God forts...

Vi hade en trevlig julafton och juldag. Och det var ju tur för idag städade dom ut julen och tog ner granen.

God Jul då

Vi kör ut till Wallace ikväll och firar halva julen där med min svägerskas svägringar.
Asså Dylans syrras mans familj. Känns skönt att slippa vara i fokus och mitt i hetsen. Jag och Dylan har bokat hotelrum så vi har dels tillgång till pool att slänga ungen i och dels slipper sova kors och tvärs och skavfötters med hela släkten.

Naturligvis skulle vi ändå aldrig sova skavfötters, jag vet inte ens om det finns nåt ord på engelska för det fenomenet....

Det kommer bli stökigt och bökigt men säkert trevligt ändå. Och sen på juldagen, efter frukost nån gång, så kör vi tillbaka och så blir det julmiddag hos mormor Diane. Sen på tisdag, tror jag det blir, far vi (bara vi tre) till Bozeman, Montana och hälsar på Dylans bästa polare och hans fru och kids.
En liten minisemester som jag verkligen ser fram emot.

Och sen, efter julhelgernas stök och bök, så ska vi på allvar söka lägenhet och flytta ut från källaren. Det har inte alls varit jättehemskt, men jag håller på att få psykbryt av att bo där.
Inte nog, det fick jag för lägesen, men psykbryt.
Ena jobbet jag sökte fick jag inte. Det andra vet jag ingenting om ännu.
Vi får se.
Drömmen om Sverige lever kvar, men vi kan inte sitta och vänta i källaren längre.
Det håller inte.

Först jul. Sen flytt. 

måndag

Typ alla på jobbet är nån nivå av sjuk.
Louisa har tänder som håller på att bryta genom skinnet och det tycker hon är så kul att hon är uppe och skriker hela nätterna...
Jag har ont i halsen men dels har jag deadlines som skiter fullständigt i hur jag mår och dels är det fan lugnare att vara på jobbet än hemma med dregglo (det får pappa ta hand om idag) så jag är här ändå.
Sen hörde jag nåt rykte om att det är jul snart, men det kan ju inte stämma.
Vem har tid med sånt?

Lucia

Instagram är fullt av lussekatter och luciafirande. Men jag är inte ens jätteavundsjuk för igår var vi på adventsfika hos Ingo och åt världens godaste saffranslängd, smaksatt med mandelmassa, pärlsocker och hemlängtan.
Louisa åt noga upp varje smula, men var ännu mer förtjust i pepparkakor.
Bahaa!! skrek hon nöjt och kollade på oss som att "fattar ni hur gott det här är, varför äter vi inte det här varje dag?"
Och det är ju en bra fråga.

Bevis på att knodden är min

Hon ser ju inget ut som mig, avkomman. Men.
Hon är kittlig.
Hon har lilltår som är oproportionerligt små.
Hon tycker om äpplen.
Nu när det blivit kallt och torrt vinterväder har hon, och jag, köldeksem på insidan av knäna.
Det var väl typ det.
Alltid något.