapass. Har jag sen lite tur så slår lodjuret upp sina blå ganska precis då jag ska börja dusha, sätta på kaffet, förbereda lunchlåda osv. Det gör jag medan hon ligger naken i babygymmet och inlevelsefullt berättar för sin kompis giraffen om allt spännande hon drömt under natten.
Sen ammar jag henne framför nyheterna, dricker kaffe, klär på henne och lämnar henne till Dylan som precis börjat kliva upp.
När det funkar, så är det faktiskt tusen gånger bättre än alla vardagsmornar BK då jag bara hetsade iväg mig själv till jobbet.

P.S igår for jag till jobbet i leggings pga spya sekunderna innan jag skulle fara och hittade inga andra rena byxor som passade tröjan jag hade. Sen upptäckte jag i bilen att jag bara hade ett örhänge på mig. Såatte, ja... det funkar ju inte alltid lika smidigt

Vill inte

En masskjutning till.
Jaha. Känns som om medierna går på vana, allt är liksom förberett och det är bara att byta ut siffror, namn och stad. Trump går igång. Alla går igång. På morgonnyheterna hade dom en expert som berättade hur man bäst skyddar sig mot en active shooter.
Var man ska gömma sig (bakom kylskåp, ugnar och annat tungt och skottsäkert).
Vad man ska göra (springa undan och/eller gömma sig... duh) och inte göra (springa tillbaka in och försöka rädda sina vänner). Som om det vore en orkan eller annan naturkatastrof.
Nåt man inte kan kontrollera eller förhindra. Bara måste skydda sig mot när det råkar hända.
Och kanske är det så.
Jag blir bara så trött. Jag vill inte bråka. Vill inte argumentera. Vill inte att min dotter ska gå i en skola där dörrarna är låsta, besökare måste visiteras och eskorteras av vakter, och barnen lär sig att hot är lika mycket vardag som mjölk till lunchen.  

Ensamma mamman - no more

Jag har varit ensamstående förälder i en dryg vecka.
Dylan har varit på jobb i Salt Lake City och kom hem nu i morse.
Äntligen.
Han har saknat Lodjuret och hon har saknat sin pappa (eventuellt haft nageltrång eller lite gas i magen, svårt att veta liksom) och jag har saknat

Att kunna lämna huset ensam ibland (minus fara på jobbet då)
Få en paus i förälderiet
Få en paus
Få en paus

Jag har inte kunnat klaga på jobbet heller för min chef har varit ensamstående mamma i nio år och tycker liksom att ja vadådå...? Ja det är skitjobbigt, kom med nåt nytt eller sätt dig och jobba, typ.
Men nu är han hemma och så fort jag slutar för dagen ska jag fara ut och springa. 

Själv. 

Är det bara jag som tänker så

Dom drog tillbaka sitt bud. På huset alltså.  Dom ändrade sig inte,  närå dom vill fortfarande köpa det.
Det är inte där skon klämmer.
Dom råkar bara tyvärr inte ha sina "finances in order".
Eh... alltså vadå, dom har inte pengar nog?
Det är väl okej...men, visste dom inte det innan dom bjöd fullt pris?
Att skon inte klämmer alls om man går barfota.
Märkligt.

34

Grader ute. Varmt alltså. 
Opraktiskt varmt. Ska det vara såhär varmt vill jag vara ledig och sitta med fötterna i en pool.
Fast... det klart.
Jag är ju ledig idag eftersom det är söndag.
Och jag satt nyss med händerna i en babypool.
Men ändå.

Iiihh

Vi har fått ett bud på huset!

side note: dom som bjuder bor inte i närheten och har inte sett huset än. Men... eh.
Ja vi har accepterat iallafall och dom ska komma och kolla nästa vecka och kan ju fortfarande ändra sig. Men det är ju ändå väldigt positivt.

När jag vet mer precis när dom kommer ska jag städa som en iller.
Innan dess... not so much.