Vissa sorters människor (och ja jag älskar att dela in människor i sorter, man skulle kanske kunna kalla det att döma men jag föredrar termen ’socialt ordningssinne’) har jag bara inget tålamod med. En sån kategori är de som pratar tyst, liksom lågmält försiktigt som om de är osäkra på exakt allt det säger. Pratar de dessutom långsamt är det totalt kört.
Jag har måstat samarbeta en del på sistone med en tjej som låter som hon leker viskleken men inte uppfattade vad personen innan sa. Jag tyckte hon var störig från sekund ett men insåg ändå att det kanske berodde på hennes tonläge (vilket hon eventuellt inte kan rå för, fast jag tror nog vist hon kan det) och tänkte att jag skulle försöka ha överseende med det och fokusera på insidan.
Det var jättesvårt och jag lyckades inte.
Men så bevisade hon igår att hon faktiskt är störig på riktigt, alltså inte bara tyst utan även okunnig och dålig på att genomföra det hon (trots att man knappt hör det) säger att hon ska göra.
Så det var ju bra, på sitt sätt. Nu behöver jag inte känna mig kluven utan kan störa mig på henne helhjärtat.
No comments:
Post a Comment