Dricks, kinamat och viagramail

Så, dags för en lite längre, eller i alla fall mer utförlig uppdatering. Sedan i lördags betalar jag och D alltså hyra för en liten vindslya på 7th street i Coeur d’Alene. Och sedan i söndags bor vi här också. Hyresvärden har lovat att fixa en kokplatta till vårt icke-kök, samt att fixa heltäckningsmattan i sovrummet eftersom den på vissa ställen inte existerar utan istället blottar spånplattor som ger otäcka stickor i bara fötter. Men annars så, är jag nöjd. Igår medan jag jobbade fixade Dylan i ordning hyllor, hängde upp bilder och packade upp det mesta. Det är som sagt litet, men mysigt och läget är underbart…gångavstånd ner till stan, till 4th street som är bar och restauranggatan, till sjön och stranden, ja till det mesta faktiskt. Imorse sprang vi ett varv runt Tub’s Hill i solskenet, härligt.

Och så var det jobbet ja. Jag jobbade 14-20 igår och den största skillnaden med att vara servitris här är ju att utan kunder ingen lön. Jag kom in efter lunchrushen och vi hade typ inga middagsgäster så med $4 i timmen och $5 i dricks blev det ingen hummermiddag igår. Men å andra sidan är det ju bra med lugna dagar att lära sig hitta och hur allt funkar och andra dagar lär det ju (förhoppningsvis) bli desto mer, båda att göra och att stoppa i fickan.

Jaha, och idag är det Dylans mammas födelsedag och vi har varit ut till Rathdrum och firat med kinamat och tårta.
Mammas födelsedag till ära har någon, människa eller märkligt datavirus förtäljer inte historien, hackat Dylans mailkonto och skickat alla på hans kontaktlista ett mail med en link till något slags Viagraliknande piller. Helt otroligt vilken respons stackars Dylan fått på detta mail som han alltså inte alls skickade iväg själv. Min mamma skrev konfunderat tillbaka”jag förstår inte, varför vill du att jag tittar på det här?” hans moster förbannade djävulen och alla hans kusiner för att Dylan börjat langa droger, de flesta av hans killkompisar trodde han var seriös och hittat nåt dunderpiller som verkligen funkade och ja…ett trettiotal rätt roliga mail har han fått tillbaka. Helt kul är det kanske inte att det även gått ut till hans gamla lärare, handledare, arbetsgivare osv. Men å andra sidan får kanske killen som aldrig någonsin provat klicka på ”Logga ut” skylla sig själv?