Och vissa ord... tja, stör jag mig på.
Ett tag kunde ingen lägga upp en bild, verkade det som, fika med en kompis, i huvudtaget nämna en människa (av kvinnligt kön eller av ringa ålder) utan att de var de "finaste".
Stör. Varför? Ingen aning. Men solklart stör likafullt.
Dom finaste var på svenska. Min amerikanska vänskapskrets var istället så jävla "blessed". Alla. Hela tiden. För alla och inga som helst orsaker. So very blessed. So very störigt.
Lika störigt är folk som skickar böner, prayers (inte bond- eller kidneybönor, fast det vore säkert mer uppskattat och garanterat mer användbart) på Facebook. Lovar att dom ber för dig och mig och din bekantas moster. Stör om jag vet att dom inte alls ber. Nånsin.
Nu är det "adulting". Vuxen som verb. Det var lite spexigt tokroligt dom första tio femton gångerna jag såg det. Nu är det överallt hela tiden och har blivit ett stör mest för att jag ser folk använda det jämt, om grejer som väl inte alls är speciellt vuxna eller speciellt speciella i huvud taget.
Stör.
Ja. Det är inte lätt. Ibland är det nästan lite jobbigt att vara så dömande. Men bara nästan.
No comments:
Post a Comment