Halloween

Hade inte tänkt ha så mycket Halloween idag, tyckte det blev nog firat i lördags. Men så såg jag så himla söta knoddar kila runt mellan husen på 8th street när jag cyklade hem att jag ångrade mig lite och for och köpte en laddning godis och tände brolampan. Jag vet inte riktigt hur det funkar hemma, har ju förstått på syster och bekanta att Halloween växer för varje år i Sverige, till vissas förtjusning och andras irritation. Men här är det i alla fall så att tänder man brolampan är det fritt fram att knacka på och det vankas godis på insidan. Är lampan släckt går man vidare till nästa hus. Enkelt system.

Så nu har vi lampan tänd och jag har haft några söta småbarn och charmiga mellanstora barn och så ett gäng tonåringar som påminde mig extremt mycket om min tid som vikarie på högstadiet och rent spontant ville jag säga åt dem att ta av sig kepsen, dra upp byxorna och ta fram pennan… istället för att ge dem godis som de faktiskt borde ha råd att gå och köpa själva.
Men jag gav dem iallafall en knapp näve var och de sa faktiskt tack så mycket. Men som D sa när jag frågade hur mycket snarr man förväntades ge per unge:
”Mer om dom är söta, mindre om dom är jobbiga och är dom över 16 kan dom fan gå och se en film istället.”

Söndag

Ska ta en höstig promenad med Tiffany och jäkla damphund Shooter om en liten stund. Ska inte diska mer fast det kliar i fingrarna. Det är inte min disk och jag har redan diskat torkstället fullt. Sådeså.
Måste komma på en lysande research-fråga och klottra ihop ett förslag på uppsatsämne innan dagen är slut.
Önskar att vi hade godare mat hemma.
Varför blir det alltid söndag så snabbt?

Fredagens:

Glada nyhet: Vårt bidragsanslag blev godkänt så i mars far jag, Rebecca och Joanna till Arizona.

Träningsvärk: Men goda gudars vad det bränner. Sådär så att man bara kollar att stolen är på plats innan man tippar bakåt.

Huvudvärk: Våra sambos, mest den ena, jag vet inte om jag pallar att bo såhär i längden.

Fynd: En lila störtkruka för $30 på skidbytardagen, har bestämt mig för att skydda pallen i år.

Överraskning: Var ingen överraskning alls utan precis vad jag väntat mig.

Nötter: Honungsrostade

Godnatt

inte för att skryta men.... eh?

Det är ju allmänt känt att amerikaner har lättare än svenskar för att skryta/framhäva sig själva i positiv dager utan att känna sig stöddiga. Så när jag fick ett inför-loppet-mail för nån dag sen angående halvmaran jag ska springa nästa helg så hade en tjej som är med och anordnar hela evenemanget skrivit att hon var i så himla bra form i år och akta er bara allihop för nu jädrar skulle hon sätta PR och försök slå mig om nu kan, typ.
Och tänkte såklart: fan vad hon skryter.
Och sen tänkte jag: jag måste försöka slå henne.

Förra året gjorde jag det, var fyra minuter snabbare om jag minns rätt. Men ifjol höst hade jag ju inget liv och all tid i världen att springa och träna. Det har varit lite sämre på den fronten i år så jag räknar inte direkt med att förbättra min tid. Och hon gör ju uppenbarligen det.

Men i alla fall, ikväll var det inför-träning… 12,5 km. Kan såklart hända att hon höll igen. Kan även hända att jag inte höll igen (en viss brännande känsla i låren tyder på det). Men jag vann iallafall, och det är ju viktigast.

Päron i äppelträdet

Det är sannerligen inte alla dagar man kommer hem från skolan och kan svara på frågan “vad har du lärt dig idag?” utan att behöva tänka efter en lång stund (och oftast ändå inte komma på nåt). Men idag minsann, har kunskapskontot fått plus på saldot. Vi hade historia på lingvistiken och gick igenom sk Semantic shifts, alltså hur olika ord har kommit att ändra betydelse genom tiderna. Några exempel (där översättningarna alltså är de gamla, engelska betydelserna):

Meat – mat (alltså inte bara kött)
Whore – älskling
Girl – ung person, oavsett kön
Apple- frukt
Liquor – flytande vätska (alkoholhaltig eller ej)
Deer – djur
Starve – frossa (gjorde en 180 med andra ord)
Black- vit och glänsande (helvändning här också, fast ordet black kommer ursprungligen från bleech, alltså bleka)
Luxury – okristlig, sexuell lust

Och så vidare. Det var intressant.

Jag pratade med Elisa för några dagar sen och hon sa ”jag kan inte fatta att du pluggar fortfarande, jag blir så himla imponerad av hur otroligt motiverad du är” och jag tänkte bara, Va?
Alltså jag har ju själv svårt att fatta att jag pluggar fortfarande, men jag vet ju bättre än att bli imponerad eller få för mig nåt så vanvettigt som att det beror på att jag är motiverad.
Fast det sa jag inte. Man vill ju inte vara petig.

Inte jag

Idag har jag städat toaletten. Så nu vet ni det. Nån gång i tiden när jag var ung och naiv och hade en uppsättning föräldrar i närheten som skötte städningen minns jag att jag tänkte att när jag blev stor skulle jag städa ofta, så ofta att det liksom aldrig behövdes och därför heller aldrig skulle vara smutsigt och därmed jobbigt och äckligt att städa.
Jag skulle bara svepa med damvippan över redan rena ytor och dammsuga och moppa av golv som inte hunnit samla vare sig dammråttor eller klibbiga fläckar sedan senaste städningen.
Tänkte jag.
Men det blev inte så.

Jag tänkte också (och det tänker jag ibland fortfarande) att jag skulle ta bort det gamla nagellacket innan det började flagna och måla på nytt direkt så att mina naglar liksom alltid var fina och fräscha.
Men det blev inte så heller.

Vem ids liksom?

Fotboll, Ikea & Hundskit

Igår såg vi Real Salt Lake möta Oregon Timbers i Major League Soccer. Det var 20 000 på läktaren, slutsålt och en bra match. Fotboll växer verkligen här och det är ju kul att se. Tyvärr har det ännu inte kommit så långt att folk riktigt förstår sig på reglerna, vilket är både komiskt och lite frustrerande, men man får väl ha tålamod.

Innan matchen for jag och D ut till Ikea. Det var precis som det ska när man är på Ikea, vi gick vilse och hittade inte kassorna, började bråka och åt i kafeterian. Gravlax med hovmästarsås, det var sannerligen inte igår och njutningen var total. Däremot blev jag förbannad när jag insåg att de helt slutat med Kalles Kaviar, Marabou choklad, Blossa glögg och allt sånt därnt jag tänkt bunkra på. Nu är det tydligen Ikeas egna märke som gäller. Vilken total idioti. De höll på att göra om i mathyllorna och packa undan alla andra märken. Jag lyckades hitta singoalla kex och vaniljsocker som såg ut precis som det ska. Sen köpte jag även skorpor och lingonsylt från Kamprads eget skafferi. Men ingen choklad för är det inte Marabou kan jag ju lika gärna äta Hersheys och nån kaviar hade dom inte ens.

Den här helgen flög förbi den också, förstår inte hur tiden bara försvinner så fort det blir fredag. Igår upptäckte vi att Shooter har använt gästrummet som alternativ toalett när han inte blir utsläppt. Nate är ungefär världens sämsta hundägare. Har man inte tid med hund ska man kanske inte ha en. Jag gick en promenad med honom idag, försöker ta ut honom i alla fall en eller ett par gånger i veckan, men det är ju egentligen inte ens i närheten av all motion han behöver. Men det är ju å andra sidan inte min hund heller.

Hon gillar nog inte mig heller...

Vissa sorters människor (och ja jag älskar att dela in människor i sorter, man skulle kanske kunna kalla det att döma men jag föredrar termen ’socialt ordningssinne’) har jag bara inget tålamod med. En sån kategori är de som pratar tyst, liksom lågmält försiktigt som om de är osäkra på exakt allt det säger. Pratar de dessutom långsamt är det totalt kört.
Jag har måstat samarbeta en del på sistone med en tjej som låter som hon leker viskleken men inte uppfattade vad personen innan sa. Jag tyckte hon var störig från sekund ett men insåg ändå att det kanske berodde på hennes tonläge (vilket hon eventuellt inte kan rå för, fast jag tror nog vist hon kan det) och tänkte att jag skulle försöka ha överseende med det och fokusera på insidan.
Det var jättesvårt och jag lyckades inte.
Men så bevisade hon igår att hon faktiskt är störig på riktigt, alltså inte bara tyst utan även okunnig och dålig på att genomföra det hon (trots att man knappt hör det) säger att hon ska göra.
Så det var ju bra, på sitt sätt. Nu behöver jag inte känna mig kluven utan kan störa mig på henne helhjärtat.

med fokus på T

Ännu en lång dag på jobbet. Men också ännu en halleluja-upplevelse. Vi hade alltså bokat ett par (jag hade ingen aning om att det var gifta, det blev lite konstigt där innan den polletten föll ner) som kom till campus föreläste om könsbyte och transsexuallitet.
Och jag lärde mig massor. Och publiken var helt underbar och full av människor som på ett eller annat sätt platsar under trans-paraplyet.
I mormonernas mecka kör vissa bil fem timmar enkel väg för att få spendera en kväll med likasinnade, i en liten frizon från samhällets fördomar. Det är synd att det ska måsta vara så, men fint ändå när det man jobbar för verkligen uppskattas.

Tack för varma cyberkramar

Det känns bättre nu. Man ska lyssna på snälla människor och försöka stänga öronen när folk är mindre snälla. Och så ska man försöka komma ihåg vad som är viktigt på riktigt. Det är inte lätt alla gånger.

Den här veckan är det transfokus på jobbet. Transgender Day of Remembrance är egentligen i november, men på grund av olika schemakrockar och lokalbokningar så uppmärksammar vi den nu istället. Jag har bokat en dam som ska komma och leda en Trans 101 workshop på onsdag. Hon blev en hon 1991, innan dess var hon en han och brandman var han/hon hela tiden. Det är rätt coolt, kan tänka mig att det blir lite halvspänd stämning på brandstationen om en av grabbarna plötsligt byter kön, och sen dessutom blir befordrad till kapten. Det ska bli väldigt intressant att lyssna på henne i alla fall.

Har vi tur håller hon samma klass som poeten vi hade här förra veckan på National Coming Out Day, hon var ungefär helt underbar och alla älskade henne. Vi har haft lite oflyt med vissa bokningar, men hittills har alla talare vi faktiskt fått ända fram till campus varit riktigt grymma, så jag hoppas det håller i sig.

Hej väggen

Det gick inte. Har haft en tålmodig chef som låtit mig bryta ihop på arbetstid istället för att jobba, men idag tog det stop. Jag ska droppa en av mina kurser, den på måndagskvällar. Det håller inte. Jag pallar inte. Minsta lilla som dyker upp i kalendern, en middag, en MLS fotbollsmatch i Salt Lake City (som är nästa helg och var Bobbys födelsedagspresent till Dylan) gör att jag börjar grina. Har haft ont i magen två veckor i streck. Herregud, nu får det vara nog.

Urkramad disktrasa

En sån där dag när man far hemifrån halv 8 och kommer hem halv 10. På kvällen alltså. Såna dagar har jag som regel alltid måndag och tisdag, men den här veckan slog på stort med onsdag också. Känner mig som en överkörd igelkott, död men ändå närvarande liksom. Typ en frågande massa, är det en igelkott eller en ekorre? Och lite farlig, cykla inte på mig för du kan få punka.

Ett säkert tecken på att man har för mycket att göra är även när man blir irriterad på sina vänner för att de föreslår en tv-kväll mitt i veckan. Bobby tyckte igår att jag väl kunde komma över en sväng, men det kunde jag ju inte för först skulle jag plugga inför provet (som var idag och gick åt helvete) och sen hade jag lektion.
Och idag hade han mage att bjuda över mig på middag och nytt avsnitt av Modern Family. Men helvete, fatta att jag inte har tid med ett liv, jag måste plugga. När jag inte måste jobba, alltså. Umgås får vi göra till våren. Jag bara fräser och är otrevlig och fattar inte att folk fortsätter försöka umgås, vill inte ens umgås med mig själv ju. Men de försöker nog bara vara snälla. Eller så vill de egentligen umgås med D. Så är det. Tror jag nog, men har inte tid att grubbla över det.

Ska försöka ha ett lite lugnare schema nästa termin. Det måste jag, för det här funkar inte. Jag vill egentligen bara sätta mig och grina, men det hinns int.

inte dum på det sättet

Jag är duktig på att stressa upp mig, både i nödan och onödan, men tydligen kan jag bara fokusera på en stressfaktor i taget. Därför är jag orimligt lugn inför provet på onsdag. Hade en pluggdate med Charissa och Margoux idag och kunde utan problem konstatera att det är väldigt mycket jag inte kan, eller rättare sagt inte har memorerat, och knappast kommer hinna göra det heller. Jag förstår ju vad vi håller på med, det är inte det, men det känns så värdelöst att sitta och bara råmemorera en massa terminologi. Som att ha en fysiktenta och inte få ha med formelsamlingen. Men det får gå som det går. Jag har annat att hispa över.

Jag gillar Charissa, vi jobbade tillsammans på Ruby Tuesday förra hösten, honbor i vår gamla lägenhet och vi har exakt samma kurser den här terminen… våra vägar har liksom bara råkats korsa på alla möjliga sätt och det har jag inget emot. Hon är smart och ambitiös, men röker, svär och kan leva fan också. Margoux kommer raka vägen från en bibelskola i Oregon och är både smart och trevlig, men helt absurt flitig. Pluggar som ett djur. Jag har ingen som helst aning varför hon vill helgplugga tillsammans med mig och Charissa, vi är liksom fyra nivåer under och lika många kapitel efter henne. Men vi är ju inte så korkade att vi säger nej.

Moi moi

Också blev det onsdag den här veckan också. Den kom med regn och rusk och kyliga grader. Det är ju som sagt välkommet, i min mening, men det hade inte varit dumt att ta en jacka imorse. Nu måste vi nog även ta och lista ut var i det här huset man slår på värmen.

Redovisningen gick helt okej. Nästa vecka har vi mitterminsprov i lingvistiken... det kommer nog knappast gå okej. Fast vi har varit ganska flitiga med studiegruppen och planerar sitta och traggla fonetik hela lördagen så är det fan inte lätt att förstå det här med grammatik. Speciellt som vår lärare envisas med att ta majoriteten av alla exempel på swahili och tobogan. En gång slängde hon in finska för att variera lite, och det var ju lite kul, men inte blev det lättare att förstå för det. Voi voi.

Höstväder så här i hösttider?

Ny vecka runt hörnet. Oktober nu, men fortfarande känns höstvädret långt borta. Det var lite svalt imorse, men när jag och D tog Shooter på en köpa-söndags-pizza-promenad för ett par timmar sen vart jag varm i bara linne. Jag saknar kalla, frostiga höstdagar. Förra året hade vi ett par stycken, men inte var det många, innan det blev vinter. Hoppas på mer höstkänsla det här året, men tålamodet tryter. Jag är less på värmen.

Den här veckan gruvar jag mig för en redovisning på tisdag men ser fram emot svenskmiddag på torsdagskväll. Det blir utbytesgänget samt förhoppningsvis två svenska tjejer som faktiskt bor här i Pocatello på heltid. Ska bli skoj.

Ring ring....

Satt i två timmar imorse och väntade i städat hus med webkameran redo för skypesamtal med nästan hela familjen samlad. Stannade hemma när resten for iväg för att titta på paraden. Såg fram emot att få se barnen, visa upp vårt hus och framför allt få prata i lugn och ro eftersom det alltid annars blir så stressat eftersom de alltid ringer när jag är på väg till jobbet eller på kontoret eller nåt annat.
Nu skulle vi ha tid och prata ordentligt och D var hemma och såg fram emot att prata med pappa och så ringde dom inte. Och jag kan inte ringa upp från mobil och skype vägrade ta emot min internetbetalning när jag skulle fylla på saldot….så jag kunde bara vänta. Och nu skiter jag i det här. Kalla mig barnslig, men nu har jag helt tappat lusten. Dessutom måste jag fara iväg till datasalen och skriva en uppsats.