Anledningar att jag inte bloggar fullt lika frekvent längre

Den första och största orsaken är att jag av nån anledning (virus, trojanska hästar, vem vet?) inte kan komma åt bloggen från min laptop hemma längre. På jobbet har jag inte svenskt tangentbord och (ja, jag vet att jag kan ställa om det men det tar emot eftersom jag misstänker att det inte skulle vara helt bra för min arbetsmoral) dessutom kommer mitt jobb inte vara mitt jobb så himla länge till

Vilket leder till anledning nummero duo. Vi ska flytta och jag ska sluta mitt jobb och även om det varit i planeringstaget ett tag så har det inte varit/är inte riktigt ännu helt officiellt och även om jag ju vet att risken att min chef skulle få nys på den här bloggen OCH  idas copypejsta in texten i Google Translate eller Bablefish eller liknande OCH dessutom sen lyckas fatta vinken… är ungefär lika stor som att jag ska få ett nytt råbra jobb serverat på silverfat inom en snar framtid, så har jag liksom inte vågat prata om såna viktiga saker förrän det liksom varit officiellt.

Och då kan jag ju lika gärna dra anledning nummer tre av bara faren.  Jag vet ju inte exakt vilka som läser här, jag vet att det inte är många, men att det är några… och det finns helt enkelt saker som jag inte vill att alla ska veta. Såklart, jag menar så är det ju för alla, herregud annars skulle vi väl ha glasväggar och gå nakna för jämnan allihop… Men på senare tid har dessa saker tagit lite mer av min tid och tankeverksamhet än sånt som jag annars gärna slänger upp på bloggen.

Såatte, det var det. Men mest är det nummer 1, faktskt. Jävla dator.
Annars kan jag ju meddela att jag tog ledigt måndag och vi fick en tredagarshelg i Buhl och umgicks lite extra med pappsen min och D’s farmor. Vi shoppade och åt glass och turistade och såg amerikansk fotboll och så igår följde vi med i potatistruckarna och var med om både på- och avlastning.
Tur att man inte blev bonde, var slutsatsen av den senare upplevelsen. 

Okej, hej då tills nästa gång.