Hört i fiket

Gick och köpte en kaffe i fiket på campus imorse. Går man strategiskt sådär fem över åtta så har som regel alla studenter redan hunnit få sitt koffein och satt sig i bänkarna. Så slipper man köa.

I fiket jobbar antingen en pytteliten kinesisk dam som heter Xin och blir glad när man beställer en americano "som vuxna dricker" istället för "nån godissmakande latte eller såna där monsterdrickor" som kidsen pimplar.
Eller så jobbar tjejen som var där imorse. Hon är ung och student och idag så var tjejen före mig i kön där för att fråga henne om hon skulle kunna tänka sig att bli hennes tutor, alltså typ läxhjälp.

Baristabruden: Jaha och vad vill du dricka idag då?
Kötjejen: Mja alltså jag är här för att fråga ifall du skulle kunna tänka dig att hjälpa mig med biologin.... alltså, bli min tutor. Jag betalar såklart!
Baristabruden; Eh... jaha, men oj. Är du säker på det? Jag fick D på senaste provet....
Kötjejen: aha... ahmen det är lugnt. Jag behöver verkligen hjälp.
Baristabruden: jo.... jag också.
Kötjejen :....
Baristabruden:...jamen sätt dig ner och vänta så får vi prata om det här... (vänd till mig) och du då? vill du ha kaffe åtminstonde?

 

Ni vet när man vill klaga utan att få råd och tips på hur man ska göra för att förbättra situationen. För att situationen antingen inte går att fixa eller för att man inte ids eller vill... eller för att skitsamma, jag vill ju bara får klaga ju. Då är det skitstörigt när ens samtalspartner får för sig att hen är just det, en samtalspartner, och inte bara ett stumt bollplank för ens klagosång.

Tycker jag.

Så igår sa jag det till min samtalspartner (Dylan) när han kom med ovälkomna förslag på hur bäst lösa konflikter in the wörkplejs.
Jaba, men du, bara för att andra människor sprider negativ energi på kontoret behöver jag ju inte svara med samma mynt. Ingenting blir ju bättre för att jag också surpuppar och bitchar. Nehej du istället försöker jag lösa de här små besvärliga interaktionerna med vänlighet och förståelse.
Och så tar jag hem den negativa energin till dig istället, bra va? 

Flyttat ut men inte in

12 år. 3 länder. Aldrig mer än två år i samma bostad.
Det är jävligt drygt att flytta.
Men ändå.
Värt det.
Lite vemodigt att tömma huset. Det var kortvarigt som vanligt, men ändå hann vi få fina minnen.
Sommarkvällar på altanen.
Julgranen i burspråket.
Louisas första hem.
Nu huserar vi i svärfars källare medan vi försöker lista ut vad vi ska göra härnäst.
Inte köpa ett nytt hus iallafall. Inte på länge.
Jag är sugen på lägenhet, alternativt radhus.
Bo mindre och enklare.

Men det är ju gott med kaffe

Bah… kan ungen vända rätt dygnet nångång eller?
Jag vet att det bara gått tre nätter och att jag välle måste ha lite tålamod. Men det är lättare sagt än gjort när man måste jobba och flyttpacka mitt i hennes jetlaggande.  

Travel hack

Hörde medresenärer klaga igår.

Typ "asså fatta ba va dryyyygt, jag måste sitta på Heathrow i 6 timmar"
Och "ahmen shit, ja jag har 10 timmar nu till Amsterdam.. fan vad långtråkigt"

Jag hörde "i 6 hela timmar kan jag läsa en bok, gå på toa, äta, eller vad fasen jag vill... en liten minisemester"
Och "under min långflygning kan jag välja att se film, läsa, sova, precis när och hur jag känner för det... frihet på hög höjd, med andra ord"

Att resa med bäbis ändrar ens perspektiv på saker något.

what's shakin på Konsum

Vi sov som tonåringar till elva på morgonen!
Eller ja, inte oavbrutet. Louisa vaknade för att jävlas (eller eventuellt för att hon var hungrig och jetlaggad) och jag vaknade för att hon gjorde det.
Men mormor tog nattpasset och idag var hon vaken till vanliga läggningstiden (både Lo och mormor haha) och sover förhoppningsvis gott inatt.

Idag har vi varit på Konsum och bara hängt i Holmsund.
Imorgon ska vi in på stan och se på alla nybyggen.
Det är gött att vara hemma.

Dora - det blir lite mindre utforskning nu

Vi hämtade Dora hos veterinären imorse. Nu är hon avkload.
Klöslös.
No more klor.
Det är ingenting jag förespråkar eller nånsin trodde jag skulle utsätta en katt för.
Men det var tvunget.

Att hon river sönder våra möbler kan jag ju stå ut med. Även om det är sjukt störande.
Men nu när vi ska flytta ut och runt och Dora kommer att spendera lite tid hos farmor Dana och hennes fina soffor... så minns vi ju dom där tusen dollarna hon kostade oss för två år sen då vi var hus och hundvakter åt Shellie och Dora slet hennes läderfotöljer i trasor.

Det var inte billigt att avkloa henne.
Men billigare än alternativet.
Ändå tog det verkligen emot och jag tycker så synd om henne nu när hon haltar omkring på sina ömma tassar och piper ynkligt när vi ger henne smärtstillande.
Stackarn.