Ni vet när man vill klaga utan att få råd och tips på hur man ska göra för att förbättra situationen. För att situationen antingen inte går att fixa eller för att man inte ids eller vill... eller för att skitsamma, jag vill ju bara får klaga ju. Då är det skitstörigt när ens samtalspartner får för sig att hen är just det, en samtalspartner, och inte bara ett stumt bollplank för ens klagosång.

Tycker jag.

Så igår sa jag det till min samtalspartner (Dylan) när han kom med ovälkomna förslag på hur bäst lösa konflikter in the wörkplejs.
Jaba, men du, bara för att andra människor sprider negativ energi på kontoret behöver jag ju inte svara med samma mynt. Ingenting blir ju bättre för att jag också surpuppar och bitchar. Nehej du istället försöker jag lösa de här små besvärliga interaktionerna med vänlighet och förståelse.
Och så tar jag hem den negativa energin till dig istället, bra va?