Börjar känna av slutet-på-terminen-hetsen. I april, ja jag vet. Terminen är så löjligt kort. Ska väl inte klaga egentligen, men att vara klar första veckan i maj… det känns lite väl tidigt. Har två maffiga uppsatser och två slutprov kvar och det är väl framför allt uppsatserna som regnar på min veranda just nu. Längtar på ett sätt tills det är över (såklart) men samtidigt inte, för när skolan är slut, då far D till Reno och sen blir jag gräsänka till augusti.
Hörde ett rykte i helgen om att Mark eventuellt ska stanna i Pocatello och jobba i sommar. Mark och Lindy är paret som bor vägg i vägg med oss och de kommer båda från en liten håla typ 10 mil härifrån. Eftersom de alltid far hem på lov och de flesta helger räknade jag med att de skulle pysa över sommaren också, men det är alltså inte säkert.
Jag tycker inte om att sova ensam i hus. Att sova ensam i sängen har jag inget problem med, ensam i en lägenhet är också helt okej. Men i ett fristående hus vill jag helst ha någon annan att skylla alla knarriga, spolande, susande och dunkande ljud på. Så jag hoppas Mark stannar.
Nate ska vara i Sverige hela sommaren och med D i Reno blir det tomma gatan här på kvarteret. Chris kommer väl vara här, men jag vet inte med honom längre, ska inte ens säga att han kommer vara här. Som han håller på skulle det inte förvåna mig om han får njuta av sommarsolen genom galler. Det förvånar mig snarare att han inte redan sitter inne.
I söndags fick hans flickvän låna smink av mig innan jag skjutsade hem henne och hennes blåtira. Och nej, jag tror inte han slagit henne, men hans övervakare skulle liksom inte ens fråga. Jag frågar ibland, men vill egentligen inte höra alla historier. Man tröttnar. Samma sak hela tiden. Det lät bra förut. Men det låter tomt nu.
No comments:
Post a Comment