God Jul då

Vi kör ut till Wallace ikväll och firar halva julen där med min svägerskas svägringar.
Asså Dylans syrras mans familj. Känns skönt att slippa vara i fokus och mitt i hetsen. Jag och Dylan har bokat hotelrum så vi har dels tillgång till pool att slänga ungen i och dels slipper sova kors och tvärs och skavfötters med hela släkten.

Naturligvis skulle vi ändå aldrig sova skavfötters, jag vet inte ens om det finns nåt ord på engelska för det fenomenet....

Det kommer bli stökigt och bökigt men säkert trevligt ändå. Och sen på juldagen, efter frukost nån gång, så kör vi tillbaka och så blir det julmiddag hos mormor Diane. Sen på tisdag, tror jag det blir, far vi (bara vi tre) till Bozeman, Montana och hälsar på Dylans bästa polare och hans fru och kids.
En liten minisemester som jag verkligen ser fram emot.

Och sen, efter julhelgernas stök och bök, så ska vi på allvar söka lägenhet och flytta ut från källaren. Det har inte alls varit jättehemskt, men jag håller på att få psykbryt av att bo där.
Inte nog, det fick jag för lägesen, men psykbryt.
Ena jobbet jag sökte fick jag inte. Det andra vet jag ingenting om ännu.
Vi får se.
Drömmen om Sverige lever kvar, men vi kan inte sitta och vänta i källaren längre.
Det håller inte.

Först jul. Sen flytt.