En av mina få flickvänner här, äsch varför håller jag på sådär, det är Tiffany, har verkligen haft baotaotur i kärlek på sistone.
Först provade hon dejta S som jag ju känner och som är snäll och så men har en emotionell mognadsgrad i klass med en 12-åring, så det sket sig ju.
Sen var det K som jag aldrig träffade men som lät rent autistisk när hon beskrev honom och när det gick åt pipsvängen var jag varken förvånad eller direkt besviken.
Sen träffade hon J och det lät däremot bra åt alla håll. Han verkade mogen, snäll, omtänksam och normal. Men så visade det sig att det var han inte alls när han tokdumpade henne på ett jävligt otrevligt sätt igårkväll. Så hon är ledsen, såklart. Bröt ihop mitt i step up-passet idag och jag gick hem med henne och försökte hjälpa till så gott jag kunde med tårtorkning och goda råd.
Fast jag har ju inte så mycket goda råd att komma med när det gäller dejtning. Inte min bästa gren liksom. Det blev mest ”ja han är en riktig skit” och ”men det kunde ju inte du veta” och ”nej, det är inte alls dig det är fel på” och såklart klassikern ”du förtjänar nån mycket bättre!”
Och allt det där var ju sant. Väldigt, väldigt klyshigt, och sant.
Men vad ska man säga?
No comments:
Post a Comment