Min favvolärare från förra terminen (han som kan 35 språk och förvandlar föreläsningar till berättarstunder av högsta underhållningsgrad) bad mig om en tjänst. Han ville att jag skulle göra ett gästspel i hans fonetikklass och läsa upp en radda svenska ord, som de stackars amerikanska studenterna sen alltså skulle försöka ljuda ut och skriva ner i fonetiska tecken.
–Självklart, sa jag.
Så det gjorde jag idag.
Väckarklocka var svårt, det fick jag upprepa säkert femton gånger.
Dom kunde för sina liv inte höra skillnad på fat och fart.
Var så god (hade jag fått strikta order om att inte uttala överdrivet tydligt utan säga det så som jag gör i vanliga fall…) trodde dom var en harkling, tills jag fortsatte att säga det om och om igen.
Jag översatte alla orden också, bara för att dom ville det, för skojs skull. Men när jag till nyckfull kom jag inte på nån bra engelsk översättning….ville säga ”jamen det betyder ju typ full i fan” men det förstod dom ju som inte heller….
När jag kom hem hade matpaketet D beställde från internet för flera veckor sen äntligen kommit.
Glögg och hushållsost. Levererat till dörren.
Dyrt var det. Men värt.
(Jag ska naturligtvis spara glöggen till advent. Herrgud, man har väl moral liksom)
No comments:
Post a Comment