Har ni nånsin chattat eller messat med en människa för första gången (fast ni känt personen i fråga ett längre tag) och blivit helt paffa över hur de uttrycker sig i skrift? Det är märkligt, vissa kan inte skriva en rad utan smileys och fyra utropstecken. Andra beter sig som att bokstäverna kostar en tusing styck och besvarar frågor endast med ja, nej och kanske. Jag hatar att skriva ett långt och genomtänkt mess bara för att få ”ok” till svar.
Här i staterna (jävla skit, Japan gjorde precis mål mot Danmark) har ”texting”, alltså sms exploderat de senaste två åren. Tidigare hade de flesta mobiloperatörerna inte med texting i sina hopsatta rabattpaket och det var därför så pass dyrt att typ ingen gjorde det, istället lämnade folk röstmeddelanden stup i kvarten. Men nu textas det och de flesta har telefoner med hela små tangentbord och textar så fingrarna glöder.
Vad jag personligen har svårt med när det gäller sms här är slangen… vet inte riktigt varför men får jag ett meddelande som säger ”what r u guys up 2 2nite?” eller ”plans 4 l8r?” så svarar jag ändå ”nothing special what are you doing?” eller ”no, not really what about you?” jag känner mig som gangster-wannabe om jag så mycket som försöker mig på att skriva r istället för are.
Jag har pluggat extremt lite (typ skummat häftet) teori för mitt körkortsprov, men har ända tänk fara och skriva det idag. Det kostar 3 dollar att göra teorin och man får göra om det så många gånger man vill. Så jag tänkte prova en gång först och kuggar jag så får jag väl ta och plugga innan jag gör om det.
Kom igen nu Danmark!
Åh, jag håller med. Aldrig att jag skulle använt engelsk slang i mina sms, det kändes alldeles för gangsta! I sverige har jag svårt med de som skriver e istället för är och oxå. Det är så fuuuult! Hoppas du fick en trevlig midsommar!
ReplyDeletemen jag veeeet, bara stockholmare kan komma undan med att skriva e istället för är och det är bara för att
ReplyDeletea)de faktiskt pratar så och
b) de är redan störiga ändå