Åt lunch med Anna och Michaela idag och pratade svenska i nästan två timmar.  Lyx! Och Anna hade med sig två tuber räkost och två tuber kaviar.
Oh yeah.
Stämningen på jobbet är fortsatt lite sådär oskön, som byxor som skär in och skaver hur man än sitter. Typ.
Men det blir väl bättre, brukar komma och gå sånt där. Nu ska jag inte påstå att jag själv är nån konstant solstråle och att det alltid är nån annans fel om jag är på dåligt humör. Oh, no, jag vet nog själv att jag kan vara ganska… hm, inte alltid sockersöt, om man säger så.
Men jag har i alla fall inget problem med att vara ärlig och erkänna om jag har en dålig dag. Det är jag tvärtom riktigt bra på, om jag får säga det själv. Lika bra att ta det på en gång liksom. Som när jag precis hade varit och lämnat blod och haft en elev som grävde runt i armen på mig en halvtimme innan hon hittade nån ven… och sen dessutom var jävligt dryg och otrevlig, då var jag riktigt surig och hade en ond, blå böld i armvecket.
Och då sa jag det när jag kom tillbaka till kontoret.
Men cheferskan min, hon kan gå från 0 till 100 på solskensskalan utan förvarning eller förklaring. Och det är lite jobbigt, tycker jag.