Mitt nyårslöfte för i år var ju nu alltså att lära mig simma crawl. Bröstsimmet sitter ju i ryggmärgen (bröstmärgen?) men att crawla vet jag inte ens om Leppe försökte lära oss?
Som jag minns det så var bröstsim absolut nödvändigt, herregud annars kunde man ju drunkna. Crawl däremot, var mest för att stajla eller om man nu eventuellt faktiskt tränade och tävlade i simning. Men det var det ju ingen som gjorde, utom Adam förstås… skåningen som kom ny i klassen nån gång i mellanstadiet men försvann igen innan han hann lämna några bestående spår efter sig.
Nåväl, att crawla var det. I USA finns det inget mittemellan. Inget lagom. Ingen mellanmjölk. Inget ”jomen jag är väl hyfsad..?” Antingen kan man och är skitbra eller så har man inte brytt sig om att lära sig och kan inte. Min chef, tillexempel, kan inte simma. I huvudtaget. Jag trodde hon skämtade när hon sa det. Nån kommunal simskola kan de se sig i den stjärnbeströdda flaggan efter… jänkarna.
Men alltså, till poängen. Jag försöker simma en gång i veckan, eller i alla fall varannan, och alla andra som plöjer längder i universitetets bassäng i ottan, dom crawlar. Så jag tänkte att jag skulle lära mig.
Det går sådär. Senast var det en gubbe som sa, lite lagom tröstande och nedlåtande,
”jag tycker att du är duktig som försöker. Du ska se att du lär dig så småningom”
Han var typ 186 år gammal och efter den kommentaren drog han i väg i värsta Baywatchstil och jag tog ett fast tag i min simplatta och bensparkade iväg.
Jo men jag minns att vi fick öva crawl med leppe men de som inte fixade andningen var det hejdå med! Typ jag. Eller så slutade jag simma med sandviks IK på grund av det och det omöjliga fjärilssimmet. På mitt jobb är det flera som går crawlkurser på det lokala badhuset, det kanske finns såna i staterna också? Simfötter ska man tydligen också ha, kanske kan vara nåt?
ReplyDeleteJag minns när jag simmade i London och en äcklig gubbe berömde mitt bröstsim samt stirrade på området nedanför hakan, dit gick jag inte tillbaka!