Fri att vara bög eller fri att vara homofob

Igår var det ju som bekant den där enda dagen på året då jag kan tycka att det i alla fall är lite okej att amerikaner springer runt i kläder och huvudbonader med sin flagga på.

Fourth of July.
Independence Day.
Patriotismens högtidsdag.

Vi firade precis som förra året med att först svettas sönder och samman i stadens parad. Jag har aldrig sett paraden, men gått i den två år i rad nu. Hade inte alls tänkt vara med i år, men så blev HBT föreningen jag är stödmedlem i erbjuden att vara med och behövde folk som inte vara rädda att faktiskt visa att de stödjer HBT-rättigheter, vilket ju känns självklart men det här är inskränkta Idaho vi pratar om och att staden faktiskt bjöd in dom är rätt stort och så vidare och ja.... jag och Dylan bestämde oss för att vara med och gå. Dom flesta åskådarna applåderade när vi gick förbi, vissa mer entusiastiskt än andra, vissa var helt lyriska. Och sen var det några få som snörpte på munnen och visade tummen ner. Vilket vi bemötte med ett leende och två tummar upp.
The Supreme Court bestämde ju förra veckan att homosexuella nu har rätt att gifta sig i alla delstater och att alla delstater måste betrakta deras äktenskap som giltiga, oavsett var de gift sig. Men, i Idaho kan man fortfarande få sparken, bli vräkt från sin bostad, nekad jobb, etc. bara för att man är, eller ens att nån misstänker att man kanske eventuellt kunde vara, gay.

Sjukt. Så igår firade amerikaner i Idaho sin frihet, medan många samtidigt inte tycker att den friheten betyder samma frihet för alla.