Språkpolisen slår på egen trumma

Jag (efter att ha levererat den konstruktiva kritik som jag ju faktiskt får betalt för att leverera): men annars ser det helt okej ut, jag tycker till exempel att du fick till stycket med de strategiska målen jättebra!

Kvinnan (i vars jobb det ingår att skriva som jag tycker): mmm... det var ju du som skrev det, det är taget direkt från ditt mejl.

Ah, just det. Men det ser väldigt bra ut iallafall. 

Morgonstund

Dylan: sportdryck

Jag: kaffe och kex som stått framme över natten

Louisa: kattmat (tills mamma kom och ryckte bort skålen förstörde det roliga) sen gröt

Vad åt ni till frukost då?

Swenglish

Dylan smygkan ju ganska mycket svenska. Det vet dom flesta svenskar som umgåtts med honom en del. Han vägrar visserligen säga flaska, men hänger nästan alltid med i samtalen (även om han är rätt lätt att finta bort... hehe).
Nu pratar jag ju svenska med Lodjuret och det har gjort att andelen svenska i vårt hem har ökat med tusen procent senaste året.
Så även om han redan kunde rätt mycket så fastnar det mer hela tiden. Och det är så himla kul att höra honom med Louisa ibland, han kan säga helt hysteriska grejer.
Tycker jag alltså.
Varsågoda för smakprov, men det är mycket bättre lajv.

-We have to take a duscha, du är smutsig. Jättesmutsig tackar jag!

-Careful, careful.... (när hon klättrar på flyttkartonger) do måsta vara försheeetig!

-Men, vad gjoar do? Gjoar do en mess?
-Kom! We ska bita blohja!

Politiskt

SDet som ändå är bra med Trump  (alltså inte clownen personligen såklart- men hela den här farsliknande soppan) är att folk är engagerade på ett sätt jag aldrig upplevt tidigare.
Tiden då man kunde säga saker i stil med "äh politik... guh va tråkigt. Asså vem bryr sig?" utan att framstå som fullkomligt ignorant/rasistisk/bekväm under sin sten, är förbi.
Ungefär som att man kan ju tycka att det är ovärt att tjata om vädret, men står man plötsligt  mitt i en storm och ser medmänniskor frysa och flyta bort, så måste man ju iallafall erkänna att det regnar.
Till och med Dylans mormor som har alzheimers och inte minns mycket mer nutida fakta än vilket basketlag hon håller på och att hon inte får laga mat själv längre - vet minsann att hon inte gillar Trump.
"Han är en idiot" Säger hon bestämt varje gång det kommer på tal. Sen frågar hon för tionde gången om Louisa tycker om att bada och när vi ska äta glass.
För Dylan som ju undervisar i statsvetenskap är det ett sabla meck att hänga med i alla sjuka svängar.
Det är som en dokusåpa som man på nåt sätt måste hänga med i.

Hej konsument

Jag brukar försöka att undvika att handla på Walmart eftersom dom behandlar sina anställda som djur och mycket av deras sortiment är rent skräp. Men ibland när man behöver både ofärsk mat (typ flingor, yoghurt, ost och sånt) och diskmedel, toapapper och dylikt, så kan man fan inte komma billigare undan än att lägga moralen åt sidan och go slumming med USAs finest.

Samma gäller för the Dollar Store. Fast dit går jag egentligen bara när jag behöver engångsbestick i exakt rätt grön nyans. Vilket inte är så ofta.

Men inför flytten förra helgen så besökte jag båda dessa affärer för att bunkra upp med allt såntdär man behöver men inte gärna betalar extra för, typ toaborstar, tvättsvampar, handdiskmedel, hushållspapper, jamen ni fattar. Och kom billigt undan.
Såklart.

På Dollar Store spontanköpte jag även mjällshampoo eftersom Dylan har en svårt flagnande skalp under sitt röda rufs. Imorse provade jag detta budgetshampoo. Det var som snor.
Blygt snor.
Först ville det inte komma ut ur flaskan utan sögs in igen när jag släppte på greppet. Sen när jag väl fått ut en blobb och skulle börja massera in det i håret gled det bara runt uppe på huvudet som såntdär slajm man kunde köpa på burk när man var liten.
Det slutade med att jag spolade ner blobben och tvättade håret med duschtvål istället.

När man betalar en hel dollar för en produkt är det ju sällan det är riktigt oprisvärt. Men jag tror jag har hittat en vinnare. 

avslutar veckan med lite road rage

Vi har fyra rondeller på campus.
Jag tror det finns sju i stan sammanlagt.
Dom är inte utströsslade i varje korsning med andra ord.
Utom då just på campus där dom ju faktiskt är det.
Så man skulle kunna tro att folk som kör omkring här varje dag skulle lyckas lista ut hur dom funkar.... och inte köra som förbannade idioter och stanna mitt i rondellen, blinka höger i vänstersväng, köra vänster i vänstersväng (vadå rondell, vad är det?).
Blir fan vansinnig á la pappa bara jag tänker på det.
Men ha en trevlig helg hörni.

Till en annan nyans...

Vart kanske inte så mycket bättre... jaja. Lite mer skrikigt orange iallafall.
Chefen är hemma med magsjukt barn. Hu.
Hoppas hon håller dom bassiluskerna hemma för annars är jag en rackare på att snappa upp barnkräksjuka.
Spyr vuxna kan jag som regel stå och hålla dom hand utan att det händer nåt. Men när ungar kräks lägger jag benen på ryggen för säkert som amen i kyrkan får jag skiten.
Men nu har jag ju inte varit i direktkontakt med det här sjuka barnet så... för det vore typiskt obra att vara kräksjuk i helgen då vi ska flytta.