Man får skylla sig själv

Tredje boken i Stieg Larssons serie om Lisbeth Salander heter The Girl who Kicked the Hornet's Nest på engelska. Uttrycket betyder typ att sparkar man på ett getingbo så får man nästan förvänta sig att bli stucken.
Skyll dig själv, som vi säger auf Swedish.

En Hornet är heller ingen vanlig geting, utan en bålgeting. Dom är extra stora och extra jävliga. Det visste jag inte förrän jag blev stucken av en igår. Man lär sig nåt nytt varje dag, säger dom ju. Jag hade Louisa i famnen och gick ner på knä på golvet för att kolla hennes blöja. Kände direkt att det stack lite på knät, men trodde det var en av alla miljoners synålar som Dylans mamma strösslar omkring sig, och fortsatte lugnt lägga ner ungen. Sekunden senare kändes det som att jag doppat knät i frätande syra och helvetets alla eldar samtidigt. Vid det laget hade jag hunnit släppa ner barnet, annars hade hon åkt i backen med en smäll.

Det gjorde väldigt ont. Jag blev lite yr. For till jobbet och fick nån slags försenad reaktion (som ju även kunde ha lite med jetlaggen att göra) men det fanns ett första hjälpen kit i kopieringsrummet och kunniga kollegor som visste vad man skulle göra. Så alles ist gut och idag är det bara lite rött på knät. Och jag är glad att jag inte la Louisa mitt på bålgetingen, det hade varit obra.
Och jag kan ju förstå att han stack, stackarn vart ju mosad.

Att det är en sisådär reseupplevelse att sitta sammanlagt 16 timmar på flygplan med en ettåring med diarre, det säger väl sig självt. Men skulle jag få välja mellan att resa med barn och att ta hand om jetlaggen efteråt, då skulle jag ta resan. Det är nåt så inihelvetes jobbigt att inte få sova när man är dödstrött och måsta ta hand om en unge som vill ”keka” och gå till ”packeeen” klockan tre på natten.
Tänk om man var tvungen att sätta småbarn i karantän en vecka efter en lång resa.... det vore ju råbra.