Nu far mamma hem.
Inte prick nu, men typ. Vi sa hejdå imorse.
Hon har blivit Lodjurets bästa kompis, min krycka och stöttepelare och jag vet inte hur vi ska klara oss utan henne. Men jag vet ju också att vi måste det. Har man kryckor för länge förtvinar benen och man glömmer hur man går på egen hand. Så vi får tacka för all hjälp, helt ovärderlig.
Och vi får försöka luta oss mot varandra istället.
Tur att jag har ett stadigt barn.
Inte prick nu, men typ. Vi sa hejdå imorse.
Hon har blivit Lodjurets bästa kompis, min krycka och stöttepelare och jag vet inte hur vi ska klara oss utan henne. Men jag vet ju också att vi måste det. Har man kryckor för länge förtvinar benen och man glömmer hur man går på egen hand. Så vi får tacka för all hjälp, helt ovärderlig.
Och vi får försöka luta oss mot varandra istället.
Tur att jag har ett stadigt barn.
No comments:
Post a Comment