Haha

Forbilda, ombilda, omskola, omvägar

Nu när jag sagt till chefen och kollegorna och de flesta studenter jag har att göra med att jag drar efter terminens slut och vi tagit ner alla tavlor från väggarna och jag börjat packa ner sommarkläder i stora plastlådor, så känns det på riktigt och det känns bra.
Att sluta jobbet utan att ha ett annat jobb, det känns inte fullt lika bra, men ändå rätt. Ändå som att det gör inget, det löser sig.
Det får lösa sig.
Jag är inte utan lite oro i maggropen, men tanken på att stanna här, bo kvar här… gör att alla andra alternativ vinner som en schäfer över en chihuahua.

Vi har bott här i tre år nu. Det mer än räcker. Nu är det nog och dags att se nåt nytt, göra något nytt, och slippa alla hjärntvättade mormoner och kyrkans otroligt skrämmande makt över hela detta skitsamhälle. Typ.

Chefen blev för övrigt inte glad, precis som väntat, men ändå tacksam att jag gav henne så pass mycket förvarning. Jag hade ju kunnat säga till två veckor innan och ba 'ahmen tja, jag drar nurå..' men nu har hon ju ändå typ två månader på sig att lösa det här. Jag var lite, lite rädd att hon skulle dra in min konferensresa till Boise, vi far nu i eftermiddag, med motviveringen att vaför ska hon betala för att fortbilda mig nu när jag ändå bara ska ta mina nya fina kunskaper med mig och dra? Men om hon ens tänkte den tanken så sa hon då iallafall ingenting, och nu far jag till Boise.
Hepp hepp.

Gjort!

Iiihh. nu har jag sagt upp mig. Eller sagt att jag ska sluta iallafall, efter terminsslut.
Det blir nog bra till slut med allting, hoppas jag.
Hoppas hoppas.

Anledningar att jag inte bloggar fullt lika frekvent längre

Den första och största orsaken är att jag av nån anledning (virus, trojanska hästar, vem vet?) inte kan komma åt bloggen från min laptop hemma längre. På jobbet har jag inte svenskt tangentbord och (ja, jag vet att jag kan ställa om det men det tar emot eftersom jag misstänker att det inte skulle vara helt bra för min arbetsmoral) dessutom kommer mitt jobb inte vara mitt jobb så himla länge till

Vilket leder till anledning nummero duo. Vi ska flytta och jag ska sluta mitt jobb och även om det varit i planeringstaget ett tag så har det inte varit/är inte riktigt ännu helt officiellt och även om jag ju vet att risken att min chef skulle få nys på den här bloggen OCH  idas copypejsta in texten i Google Translate eller Bablefish eller liknande OCH dessutom sen lyckas fatta vinken… är ungefär lika stor som att jag ska få ett nytt råbra jobb serverat på silverfat inom en snar framtid, så har jag liksom inte vågat prata om såna viktiga saker förrän det liksom varit officiellt.

Och då kan jag ju lika gärna dra anledning nummer tre av bara faren.  Jag vet ju inte exakt vilka som läser här, jag vet att det inte är många, men att det är några… och det finns helt enkelt saker som jag inte vill att alla ska veta. Såklart, jag menar så är det ju för alla, herregud annars skulle vi väl ha glasväggar och gå nakna för jämnan allihop… Men på senare tid har dessa saker tagit lite mer av min tid och tankeverksamhet än sånt som jag annars gärna slänger upp på bloggen.

Såatte, det var det. Men mest är det nummer 1, faktskt. Jävla dator.
Annars kan jag ju meddela att jag tog ledigt måndag och vi fick en tredagarshelg i Buhl och umgicks lite extra med pappsen min och D’s farmor. Vi shoppade och åt glass och turistade och såg amerikansk fotboll och så igår följde vi med i potatistruckarna och var med om både på- och avlastning.
Tur att man inte blev bonde, var slutsatsen av den senare upplevelsen. 

Okej, hej då tills nästa gång.