Idag var en såndär vårdag då solen bara tokskiner och alla vettiga människor, eller i alla fall de som är uppvuxna på platser med begränsad tillgång till solsken och varmt väder, känner sig som skurkar och banditer så snart de befinner sig inomhus. Så därför bestämde jag mig för att ta med min engelska som andra språk-klass ut i solskenet och ner på gräsmatan.
Fredagseftermiddag och allt, det tyckte jag att de (och jag själv) var värda.
Fransosen var med på noterna, tjejen från Nepal likaså, de sparkade av sig skorna och satte sig bekvämt med korslagda ben i grönskan.
Men alltså, jag fick en väldigt bestämd känsla av att det inte är såvärst praxis att läraren tar med studenterna ut i gräset i Saudiarabien och Thailand…. De sa ingenting, det är de alldelens för artiga för. Och de satte sig (ytterst tveksamt och försiktigt) till slut ner på ändan.
Och vi genomförde lektionen utan problem och så.
Men som sagt, en stark känsla av att det här var de inte riktigt vana vid… Såna som kan ta solen för given.
Fredagseftermiddag och allt, det tyckte jag att de (och jag själv) var värda.
Fransosen var med på noterna, tjejen från Nepal likaså, de sparkade av sig skorna och satte sig bekvämt med korslagda ben i grönskan.
Men alltså, jag fick en väldigt bestämd känsla av att det inte är såvärst praxis att läraren tar med studenterna ut i gräset i Saudiarabien och Thailand…. De sa ingenting, det är de alldelens för artiga för. Och de satte sig (ytterst tveksamt och försiktigt) till slut ner på ändan.
Och vi genomförde lektionen utan problem och så.
Men som sagt, en stark känsla av att det här var de inte riktigt vana vid… Såna som kan ta solen för given.
No comments:
Post a Comment