For You and Asu...

Idag kom en inbjudan till svärkusin Jons bröllop nu i sommar.
Ett jättefint krussidulligt kuvert med rysch och rosetter.
Adresserat till Dylan & Asu Stiegemeier.

Undrar om det är okej att jag kommer också?

Let me tell you about Schlager...

Min chef idag ba: Jahamen jag såg att Sverige vann denhära Eurovision, det var väl trevligt?
Och jag  blev såklart råpaff över att hon visste det, men så kom jag ihåg att hon bott i Lettland ett år och på Irland ett år och då är det ju inte så jättekonstigt att hon har lite koll.
Men hon hade inte sett vinnarlåten, så vi kollade upp den på youtube. Sen kollade vi på Rysslands bidrag.
Hon ba: haha, kul skämt… vad hade Ryssland för bidrag på riktigt?

Memorial Day

Ledig måndag. Pingst säger dom att det är men sånt får man ju inte ledigt för i landet som hävdar religionsfrihet och God Bless America och ingen annan, i samma andetag. Däremot Memorial Day. Som sagt. Stupade soldater hyllas och patriotismen flödar.
Freedom is not free.  Säger dom och jag undrar hur man kan önska fred på jorden samtidigt som man är av åsikten att krig är nödvändigt.
Vi sov länge länge och när vi sen insåg att solen sken för första gången på hela helgen så körde vi faktiskt ut mot Mink Creek. Stannade vi Cherry Springs och gick en promenad. Hike, skulle väl amerikaner kalla det. Men går man på asfalterade leder så är det en promenad. Säger jag.
Det var barnfamiljer och pensionärer och hundar överallt.
Sen körde vi hem och D lagade kalkonbugare med schweizerost och avokado och jag diskade. Nu kollar han NBA och jag väntar på att det ska ta slut så vi kan se en film.
Det var den långhelgen det.

En lätt släng av hybris mitt i långtråket

Morsdag i Sverige. Memorial Day här.
Schlagervinst och brännbollsyra.
Regn och kalla vindar.
Sjukt uttråkad.
Borde tvätta, men det tar emot när man inte kan hänga tvätten utomhus. Det är så ovant att ha dagar helt fria från måsten. Nästan obehagligt.
Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.
Önskar att solen sken så vi kunde ta en lång vandring runt Mink Creek eller nåt.
Är lite sugen på bowling... Vi bowlade i fredags och för första gången nånsin ever så vann jag över D. Jag vann över Adam också, men det är mindre viktigt. Jag vann över D, fast än han försökte vinna och det steg mig åt huvudet nanting kan jag säga och var ett hårt slag för hans stolthet.
Så nu vill jag bowla igen.  

Grattis Sverige!

Kollade aftonbladet.se och förstod att det var Eurovision på gång. Nu är jag en sån som tycker att ända sen det började bli så förbannat långdraget alltihop, först i Sverige men deltävlingar och andra chansen och gud vet vad, och sen även i Eurovision med semifinaler och kvalomgångar… så har det här med schlager inte bara tappat mycket av charmen utan även blivit svårt att hänga med i för oss ex-pats.
Men jag kollade i alla fall upp Loreen (hur säger man det egentligen och är hon en grupp eller en person?) på youtube och det klart att man är glad att vi vann. Inte lika extatisk som när Carola var fångad av en stormvind medan hennes norska bakgrundsdansare hoppade bock iklädda kostym förstås… för att känna den nivån av lycka över schlager måste man nog gå i mellanstadiet. Alternativt fundera på om man kanske inte tar det hela på lite för stort allvar.

Kollar på facebook nu och ser en tydlig delning mellan fanatikerna som uppdaterat sina statusar en gång i minuten under omröstningen för att sedan använda fler utropstecken än vad som borde vara tillåtet i den slutliga VI VANN (i olika former och varianter) statusen och de andra som inte alls är roade utan måste använda fejjan till att berätta hur lite de bryr sig och hur himla svenssontöntigt det är med schlager.

Och tja… man får väl tycka vad man vill. Om hur det var och hur det blivit. Jag kommer alltid minnas mina tidiga schlagerminnen… Anders Berglund, Lotta Engberg, Lizette Pålson (hon hade så himla snygga kläder!) Carola (skandal att inte Mitt i ett äventyr vann) Christer Björkman….
Hur man såg fram emot den där kvällen och hur speciellt det var.
Hur man sen inte fick höra vinnarlåten innan den stoooora tävlingen.
Hur svårt det var att hålla sig vaken genom hela Eurovision, omröstningen tog ju flera evigheter (manba men hallå hur många länder finns det egentligen?)
Hur spännande det var.
Hur man lärde sig att Sverige heter La Suede på franska.
Hur glad man blev när det gick bra och hur besviken man blev när det gick dåligt.

Det är nåt speciellt med schlager. Och jag undrar om du som tycker att det är så himla svenssontöntigt med melodifestivalen nu inte satt där med dillchips och godis och älskade Carola precis som alla vi andra, en gång i tiden?

Jag blir så stel när du stretchar...

Vi ligger på soffan och slöar.
Jag: gah… jag borde verkligen köra ett yogapass nu… men jag ids fan int.
D: Nä… bra.
Jag: vadårå, vad spelar det för roll för dig?
D: jamen hur tror du det känns för mig egentligen… att måste höra på ett träningspass medan själv inte gör nåt… det får mig ju att känna mig… typ, lat ju.
Jag: mkej, så jag ska låta bli att köra yoga då, för att du ska känna dig mindre lat…?
D: Men nä…. inte så. Men du kan väl passa på när jag sover?

Mätt, tacksam & skenaktigt givmild

Plötsligt ser det lite ljusare ut på jobb och ekonomifronten. Tunneln är ju fortfarande lång, så jag kan ju inte vara säker på att det inte bara är en ficklampa som kan få slut på batterier innan jag hunnit fram, men… ja, lite små försiktiga förhoppningar har i alla fall väckts och det känns bra.


Jag och D har precis kommit hem från middag på Ruby Tuesday. Vi hade ett presentkort, annars brukar jag akta mig för att gå dit, dels för att jag inte tycker maten är speciellt prisvärd och dels för att det alltid slutar med att D får sitta själv mesta tiden eftersom jag måste prata med alla mina gamla kollegor.
Men nu var det ju gratis, och därför helt klart värt det.
Och vi hade Cody som servitör och honom tycker jag om så vi dricksade allt som var kvar på presentkortet när vi var klara och han blev jätteglad och det kändes fint att ge.
Även om det ju, som sagt, var gratis.

Man ska inte klaga i onödan...

Två mammor i cykelolyckor. Inte min tack och lov. Men Ds mamma har krossade revben och lite andra blessyrer efter att ha tagit en flygtur över styret och Stekens superhjälte till mamma (hon kommer alltid vara 35 i mina ögon) verkar ha kommit undan med betydligt lindrigare skador än vad som lätt kunde hänt… Otäckt, oväntat och olustigt.
Och som inte det vore nog har nära vänner drabbats av hjärtesorg idag och jag känner att….ja, jag har tur som inte har värre bekymmer än vad jag har.
Helt enkelt.  

Farmville IRL

Tillbaka efter en helg på vischan. Har hämtat hem min liftande och luffande hälft, ätit pannkakor med sirap till frukost varenda dag och varit publik till en massa rednecks och cowboys som skjuter vilt.
Fast det är ju fint där ute också, det är det. På sitt sätt.
Och igår hittade D 60 dollar på trottoaren så vi bjöd alla kusinkidsen på minigolf inne i stan. Det var skoj.
Imorgon jobb igen. Fy.

Oh yeah

Idag har jag kört bil med både automatlåda och cruise control. Det är ju typ lika ansträngande som att sitta på soffan. Och fötterna känns liksom helt överflödiga.
Fast kraschar man så gör det nog lika ont som om man faktiskt hade använt fötter och växelspak.


Vad jag även gjorde, och det här är stort för mig, var att jag hittade tillbaka! Tiffany körde till flygplatsen, jag åkte med. Sen hoppade hon på ett plan till Minnesota och jag körde hennes bil tillbaka till stan.
Och, alltså häng med här nu, från det av vi svängde av motorvägen körde vi och svängde i tre olika korsningar.
I en stad jag aldrig varit i förut.
En liten stad, men ändå.
Och när jag sagt hejdå och glad sommar och satt mig bakom ratten och listat ut hur man körde ut från flygplatsen utan att hamna på långtidsparkeringen, så tog jag fan i mig rätt i alla korsningar och hamnade på motorvägen och kom tillbaka till Pocatello snabbt som ögat och stolt som en tupp.

Och här kommer återbärningen

Ållrajt Stek. Här kommer det.

1. Om du fick tillgång till ett medicinskt team som kunde uppfinna vadsomhelst (och det skulle fungera) till människans för- eller nackdel vad skulle du uppfinna då?
Botemedel mot cancer. Alltså HIV i all ära, men cancer känns fan så mycket lömskare.


2. Vilket sällskapsdjur är mest onödigt?

Fiskar. Okej som prydnad, eller till hyperallergiska ungar som prompt till ha ett husdjur. Kanske. Annars känns reptiler och fåglar också ganska obrydda om vem de bor hos och vad de heter.

3. Vad skulle du helst göra? Gå med mankini på ditt syskons bröllop eller i mankini på en arbetsintervju för ditt absoluta drömjobb?

Nu känns ju både dessa eventualiteter ungefär lika oaktuella (rätta mig om jag har fel Ida) men jag skulle nog vara tvungen att välja intervjun. Såvida vi inte snackar en borgerlig vigsel i rådhuset. (jag var tvungen att googla vad mankini var förnåt. även)


4. Vilket är ditt roligaste minne från lågstadiet?

Hm, det var ju rålänge sen… tror jag väljer alla skolavslutningar i Solbackakyrkan. Minns det som att det alltid var världens bästa dag när man fick fira kommande lov med fina kläder och gofika.


5. Har du slagits med någon i vuxen ålder?

Nej, det närmaste jag kommit var en gång på Blå när jag försökte stoppa två tjejer från att börja kattfajtas inne på toan. Den ena såg mig inte och jag fick en armbåge i ansiktet och ramlade in i väggen under handtorken. Tilläggas bör dock att de faktiskt slutade bråka.


6. Vilken serie skulle du välja att se om du tvingades se hela serien i sträck? Dallas, Love boat eller Mcgyver?

Dallas, lätt. Vore ju skoj (och garanterat upplysande) att återuppleva alltihop nu när man faktiskt kan förstå vad de säger.


7. Vilken träning är din favoritträning?

Step up. Eller löpning. Eller vilket pass som helst med en bra instruktör. Utom spinning. Hatar spinning.


8. Tycker du att banan och orientdressing är legitima tacostillbehör?

Ja. Oavsett om man (som i Sverige) kallar all TexMex mat för tacos vare sig det är nachos, burritos, enchiladas osv. eller som man (som i USA) med tacos endast menar skalet och fyllningen kan vara allt ifrån glass till fisk, så är det väl upp till var och en vad man vill ha i. (har för övrigt ingen aning om vad de menar med tacos i Mexico…) Själv skippar jag bananen men skulle vara villig att prova orientdressing.


9. Har du någonsin ätit upp äckligt godis för att någon annan inte skulle få smaka?

Haha, nä tror faktiskt inte det. Däremot har jag köpt äckliga sorter som jag vet att andra gillar med flit bara för att de ska låta bli min engelska konfekt och mina sura jordgubbspuffar.


10. Skulle du kunna brevväxla med någon i fängelse som du inte känner?

Har ju visserligen aldrig känt mig sugen att göra det, men man ska väl aldrig säga aldrig. Känner faktiskt en tjej som gör det just nu och även om det låter galet så är det ett faktiskt väldigt fint projekt hon gör för att hjälpa en äldre kvinna som är väldigt rädd för att komma tillbaka ut i samhället.


11. Har du någonsin legat på sjukhus och hur länge?

Ja, som typ 5-åring då jag hade körtelbuk. Det kändes som veckor men var säkert inte mer än några dagar. Jag hade en egen droppställning jag drog med mig överallt och jag fick vara på lekterapi och härja. När jag kom hem fick jag en My Little Pony. Sen låg jag ju inne en snabbis för bråckoperationen, och somnade mitt i en smörgås. Men det räknas väl knappt.

Jag ser en trend.. och härmar

Det verkar vara en trend nu på senaste, iallafall på de bloggar jag läser, att utmana folk att svara på 11 frågor som man själv knåpat ihop. Och sen när de svarat får de klämma fram 11 egna frågor och sen lista de vänner (som bloggar) som de vill ska svara.
Känns väldigt skunk. Och jag vill också leka.
Har Berta en blogg? Karro? Milf?
Okej men Steken…. Det är ju ändå du och jag. Jag vet inte hur du känner men jag tänker ofta när jag skriver att om inget annat så är det som ett brev till dig. Jag tänker mig att om det här var hundra år sen så skulle vi sitta med rysch-pyshiga kragar och långa kjolar och skriva brev till varandra med en fjäderpenna som vi doppade i bläck (jobbigt för dig som är vänsterhänt… hehe)
Jallafall. Här är frågorna, Steken, Anna, Sofia och Lisa.
1. Vad är den värsta utskällningen du nånsin fått?

2. Vem ville du vara när du var liten?

3. Om du bara hade följande tre yrken att välja på, parkeringsvakt, mattant eller massör, vad skulle du välja?

4. Vem skulle du bjuda på lyxmiddag ikväll om du fick välja precis vem som helst?

5. Senaste drömmen du kommer ihåg?

6. Vad bjuder du på när du har frukostgäster?

7. Vilken låt/artist gillar du i hemlighet?

8. Vad är den bästa julklapp du nånsin fått?

9. Skid- eller solsemester?

10. Vad hoppas du ha om 10 år som du inte har nu?

11. Vad ska du göra i sommar som du aldrig gjort förrut?

Om man tänker så...

Har varit ute hela dan och känner mig lätt solstingad. Stungen?
Vi har planterat blommor och klippt gräs och vattnat rabatter. Måste vara minst 25 grader.
Det är volontärvecka och istället för att mögla på kontoret kan man välja att göra lite vettigt och riktigt arbete istället. Vilket jag ju gärna väljer.
Det här med att hjälpa till och göra volontärservice av sitt hjärtas godhet, det är så himla mycket mer utbrett här än hemma i Sverige.
Men det kan ju bero på att vi lever i samhälle där staten faktiskt tar hand om oss istället för att råna oss. Kanske?

Skitkillar varför kan ni inte vara snälla mot henne för?

En av mina få flickvänner här, äsch varför håller jag på sådär, det är Tiffany, har verkligen haft baotaotur i kärlek på sistone.
Först provade hon dejta S som jag ju känner och som är snäll och så men har en emotionell mognadsgrad i klass med en 12-åring, så det sket sig ju.
Sen var det K som jag aldrig träffade men som lät rent autistisk när hon beskrev honom och när det gick åt pipsvängen var jag varken förvånad eller direkt besviken.
Sen träffade hon J och det lät däremot bra åt alla håll. Han verkade mogen, snäll, omtänksam och normal. Men så visade det sig att det var han inte alls när han tokdumpade henne på ett jävligt otrevligt sätt igårkväll. Så hon är ledsen, såklart. Bröt ihop mitt i step up-passet idag och jag gick hem med henne och försökte hjälpa till så gott jag kunde med tårtorkning och goda råd.
Fast jag har ju inte så mycket goda råd att komma med när det gäller dejtning. Inte min bästa gren liksom. Det blev mest ”ja han är en riktig skit” och ”men det kunde ju inte du veta” och ”nej, det är inte alls dig det är fel på” och såklart klassikern ”du förtjänar nån mycket bättre!”

Och allt det där var ju sant. Väldigt, väldigt klyshigt, och sant.
Men vad ska man säga?

mmm... just det

Först tänkte jag: shit va imponerande ändå att jag hanterade allt det här glaset och det sprack i mina händer och ändå skar jag mig inte!


Och sen tänkte jag: var kommer allt det här blodet ifrån?

Gårdag och Morgondag

Hade en helt fantastisk dag med Tiffany igår. En riktig tjejdag vilket var alldelens för länge sen och sjukt välbehövligt. En såndär ladda-batterierna dag.
Minsann.
Imorgon börjar jobbveckan om och trots att skolan är slut för terminen och jobbet borde kännas plättlätt och som en klackspark så gör det inte det. Genom omvägar har jag lyckats lista ut att en av våra deltidare fått sparken på ett väldigt osnyggt sätt och som jag sagt förrut så känns hela stämningen väldigt olustig just nu.
Skulle jag kunna få byta ut min måndag mot en lördag till, tack?

Åt lunch med Anna och Michaela idag och pratade svenska i nästan två timmar.  Lyx! Och Anna hade med sig två tuber räkost och två tuber kaviar.
Oh yeah.
Stämningen på jobbet är fortsatt lite sådär oskön, som byxor som skär in och skaver hur man än sitter. Typ.
Men det blir väl bättre, brukar komma och gå sånt där. Nu ska jag inte påstå att jag själv är nån konstant solstråle och att det alltid är nån annans fel om jag är på dåligt humör. Oh, no, jag vet nog själv att jag kan vara ganska… hm, inte alltid sockersöt, om man säger så.
Men jag har i alla fall inget problem med att vara ärlig och erkänna om jag har en dålig dag. Det är jag tvärtom riktigt bra på, om jag får säga det själv. Lika bra att ta det på en gång liksom. Som när jag precis hade varit och lämnat blod och haft en elev som grävde runt i armen på mig en halvtimme innan hon hittade nån ven… och sen dessutom var jävligt dryg och otrevlig, då var jag riktigt surig och hade en ond, blå böld i armvecket.
Och då sa jag det när jag kom tillbaka till kontoret.
Men cheferskan min, hon kan gå från 0 till 100 på solskensskalan utan förvarning eller förklaring. Och det är lite jobbigt, tycker jag.  

Dagsrapport

Ska jag säga vad som är jobbigt?
Skoja ba, det var ingen fråga.
Jobbigt, bland annat, är att min chef väldigt ofta säger saker som ”du kan väl fundera på det så kan vi prata om det senare” eller
”du kan väl kika på det och se vad du tycker”
eller ”om du bara bläddrar igenom det så kan vi titta närmare på det sen”
och ”jag mailade precis över två/femton/nittåtta dokument till dig som det vore kanon om du bekantade dig med”
Och i typ 4 av 5 fall så menar hon precis det var jag hör, att det räcker att jag har en hum om vad det hela handlar om. Men så ibland, utan förvarning, är det tydligen meningen att jag genom nån slags telepatisk kommunikation ska fatta att jag ska lusläsa skiten och skriva en sammanfattning.

Det har varit skitdålig stämning på kontoret hela dan idag. Alla har varit sura och griniga vette fan om det kommer bli nåt bättre imorn.

Lycka

Fick mail av Anna idag. Hon skrev att hon varit i Salt Lake City i helgen och stannat till på Ikea och köpt med några tuber Kalles Kaviar och lite Kavli Räkost till mig.
Basådär helt apropå liksom.
Men asså, hur glad kan man bli?
Jag var tvungen att läsa om mailet flera gånger. Men det är sant. Fattar ni vad det här betyder? Inom en väldigt snar framtid kommer jag att äta äggmacka med kaviar. Och mjukost. Jag fullkomligen älskar mjukost. När folk här frågar vilken svensk mat jag saknar mest så ljuger jag ibland och säger en riktig maträtt som typ palt eller hjortronsylt eller nåt sånt.
Men egentligen, egentligen så saknar jag mjukost allra mest.
Men man får så konstiga reaktioner när man säger att det godaste ens hemland producerar kläms fram ur en aluminiumtub.  

Gilla läget

Ser på finalen i The Voice och påminns om hur gärna jag skulle vilka kunna sjunga.

Ba sådär råvråla fram en sång så att folk får gåshud.

Men det kan jag inte. Tyvärr.

Och det är ju som inte direkt nåt man kan göra nåt åt heller.

Potatisgris

Fick åka polisbil hem igår.

Jä.

Fast inte för att jag var så himla stökig, utan för att polisen var en kille jag läst en kurs med och hanba, Hej vill du ha skjuts?

Och jaba I en polisbil? Klart jag vill!

Och sen körde han en omväg och jag fick lyssna på polisradion och veta att de haft en massa slagsmål, en skottlossning och en drogöverdos.

Hektisk afton.

Viel Spass

Ihh, en frågelista! Så himla roligt!


För mig alltså…
Och du, Steken...som Andre 3000 sa, "you know what to dooooo"

Hur många nycklar finns det på din nyckelknippa:
Två till kontoret, en till läggan, en till cykeln, en till D’s cykel och en till min gamla cykel. Ser en viss möjlighet till effektivisering här…

Vilken svordom använder du mest:
Fuck. Men det är för att jag inte räknar Damn som en svortdom. Fast jag säger det mycket oftare..


Äger du en iPod:
Nope

Vilken tid är din väckarklocka inställd på:
Beror på dag… men mellan 6:20 och 8:00

Hur många resväskor äger du:
Två som är bara mina. Orangea Faran, som varit min trogna, fula, resvana och rymliga kompanjon på många, långa resor. Och en mindre, smidig, grå och modern variant som jag fick i julklapp iår.

Var köper du dina matvaror ifrån:
Winco, Walmart och Albertsons

Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden:
Alltid. Och sen blir jag förvånad över att jag aldrig är med på bilderna.

Har några av dina vänner barn:
Japp. Många.

Har någon någonsin kallat dig lat:
Inte så att jag hört det.

Vilken CD ligger i din CD-spelare just nu:
I bilen alltså… Ugly Valley Boys. Utah’s finest…

Föredrar du vanlig eller chokladmjölk:
Dricker mest sojamjölk… och då tar jag choklad. För den vanliga smakar ju hö.


Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan:
Inte nån spännande nog att jag minns den i alla fall.

Vad åt du till lunch:
En veggowrap som doppade i ketchup och Marlee ba ”Guuuu, vad konstig du är!”

Använder du huvtröjor:
Har en på mig nu.

Har du någonsin deltagit i en demonstration:
Mjoa… kanske. Fast jag var den tysta tönten längst bak som liksom var med fast ändå inte.

Vem var den sista som ringde dig:
Tiffany. Men alltså, senaste…. Jag hoppas ju verkligen att hon inte var den sista.

Vilken är din favoritåkattraktion på ett nöjesfält:
sånt som snurrar fort, fort, runt, runt. Men inte upp och ner.

Tror du folk pratar bakom ryggen om dig:
Absolut. Framför också.

Vilket riktnummer befinner du dig i:
208 är Idaho. Men hemma är det ju 090.

Tittade du på tecknat när du var liten:
Men hallå… det gjorde väl alla som inte växte upp i en sekt?

Hur många syskon har du:
2, av bästa kvalisort.

Är du blyg inför det motsatta könet:
Ibland, fast det är nog mest så att jag är blyg ibland. Oavsett kön.

Äger du några band t-shirts:
En, fast det räknas nog inte för jag visste inte ens att det ett band när jag köpte den. Jag tyckte bara det var en rolig tröja.

När flög du senast?
I mitten på mars, till Arizona och tillbaks.

Hur många stolar står kring ditt köksbord:
två, vi skulle behöva två till.

Pratar du några andra språk:
Pratar gör jag mest bara svenska och engelska. Vore jag som amerikaner är mest skulle jag även påstå att jag kunde tyska, mandarin, latin och spanska. Men det är ju inte sant. Fast tyska förstår jag ju i alla fall rätt bra och kan väl dra till med en fras också om det kniper. Eller typ alla prepositioner, för dom kan jag minsann fortfarande. Tack Carola Skoog.

Diskar du din egen disk:
Immerhin. (det är på den nivån, jag pratar spextyska)

Har du gråtit offentligt:
Inte på scen eller så, man ja… massor med gånger.

Försöker du alltid lära dig nya saker:
Inte alltid, hur störigt skulle inte det vara. Men det klart man anstränger sig ibland.

Vill du just nu ha några tatueringar eller piercingar:
Nä. Min borttagning av öronhål har liksom kommit av sig lite… har gått från 9 till 4, men har som stannat där.

Tycker du att killen borde bjuda på första dejten:
Inte alls. Alltså han får ju, men han måste inte. Tycker man att killar måste bjuda borde man även tycka att de borde tjäna mer. Vilket de ofta gör, men det är att börja nysta i fel ända. Hm, jallafall. Nästa fråga.

Kan du kasta macka:
nä. Max två studs.

Vad har du med dig in på bion:
Cola light och godis.

Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet:
Alla språk och matte

Gillar du att flyga flygplan:
Mindre och mindre för varje gång jag gör det.

Vilket peronlighetsdrag är ett måste hos en partner:
humor, att han skrattar och får mig att skratta.

Har du någonsin blivit attraherad av någon oattraktiv:
Eh, va? Inte enligt min egen måttstock… men snackar vi detektiven allmänheten så, tja.. kanske.

När sov du senast på golvet:
förra sommaren, hos Erika.

Tror du att Gud är man eller kvinna:
Jag tror inte att det funkar så riktigt.

Hur valde dina föräldrar ditt namn:
det gjorde dom inte. min storasyster döpte mig efter sin dagisfröken.

Gillar du senap:
i vissa lägen

Skulle du någonsin hoppa fallskärm:
nej tack.

Sover du på sida, mage eller rygg:
mage

Tycker du om att krama folk:
jag har egentligen ingenting emot det, men jag gillar inte stela luftkramar. Då skakar jag hellre tass

Skulle du säga att du är trendig:
nä

Vilken är din favoritkaraktär i Star Wars:
men asså star wars. En av två filmer jag lämnat biosalongen mitt i. kunde inte bry min mindre

Tycker du att du är attraktiv:
jag skulle nog aldrig beskriva mig själv som attraktiv. Men jag är i alla fall hel, ren och välkammad.

Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat:
Gustav, tror jag... fast jag kanske minns fel? var det August?

Slut.

Sånt jag skulle vilja säga lite oftare...

- Nej, det vill jag inte.


- Står det kurator på min dörr? Nä och det är för att jag inte är nån.

- Ja jag tycker faktiskt att du är både gnällig och tjatig, hur visste du det?

- Det kan du väl göra själv?

- Nej, jag har inte läst den boken/artikeln/författaren och har inga direkta planer på att göra det heller.

- Kan du bara gå härifrån är du snäll?

- Jo, jag förstår visst hur du tänker, men jag tycket ändå att det är en jävligt dålig idé.

- Kan vi inte bara låtsas att vi inte precis såg varann och skita i att stanna och småprata? Jag har inte alls bråttom eller så men jag känner ju egentligen inte dig, du är bara en hej-kompis och jag hatar stelt småprat förstår du…

- Sluta prata så nära mitt ansikte och sluta hålla fast i min axel varenda gång du ska säga nåt.

- Men lär dig koka kaffe själv!

- Jo jag fick visst ditt mail, men deletade det i hopp om att det egentligen inte angick mig.

Till exempel.
Men så är man ju så himla artig. Jo för det är jag. Alltid.

Tillbaka

Det bidde ett litet uppehåll där. För min dator var helt flippad på måndagkväll, den hängde sig och ville leka att den var offline fastän det trådlösa nätverken var tätt och klart som ett knivskarpt fotografi, och jag blev skitarg och frustrerad för jag hade en hemtenta att göra klart och maila in innan vi for till Boise igår morse. Så jag var helt upprörd och svor och förbannade datorn och när D skulle hjälpa skrattade han åt att jag var så arg så då förbannade jag honom också och så slutade det med att jag gick till campus och gjorde klart tentan medan han på nåt magiskt vänster lyckades fixa till min särdator.


Så steg vi upp i ottan igår och körde drygt tre timmar så att jag kunde säga hej till Department of Homeland Security och visa dem vilka fina fingeravtryck jag har. Precis samma fingeravtryck som jag hade för två år sen, visserligen. Men det kan man ju tydligen aldrig vara säker på, så det är ju bäst att kolla.
Hela proceduren var över på mindre än 5 minuter.
Värt.

Igårkväll couch-surfade vi hos ett par som hade ett hus i downtown Boise. Han var en wannabe-tysk. Presenterade sig som Hahn, men när hans fru kom hem från jobbet så kallade hon honom för Andrew… och han gav sin hund kommandon på tyska.
Det vill säga, istället för Stop! så sa han Achtung! fast han uttalade det ’acktung’ och tja… jag bestämde att han var en tysk-wannabe. Det var inte så att han själv anammat den titeln, om nu nån trodde det.
Hon verkade snäll men var trött och jobbade tydligen sjukt långa veckor och gick och la sig nästan så fort hon kom hem.
De hade ett fint hus och en dusch med ett sånt där bautamunstycke så det känns som att man står i ett hällregn när man duschar.
Och en vinkällare och en jacuzzi.
Men gästsängen deras, den var 80 cm bred. Minsann. Och det är ju mysigt när man känt varann i 7 dar. Eller kanske 7 veckor. Men inte 7 år. Då blir det mycket bråk om armbågar i ryggen och svettiga knäveck och stulna täcken och sparkar på smalbenen.

Så imorse var vi lite trötta. Men Hahn/Andrew bryggde presskaffe som var så starkt att jag nästan trodde pappa stod gömd i en garderob nånstans.
Sen sa vi hejdå.
Fast först var vi tvungna att signera deras Couch Surf-banderoll och eftersom Hahn/Andrew verkade ha ett gott öga till Tyskland skrev jag Vielen Dank.
Nu är vi tillbaka i vår egen lägenhet och vår normalbreda säng. Imorgon ska jag lämna in min sista skoluppgift för den här terminen.