Första gången jag smakade brysselkål, jag var kanske 12, typ, så tyckte jag att det smakade varmt hö och var den i särklass äckligaste grönsak jag nånsin ätit. Sen dess har jag vidhållit att brysselkål är en av väldigt få grönsaker som jag helt enkelt vägrar äta och skulle skicka rakt i komposten utan omväg om jag skulle råka hitta en påse i kylskåpet.
Men så i somras var i på ett knytkalas hon ett tvättäkta hippiepar. Typ all mat var vegansk, organisk, giftfri och samvetsmärkt. Bland annat fick jag prova vegansk mandelsushi som var sjukt god och hemmagjord sojaglass, även den supersmaskig. Värdparet hade gjort en stor lergryta med ungsbakade grönheter, och där ibland brysselkål. Så jag provade igen, för det både luktade och såg gott ut och jag ville inte vara oartig. Och skapare vad gott det var, förstår inte hur brysselkålen jag smakade i min ungdom kunde smakat så ruttet (minns förstås inte var jag åt den).
Så ikväll har jag precis avnjutit en av mina absoluta favoriträtter när det gäller enkel, billig vardagsmat. Brysselkål, rödlök, oliver och valfri rotsak (idag blev det pumpa och morot) ungsbakat i olivolja, salt, peppar och persilja. Det tar nästan en timme i ugn, men å andra sidan kräver det ingen annan ansträngning än lite hackande i början och lite omrörande under tiden.
Och pumporna är hemmaodlade av Dylans farmor. Resten av grönsakerna är köpta på Wal-Mart och förmodligen odlade i ett laboratorium i yttre rymden för 10 år sen. Men man får vara glad för det lilla.
No comments:
Post a Comment